Är det ens någon som läser min blogg?

Idag har varit en bra dag! Allting känns så mycket bättre nu, allting går så mycket lättare. Mitt liv har börjar komma igång igen, helt enkelt. Familj, vänner och jag själv. Känslan är obeskrivlig.

Idag gick vi från halv 10 till halv 12, vilket var helt underbart skönt. (Jaja, okejdå. Vi hade slutat 13:10 i alla fall, men det kändes ändå skönt att få slippa den sista lektionen.)
Jag skulle med Marty Party hem efter skolan; vi skulle plugga och träna kickboxning innan teatern började vid 17:00.
Men eftersom Martina var på sång så föjde jag hennes med henne kära tvillingsyster hem sålänge. Vi var båda lama, trötta och hade huvudvärk, men vi hade kul ändå.
Efter 40 min mupp-snack (the mupps, fosho), så gick Becca upp på övervåningen för att plugga medans jag satte mig i deras TV-rum och kollade på TV.
När Martina kom hem  hittade hon en väldigt trevlig (?) överraskning i sin soffa, nämligen mig. Halvdöd.
 
Vi åt, och konstaterade att vi inte hade så bråttom med att plugga, eftersom provet vi skulle ha imorgon blev flyttat till fredag. (Thank god!)
Sedan la vi oss och kollade på TV (igen - för min del). Vi var båda skittrötta. Vad är det här egentligen? Alla är trötta nu för tiden. Måste vara vädret.
Kickboxningen som skulle börjat klockan tre var det inte tal om, vi var på tok för trötta. Istället bestämde vi oss för att gymma på Sense efter teatern.
Martina och jag fajtades om fjärrkontollen; Jag ville se "Project Runway" - som Top Model, fast de tävlande är designers inte modeller, och Martina ville se "H20", ett amerikanskt barnprogram om några sjöjungfrur med magiska krafter.
Jag vann.
Sedan började "Top Model 8", och vi satt som klistrade.   ...Sorgligt.
Till våran fasa så slutade inte Top Model förens klockan fem - alltså samtidigt som teatern började. Och hallå? Inte sjutton kunde vi missa vem som fick åka hem?
När programmet var slut bar det av till teatern, och jag föreslog att vi skulle ta cykeln. Martina var lite tveksam; "Jag kommer bara glömma den där sen..", men efter ett tag gav hon med sig. Jävlar vad jag flabbade när Martina, i en nerförsbacke, konstaterade att bromsarna inte funkade.
"KOMMER DET EN BIL NU SÅ DÖR VI!       HELVETE, EN BIL!!!!"
Ja, jag har det på film.
Och ja, Martina glömde sin cykel efter teatern.

Teatern  var lite smålam. Jag garvade mest åt Martina och hennes kattdräkt, och hon garvade åt Julia, den förvirrade björnen.
För att få er att förstå lite bättre så ska min grupp medverka i "En sagolik jul", där vi ska vara djur hela bunten. Mycket, mycket roligt. Martina gick vara rådjur och katt, "för det är två så smidiga djur båda två", som våran teaterlärare sa. Och jag blev varg. Vad sjutton ska det betyda..?

Efter teatern blev det 90 min träning på Sense. Härligt, härligt.
Och som om det inte kunde bli bättre, så har jag fått hem "Ljudet av ditt hjärta" - den tredje boken i Stephenie Meyers serie om Edward och Bella. Jag hoppade av förtjusning när pappa sa; "du har fått en bok med posten", och så fort jag är klar här så ska jag springa upp och börja läsa den.

Och jag är klar... nu. Godnatt!