Kom precis hem från en långpromenad med Algot och sitter och lyssnar på "The pieces don't fit anymore" med James Morrison.

Har varit en lam dag!
Träffade Eve vid konsum klockan halv två (fick nostalgichock av att se Eves kära moppe), jag köpte godis och hon köpte kaninmat. (Haha)
Eve vägrade åka hem till sig och jag orkade inte vara hemma hos mig, så vi satte oss helt enkelt utanför konsum och pratade om allt vi missat i varandras liv. Jag hade inte träffat Eve sen vi slutade nian, så när vi satt där ploppade massa minnen från Junedal upp i mitt huvud.
Jag saknar vissa saker, samtidigt som jag aldrig i hela mitt liv skulle vilja uppleva fler år där. Usch.
Är så himla glad att jag börjat gymnasiet.

Efter en stund orkade vi inte sitta där mer. Eve vägrade fortfarande att åka hem till sig så jag suckade och sa att vi kunde åka hem till mig.
Det spelar ingen roll hur söt man råkar vara - i moppehjälmar ser alla ut som hamstrar.
Tänk er då mig med mina äppelkinder.
Jag såg ut som en hamster med 15 kg nötter i kinderna.

Hela resan hem till mig vrål-sjöng jag "Man är väl infödd" från Oliver&Gänget.
Jag (Var tvungen att skrika eftersom vi satt på moppen): VARFÖR SJUNGER DU INTE MED?
Eve: JAG HAR ALDRIG SETT DEN!
Jag: VA!?!?! SKOJAR DU!? DET ÄR JU DISNEY FÖR FAN! HUR FAN KAN DU INTE HA SETT OLIVER&GÄNGET!?

Jag blev nästan lite sur. Hade det inte varit för att jag såg den igår hade jag tvingat in henne i husvagnen direkt.


...för att se filmen, alltså. Det är ända stället vi har VHS på.

Men istället satte vi oss framför TV:n och spelade Jack & Dexter. (Hehehehe)
Det var skitlängesen jag spelade PS, så jag sög. Dog hela tiden.

Efter någon timme var Eve tvungen att åka hem, så då passade jag på att gå ut med Algot eftersom han inte varit ute på hela dagen.

Och nu sitter jag här.
Hej!