"Vad är det med Jakob?"
"Han mår dåligt. Han har gått till sjuksköterskan och allting, han mår inte bra här hemma. Han säger att du är otrevlig."

Min lillebror har suttit nere hos mamma i en timma och beklagat sig över hur han tycker att jag beter mig. Fick fullständigt flipp. Hur JAG beter mig? Ni ska se och höra honom. Jag har i över 3 månader gått och undrat vafan det är med honom. Han svarar inte på tilltal, och när han väl gör det så fräser han bara åt mig. Han kallar mig de mest sjuka saker - som man inte ens kallar personer man verkligen hatar.

Dessutom har han kommit på massa saker som jag skulle ha gjort och sagt. Samtidigt när jag kom ner så reste han sig upp och gick - något han alltid gör när han har ljugit. Han är sämst på att försvara sina lögner. När mamma berättade och frågade om alla de saker jag skulle sagt och gjort började jag flabba och ropade på honom - och meshuvudet svarade inte ens.

Är så jävla sur nu. Ingen stor grej egentligen, men just att han ljuger om en sådan grej. (Till att börja med, lilleman, ska du ljuga, så kan du för fan ljuga ordentligt). Eller att han ens säger så, när vi BÅDA vet att det är han som har betett sig som ett rövhål det senaste. Han är ju pinsam för sjutton, och jag har inte ens valt att fråga honom om det. Och mamma försvarar honom, och tror på honom.

Juste. Det är där vi har det.