Det finns personer jag saknar så jag kan dö just nu. Personer som antingen inte förstår det, eller som inte bryr sig. Personer ingen kan gissa sig till.

Och jag kan inte berätta det för dom, för jag är rädd att inte få höra det tillbaka.

Det finns en tid jag saknar så mycket att jag skulle göra vad som helst för att få uppleva den igen.
Men den tiden är över, och kommer aldrig mer tillbaka.

Det finns gånger jag önskar att jag inte var i livet. När allting går emot, och när ingen tycks finnas där.

Då är det dags att öppna ögonen.
Dags att öppna sig själv, och ta emot de famnar som väntar.