Martina

Kommer du ihåg den där kalla höstmorgonen

Du hade sovit över hos mig den natten
Vi skulle gå upp extra tidigt nästa dag
och istället för att ta bussen till skolan skulle vi promenera

Vi pratade om allt och ingenting

När vi bara hade någon kilometer kvar till skolan satte vi oss ner på den där bänken, du vet, ovanför båthusen.
Där satt vi, hand i hand och tittade ut över en nyvaken sjö vid en fortfarande sovande stad, samtidigt som vi spelade "Lighthouse" på min mobil.
Jag vet inte vad det var - om det kanske var utsikten, låten, eller bara känslan att sitta där, hand i hand med sin bästa kompis och släppa alla problem för en stund.
Eller det kanske var alltihop tillsammans.
Jag är inte säker, men det var så fruktansvärt fint alltihop.

Det är en såndär stund jag aldrig kommer att glömma. Så fort jag kommer höra den låten kommer jag tänka tillaka på just den där stunden.

Lighthouse - Hope


Jag kommer ihåg att vi struntade i Spanskan den dagen. Den stunden var allderles för bra för att slösas bort på något så tråkigt som en spanskalektion.