Kan nog stämma väldigt bra faktiskt.

 

Två saker jag stör mig på rätt mycket just nu.

1. Folk som kommenterar att jag dricker cola light istället för vanlig cola.
Okej. Nu jävlar får det vara nog. Vet ni hur fruktansvärt irriterande det är? Jag kommenterar inte att ni köper vanlig cola med ca. 14 sockerbitar per burk. Däremot har jag ingen lust att få i mig de onödiga mängderna socker själv genom en dricka.
De som kommenterar att jag köper cola light kommer alla med samma sak; "cola light är farligt, det kan ge dig cancer.. bla-bla-fucking-bla".
Det största problemet med cola light är att det kan få hungern/sötsuget att öka. Går man då t ex på diet och känner av detta är det ingen bra idé. Men alla känner absolut inte av det, och så länge man inte dricker flera liter om dagen är chansen att det ger dig cancer lika liten som.. tja. Den finns inte ens.
Så snälla - låt mig dricka min jävla lightdryck. Jag skiter fullständigt i om ni väljer att inte göra det.
Har läst runt på massa olika sidor, och det är få gånger jag har sett när någon skrivit att cola light är farligt, och aldrig har jag sett någon skriva att det är nyttigare än vanlig cola.

"Coca-Cola light är, förenklat men ändå i egenskap av tillräckligt uttömande förklaring såvitt du berörs, precis som vatten. Lite sämre för tänderna (pga citronsyra osv). Koffein innehåller det självklart. Men energimässigt är det så otroliga små mängder socker (sötningsmedlet är en typ av socker, men mycket små mängder) att du gott kan dricka ett par liter om dagen utan att få dåligt samvete.

Överkonsumera dock inte. Idioter kommer säkert säga att "studier har visat... blablabla.... cancer... osv".
Studier har visat ett vagt samband mellan aspartam och cancer (dock inte det nya sötningsmedlet sucralos), men det gäller vid extrema mängder - typ 20 liter om dagen i 10 år.

Vid normal konsumtion är det superduper för din lilla mage."


2. Folk som kommenterar min lugg på bilderna.
Jo, ni har rätt. Halva mitt ansikte är brännskadat och missbildat, + att jag saknar ett öga.
Nej. Mitt ansikte ser helt vanligt ut. Jag har inget märke jag skäms över eller liknande. Däremot har jag extrema komplex för mina kinder, och det är (bland annat) därför jag har håret som jag har det.
Om det är så fruktansvärt irriterade - titta inte. Svårare än så är det inte.
Och för er som undrar går jag inte runt så hela tiden IRL. Det skulle vara omöjligt eftersom det är vind både ute, och inne när man går, så luggen åker bort.

Tittade igenom en låda idag som jag inte tittat i på länge.
Hittade dessa två charmiga bilder på mig själv som liten.
På bild ett är jag väl runt 3 år, och på bild två fyller jag 6 (tror jag). Jag hade spökkalas då, därav den mycket vackra sminkningen!

Hej, jag heter Emma Viktoria Silfver och jag är 17 år. Jag vill egentligen ha min mammas efternamn som är Pohl, fast det kanske bara är för att jag är trött på "Silfver". Jag tycker inte det är snyggt med extrema färger i håret. Jag har bra humor, entligt mig själv. Jag är rätt smart. Jag gillar att fotografera och att skriva. Jag hatar när folk söker bekräftelse genom att klanka ner på andra så att de själva ska känna sig bättre. Eller förresten, jag hatar över huvud taget när folk är tvugna att få bekräftelse av andra för att känna sig bra.
Jag kan vara jättearg, men det blir jag inte så ofta
Jag kan vara jätteenvis, men ger mig oftast i diskussioner för att jag inte orkar bråka. Försöker lösa det på ett annat sätt i så fall.
För mig är perfektion när man inte är helt perfekt.
Jag ställer rätt höga krav på mig själv.
Jag blir sjukt frustrerad om saker inte går som jag planerat. Har vissa dagar när ingenting gör det, och då får jag seriöst psykbryt och kan börja lipa.
Jag skrattar högt åt imagechan.com och explosm.net, och ibland åt msnkonversationer.
Jag skrattar åt mina egna skämt, och jag förstår inte varför det är fel.
Jag älskar automatiskt folk som har min typ av humor, och som bjuder på sig själva.
Fast egentligen inte, för jag har svårt att säga att jag älskar folk.
Ibland blir jag irriterad rätt lätt, men det går också bort rätt snabbt.
Jag skrattar åt rätt hemska saker. Jag.se/ganget, till exempel. Eller när jag fick reda på att min kompis undulat dog av att den blev träffad av en slangbella.
Eller att min kompis trampade ihjäl sitt marsvin när hon var sex år.
Annars skrattar jag ofta åt situationer, och tycker ljudeffekter är sjukt roliga. Pruttljud är det roligaste jag vet. Med andra ord; min humor kan vara rätt barnslig.
Jag hatar när folk gör :P-gubben på msn.
Jag hatar när folk hela tiden gör xD-gubben. XD-gubben är ännu värre.
Jag är sjukt irriterad på alla turkar (nej, använder inte det som något rasistiskt skällssord, de är faktiskt turkar) som addar mig och frågar på deras knaggliga engelska om jag vill ha sex med dom. Om någon av er killar skulle se det här;  go fuck yourself, 'cause i won't.
Jag gillar inte martyrer.
Jag älskar att prata i telefon. Dock bara med folk jag tycker är roliga.
Jag står för det jag säger, och jag säger det jag står för.
Jag tröttnar lätt på folk om jag inte känner att jag får något tillbaka. Alltså om det bara är jag som ringer och/eller skriver och frågar om vi ska träffas, t.ex.
Jag älskar min hund något enormt.
Jag gillar att gå ut och gå när det är mörkt.
Jag klagar inte på mitt utseende till mina kompisar, jag håller heller inte på att gnälla och säga saker som "jag vill se ut som >henne eller >henne", och jag blir rätt irriterad på folk som gör det.
Jag har svårt att säga att någon är snygg, när jag inte pratat med personen. För mig betyder personligheten så sjukt mycket att folk jag anser vara dumma i huvudet också ser ut som skit i mina ögon.
Jag hatar när folk tror de är något förmer än andra, eller som har inställningen "jag pratar bara med folk jag tycker är snygga" (ja, jag vet några som är sådanna, och som t.o.m erkänner det).
Jag älskar mina vänner och värdesätter de och Kärleken högst utav allt. Och då menar jag inte kärleken i sig, utan den jag är kär i.
Öh. Fast det kanske är samma sak. Aja.
Jag gillar inte att vara i ett stort rum med massa folk jag inte känner.
Jag lyssnar bra, och ger mer än gärna råd till folk som behöver det.
Jag vill läsa psykologi på gymnasiet, eftersom det intresserar mig sjukt mycket.
Det finns saker om mig som ingen någonsin kommer att få veta, inte ens mina föräldrar och bästa vänner.
Jag måste ha lite egentid varje dag, annars blir jag jättetjurig. Typ lägga mig i sängen i en halvtimme, läsa en bok eller liknande. Sen är jag fit for fight igen!