Idag när jag vaknade hade jag ett sms och ett missat samtal ifrån Göran.

Hon hade ringt mig klockan 01:20, och smset löd; "Hej"
Bara "Hej". Inte ens en punkt. Detta är mycket, mycket ovanligt för att vara Göran.

Här är våran sms konversation:
Jag: ..va?
Göran: Haha, hej
Jag: Wtf..?
Göran: Jag ringde dig inatt, men du andades bara i telefon, så jag blev rädd.
Jag: Haha, nej. Min telefon låg på skrivbordet när jag vaknade. Jag har inte svarat.
Göran: ...AAAH!? :O
Jag: HAHAHAHAHA
Göran: Det är fan inte roligt! Du kanske gick i sömnen?
Jag: Absolut inte. Det är jag helt säker på.
Göran: Fyfan. Fyfan vad läskigt.

Och om Göran talar sanning så är det faktiskt jävligt läskigt. Vad händer egentligen i mitt rum när jag sover? Och vem fan svarar i min telefon? Lägg av med det, va!




Aja. Idag har varit en väldigt mysig dag.
Klockan två åkte hela familjen, inklusive Algot, till Ulle och Anders med tre olika saker att fira
1. Ulle och Anders giftemål
2. Ulles födelsedag
3.  1:a advent

Vi åt gott och drack glögg tillsammans med resten utav släkten, medans Alicia, Filippa (2½ år) och Alva (1 år) sprang runt och lekte. Dexter låg mest och såg söt ut i Åsas famn. Gud, vad stor han är! Haha, verkligen jättestor. En 2 månaders bebis på 7 kg är lite att skryta med alltså.
Jag hade väl inte så jättemycket att göra förutom att gå runt och prata med folk, eftersom de små i stort sätt behandlar mig som luft. Det är bara Jakob, min bror, som gäller. Suck. Enda gången jag fick röra någon utav dom var när jag hissade Alva i luften, hon tjöt av glädje. Men tillslut fick jag ont i armarna, och vips så var det roliga slut.

Vid halv sex fick jag skjuts utav Ulles mamma Maj-Kerstin ner till Felicia. Vi gick ner till Emmanuelkyrkan för att lämna in våra anmälningsblanketter till Åre-lägret (!!!), och så träffade vi Jonas där, vilket var trevligt.
Sedan gick vi ner till stan, eftersom det var julskyltning idag.
Jag säger bara en sak;
Dött.
Det var helt dött när vi kom ner! Knappt något folk alls (för att vara Jönköping), och alla uppträdanden osv var slut. Kaaaanske för att vi var liiiiite sena ner. (Det var 14:00-19:00, och vi kom ner klockan 18)

Vi gick runt, lite halvlama, och undrade vafan vi gjorde där egentligen.
Sen träffade vi Moa och hennes jättecharmiga kusin Fille (eller, vad hette han!?) som är fem, och råkar vara den mest feminina 5-åringen jag träffat, vilket jag tyckte var urcharmigt.
Han skulle bla rida på ponnyridningen, där två stackars små shettisar gick. En brun, och en vit. Den vita hade glitter i man och svans. Så när det blev Filles (?) tur, så stod den bruna ponnyn och väntade på honom. Då sa han, med artig stämma; "Nej tack, den vill jag inte ha. Jag skulle vilja ha den vita med glitter i håret."

Innan det hade han och Moa gått för att låta honom få sitta i tomtens knä, och önska sig något.
Han satte sig och sa lika artigt; "Jo, jag skulle vilja ha din adress. Jag har nämligen min lista hemma."
Tomten (som råkade vara världens lamaste tomte) skrev "Tomten JP" på en liten lapp.
Moa (Som stod jämte): Eh, NORDPOLEN får du ju inte glömma skriva, Tomten. Hehe..
Tomten: Eh.. ne.. så var det ja..

Sen frågar Fille; Men du, vart exakt bor du?
Då säger den korkade tomten; "Taberg."
"ISBERG, menar du väl? Du bor vid ett ISBERG!" flikar Moa in.

Hahahaha, herregud. Fille gick och skröt för mig om att han visste vart tomten bodde, och Moa berättade hela historien om den lama tomten för mig, så jag började fnissa hysteriskt, eftersom Moa är bäst på att berätta så att saker blir roliga. När Fille undrade vad jag garvade åt svarade hon bara "Jo, Emma fnissar för att hon tyckte det var så busigt att få veta vad tomten bodde". Då fnissade jag ännu mer. För några sekunder kände jag att t om. Fille, 5 år, gav mig konstiga blickar.