Det är fredag. Klockan är 18:30, och jag sitter framför pappas bärbara datorn, utan några som helst planer på att göra något annat. Idag är en ta-det-lugnt-dag. Det kommer bli nu iallafall, efter att mina söta lilla mor äntligen åkt iväg till en fest, och min pappa är på handboll. Vart min bror är har jag ingen aning om, och jag bryr mig inte om det heller.

17:55

Mamma ber mig att hjälpa henne platta hennes hår.

Hon blir lite nervös när jag plockar fram den minsta utav de tre stycken vi äger, och munnen, som alltid går, men som går ännu mer när hon är stressad, börjar rabbla saker som; "hon kommer snart och hämtar mig!" och "nu får du skynda dig! Hon kommer vilken sekund som helst!"
Jag får be henne sätta sig ner och andas, om jag ens ska kunna påbörjningen utav Operation PMH (Platta Mammas Hår). Hon sätter sig ner på en pall framför badrumsspegeln och andas två andetag.

Innan hon tar upp tandborsten och börjar borsta tänderna.

17:58
Operation PMH är avklarad.
Hon är nu i full färd med att fråga mig om vilket halsband hon ska ha på sig ikväll, och passar samtidigt på att klaga lite på att hennes ben är tjocka och att hennes tunika visar allderles för mycket utav dom.
Jag övertygar henne om att hon är jättefin och att hennes ben inte alls ser ut, eller är tjocka.
Då klagar hon på att hennes mage plutar.
Ibland är hon värre än mig.

17:59
Jag hittar halsbandet både hon och jag tyckte hon skulle ha på sig. En jättefin silverkedja, med ett hjärta och två änglavingar hängandes på.
5 sekunder senare:
Jag hinner gå ut från badrummet och sätta mig ner i köket innan hon lite smått hysteriskt ropar på mig ifrån badrummet; "EMMA, KOM OCH VÄND VINGARNA PÅ RÄTT HÅLL!"
Jag får kasta mig upp ur kökstolen och halvspringa in i badrummet, när hon lite lugnare säger;  "Åh. Det var inget."

18:00
Mamma springer runt i huset och letar efter någonting. Jag tror inte hon vet själv vad hon letade efter.

18:01
En bil parkerar utanför huset, detta uppmärksammar våran 3-åriga softis Algot, som nästan trillar ner ifrån trappen (där han suttit och spanat ut i fönstret) av hans eget skall. Detta gör väl mamma ännu mer stressad, för nu ska hon samtidigt ha koll på att allt som ska med kommer med, klä på sig, och försöka tysta ner hennes håriga lilla "bebis". Lite halvhysteriskt ropar hon på mig igen om ber mig hjälpa henne på med hennes kläder, eftersom hon precis målat naglarna. Jag kommer till hennes undsättning, trots att jag egentligen inte behöver. Hon slänger på sig kläderna själv, och ber mig hålla hennes mobiltelefon. "Vart är min halsduk!? Hallå? Min halsduk!?"
Åh herregud. Jag räddar henne ifrån att sprängas och säger att det inte passar med halsduk till det hon har på sig. "Då missar man ju det snygga halsbandet!" Det var faktiskt sant, och det verkade väl lugna min lite smått stressade mamma.
Hon ställer sig framför spegeln och tar sig en sista titt på sig själv, och jag säger som det är; hon är jättefin!
Då vänder hon sig om för att gå ut, när hon sedan hejdar sig och ännu en gång, lite halvhysteriskt, ropar "VINET!?". Jag säger att jag lagt ner det i hennes väska och hon går ut.

3 sekunder senare
Jag hinner precis sätta mig ner igen när jag hör hur dörren öppnas, och sedan mammas, gälla stämma som ropar; "EMMA, TOG DU MIN MOBIL!?" Ojdå. Jo, det gjorde jag ju. Jag hoppar upp och ger den till min kära mor, som snabbt vänder på klacken och småspringer ut genom dörren. "Ha så kul ikväll!" ropar jag, men jag tror inte hon hörde det, för dörren smällde igen bakom henne. Jag kan inte sluta tänka att det mest typiska som kunde hända nu var om hon trillade de tre trappstegen hon hade framför dörren och bröt någonting. Men ingenting hände, som tur var, och nu sitter jag här.

Nu ska jag läsa det sista kapitlet ur "När jag hör din röst" (som ni kan läsa mer om i mitt tidigare blogginlägg). Det är så spännande att jag inte vet vad, och jag kommer säkert att gråta en skvätt som jag alltid gör när jag läser om Edward och Bella.

Ni får ha det så bra sålänge!