Aja.
Göran har varit här idag, och vi har åkt pulka. Fy vad roligt det var! Haha.

Vid två får jag ett telefonsamtal.

- Hallå?
- Göran. Helvetes jävla kuk.
- Haha, vad nu?
- Jag tog mullsjö-bussen.
- HAHAHA, VA? Varför det!?
- Jag vet inte. Nu står jag i alla fall mitt ute i ödemarken. Hjälp!
- Hahahaha, men du, hur ser det ut där du står?
- Öh.. det står.. "flasarp".. tror det är ett hundpensionat här..
- Haha, jaha. Men då är du inte helt fel! Gå bara tillbaka samma håll som du kom från.
- Men.. det är typ en meter snö..
- Gå på vägen då?
- Men då blir jag ju påkörd!
- Nejdå, du hinner ju se när det kommer en bil, så flyttar du bara på dig. Du vet väl vilken sida du ska gå på? Annars börjar jag skratta!
- Hahaha, ja! Vänster sida! HAHAHAH, skoja bara.
- ...Det är vänster sida du ska gå på.
- ...

Jag grabbar två pulkaliknande saker (eller, ja, de är långa, och man sitter typ på knä på dem när man åker) och gick ut för att möta henne. När jag kämpat mig upp för den långa backen utanför mitt hus ser jag hur ett fetto kommer gåendes några hundra meter fram. Ja, det var Göran det. Hennes termobyxor och den tjocka jackan fick henne lite att se ut som en barbapappa i kroppen. Men ärligt talat så ser vi faktiskt alla lika omsmidiga ut i skid/vinterkläder.

Vi kastade oss ned för första bästa backe - som var grusad. Det gick med andra ord inte så bra.
Istället hittade vi en annan som vi testade, och den var skitkul! På vänster sida av backen låg ett hus, och utanför satt en schäferhund och såg på oss. Hunden var inte kopplad, vilker Göran tyckte var skitläskigt, så jag fick åka på den sidan av backen.
- Men kolla Göran, den är ju jättesöt!
- Ja! Och snäll!? Väldigt snäll, eller hur Emma!? Snäll är den..

Haha.
Efter att ha susat ner för backen ett antal gånger bestämde vi oss för att gå hem. Då plötsligt hör vi en liten röst bakom oss som ropar "hallå, tjejer! Tjejer, vänta! Hallå!"
Vi vänder oss om, och springade mot oss kommer en liten kille i 5-års åldern.
"Ropar han på oss!?" väste jag samtidigt som jag försökte kväva ett skratt.
Då stannade han och tittade på oss. Vi tittade på honom.

Och så började han sjunga.
Då fnissade vi lite och gick därifrån. Då hör vi hur han ropar (antagligen till sin pappa eller mamma): "Nää.. de bara tittade på mig.."
Fick faktiskt lite dåligt samvete. Sötungen ville säkert vara med oss och åka pulka!


Göran åkte hem någon timme efter det, och ytterligare två timmar senare kom Eric, Åsa, Filippa och Dexter hit för att fira "lilljul". De firar nämligen jul i Stockholm i år (Åsa kommer därifrån), så då tänkte vi att vi träffas lite idag istället och byter julklappar.
Det första Filippa gjorde när hon kom var att springa fram, krama mig och säga "åh, Emma, du är så söt!". Sedan gav hon mig en julklapp som hon slagit in allderles själv. "Det är ett armband!" sa hon sedan, och gick iväg. Haha, underbara unge.
Vi åt lite mat och började sedan dela ut alla julklappar. De flesta var till Filippa och Dexter, och Filippa hoppade runt som en tokig, och så fort Dexter fick paket gjorde hon någon slags indianliknande dans, och började sjunga "ja må han leva". Jag skrattade.
Själv fick hon bland annat en sminkdocka som hon genast satte sig och pysslade med. Jag satte mig bredvid för att titta på, men det dröjde inte länge förens jag istället fick agera smindocka.
"Blunda... Så. Pluta med läpparna... Så. Håll denna... Så. Blås här... Så."
Jag blev väldigt stilig må jag säga.
Efter ett tag började hon hålla på med mitt hår istället. Hon borstade, kammade och satte i spännen och tofsar. Medans hon borstade passade hon på att fråga mig vad jag tyckte om mitt hår.
- Ja, Emma. Tycker du att du har ett fint hår eller?
- Ja, det tycker jag väl att jag har.
- Jadu. Jag tycker faktiskt att det är rätt snöckt (snyggt).
Jag skrattade.
När hon var klar med både hår och smink tittade hon på mig, som för att se om det var något som fattades. Sedan log och hon sa "Emma, du ser ut som Timmy - barbaren!"
Jag har ingen aning om vem denna Timmy är, men jag kan nog inte säga att det var speciellt smickrande.