Kalmar, Kalmar, Kalmar!
Gud vad roligt vi hade! Vi åkte på fredagen vid 13:15, och kom fram vid 17:30 ungefär.
Vi bodde i en jättefin skola (gympasalen, för at vara exakt) som låg precis vid stan, vilket var jätteskönt. Den första kvällen var det invigning på Kalmar Teater, en grymt vacker teater i mitten av stan. Efter det åt vi och sedan tittade vi på några pjäser, sedan gick vi och la oss. Jag somnade jättesnabbt. Räckte med att jag la mig ner och stoppade hörlurarna i öronen så hade jag däckat.

Morgonen därpå åt jag och Martina världens mysigaste frukost för oss själva. Den bestod av nybakt bröd (som vi köpt på konsum) och en Brämhultsjuice. Väldigt mycket jättemysigt var det, faktiskt. Jag och Martina åt lunch på ett ställe som hette S[kaffe]riet, och det tog Martina en halvtimmes funderande innan hon förstod den ordvitsen. Vi åt varsin Parma och Mozarella-sallad som var sjukt god. (Bild på den ser ni längst ner)
Jag satt och skrattade åt de soltorkade tomaterna som såg ut som två skrynkliga.. eh, ja. Höll upp en och dinglade framför antisktet på Martina. Sedan hörde vi ett asgarv och jag vänder mig om - där sitter tre skitsnygga killar och asgarvar åt oss. Man hade kunna tyckt att det var pinsamt, men jag tyckte bara det var roligt att de hade våran humor.
 Vid tre samlades vi i min teatergrupp på Strömgatan, där vi skulle spela upp våran pjäs "Bortbytingen". Alla var sjukt nervösa, speciellt när vi fick problem med scenografin.
Men det gick faktiskt sjukt bra! Mer än sjukt bra, t.om! Publiken ställde sig upp och jublade åt oss när vi var klara!
 Det fanns en jury där med, som kom fram till varje grupp efter en föreställning och sa vad de tyckte man kunde bättra på och så.
"Det här var något utav det bästa jag sett inom amatörteater."
"Ni är helt otroliga. Jag skrattade med er, jag grät med er.. ni är fantastiska."
Och de bara fortsatte! Beröm och beröm, inte ett ord om något som var fel!
"Nu ska jag göra något, som jag aldrig gjort förut" säger en utav dom, och sedan ställde han sig upp och bugade.
Lyckoruset vi ala drabbades utav höll kvar hela helgen.
Efteråt hoppade vi på varandra och kramades, och skrek hela tiden "fyfan vad bra vi är! Fan vad bra vi är!"
Så sjukt jävla underbart!

På kvällen satte jag och Martina oss vid kanalen som gick precis utanför skolan. Där tog vi kort och skrattade så mycket att vi kissade på oss båda två. (Lite allvar i den meningen, faktiskt.)
En ljummen vårkväll, en påse chips, en kamera och två puckon.