Godmorgon kära läsare (ja, klockan är innan tolv när jag skriver detta, och på en helg så räknas det fortfarande som morgonen).
Igår hade jag en väldigt trevlig kväll!
Vid halv åtta träffade jag Göran, Julia, Amanda och Moa på Claras där vi åt och hade det trevligt. Vi kom in lite på novemberresan till Göteborg förra året (när vi var och tittade på Melissa Horn), och bestämde oss för att vi snart skulle göra om den resan, för gud vad roligt vi hade!
Efter ca. en och en halv timme på Claras så bestämde vi för att bege oss hem till Amanda. Jag och Moa njöt till fullo av vinterkylan medans de kvarstående tre mesarna klagade på att de frös.
Moa och jag gjrorde allt vi kunde för att försöka få dem att gå hela vägen hem med oss, men de totalvägrade och kallade oss puckon. Amanda ringde sin lilla mami som kom och hämtade dem, och jag och Moa fick gå ensamma. Inget problem med det dock, vi hade en jättemysig liten pratstund. Dessutom blev vi uppraggade av en röd gammal volvo. Mmmmh.

När vi var utanför Amandas hus såg vi hur fönstret till hennes rum öppnades, och ut strömmade Ke$ha's "TiK ToK", och ut kikade tre överexalterade flickor med varsin Hello Kitty-partyhatt. "WOOOOHOOOOOOOO! FAN VAD KUL VI HAR! NI HAR VERKLIGEN MISSAT NÅGOT NU TJEJER! GUD VAD PARTY VI HAR! WOOOOOOOOH!"
Moa och jag gav varandra en menande blick och suckade lite åt våra älskade vänners sorgliga försök till att få oss avundsjuka på ooootrooooligt kul de hade utan oss.
Vi kontrade med att vi faktiskt blivit uppraggade av en röd gammal volvo. De blev tyvärr inge vidare imponerade.
Väl inne på Amandas rum var det dans som gällde! Vi satte på gamla godingar som "Man! I feel like a woman!" och "Strong enough" och rörde oss sexigt *host* till musiken.
Efter ungefär en kvart kom Amanda med idén om att vi skulle gå ut. "Jaså, NU passar det att vara ute!?" var min och Moas gemensamma svar på den kommentaren.
Vi var trots allt rätt på den idén, så vi tog på oss och drog ut. Jag tog fram min mobil och satte på denna underbara låt, som vi glatt gick och sjöng med i trots att vi inte kunde se månen någonstans (det var helt stjärnklart, men vart hade vår lilla Mån-kompis tagit vägen?).
Vi gick förbi vad som brukar vara en liten gräsplätt, men som ni var täckt med en halvmeter snö.
Sen vet jag inte hur det hände, men snart sprang vi runt som små fulla fjortisar i snön (med våra icke vatten- eller snötäta skor) i den halvmeter höga snön, och skrattade så vi höll på att kissa på oss allihopa. Det ramlades, knuffades och myllades. Det roligaste var nog att snön liksom nästan var så hård att den höll utan att man gick igenom den. Men bara nästan. Så vi gjorde det till en tävling, att den som kunde gå längst på snön utan att falla igenom vann. Fyfan vad vi skrattade. Speciellt när man skulle springa; man såg ut som en haltande hyena. Typ.
Efter att vi sprungit runt där i ca. tjugo minuter märker vi hur vi är iakktagna av (vad vi trodde var) ett gäng 96:or i huset precis framför den lilla gräsplätten. De öppnade fönstret och gjorde "WOOOOHOO"-ljud om och om igen, och vi var inte sena med att haka på.
Efter ytterligare en stund av hoppande-i-snön så började vi känna hur kylan bet tag i oss. Vi tänkte precis börja gå hemåt igen när fönstret öppnades och en tjej ropade "MEN HÖRRNI, KOM IN!".

När vi kom upp i lägenheten blev vi minst sagt förvånade. Det vi trodde var en gullig liten hemmakväll med några 96:or var en förfest där ingen var yngre än 22. Vi skrattade lite åt oss själva.
Där stannade vi i ungefär en halvtimme, innan de skulle vidare ut på krogen.

Kort därefter fick jag skjuts hem av mami, eftersom vi skulle fira att papi fyllde år dagen efter. Det vill säga idag.