Jag förstår inte vissas syn på kristendomen. Jag förstår inte hur vissa av dem försöker sprida budskapet om Gud, Guds kärlek osv.
 Jag är nog den absolut sämsta kristna som finns. Jag gör ingenting rätt, jag följer inga regler. Jag läser inte bibeln, jag ber inte varje dag, jag svär, osv, osv.

Jag har väl en lite speciell syn på det där. Jag tror på Gud, jag gör det. Det betyder dock inte att jag läser bibeln som godnattsaga eller att jag inte dricker eller svär, eller inte gör alla de där andra förbjudna sakerna, som man absolut inte får göra om man är kristen.
Nu kanske jag inte gör just alla de där förbjudna sakerna. Som att supa.
Jag super inte. Men det är av helt andra anledningar. Dels smakar det skit, dels tycker jag det är fruktansvärt töntigt, och dels så ser jag inte det roliga med att bli full. Det blir ju bara dumt till slut ändå och dricker man tillräckligt mycket minns man ju inte ett skvatt dagen efter. Och på det så har man världens baksmälla.
Nej tack.
Och jag måste nästan påpeka hur sorgliga jag tycker att ni är som säger att allt blir roligare/mer socialt med alkohol.
Hur tråkiga människor ÄR ni egentligen? Jisses! Jag och mina kompisar har alltid lika roligt, trots att våra glas inte innehåller annat än fanta eller vatten.

Nu känner jag att jag byter ämne.
Tillbaka till där vi började.

Kristendomen.
Kyrkan vill få oss att förstå att Gud är god, att han älskar alla människor lika mycket, att han vill vårat bästa och att han alltid finns vid vår sida.
Men
Om vi nu väljer att inte tro på det här, och inte leva helt efter bibelns ord, så hamnar vi i helvetet.
Hm.
Är detta lite dubbelmoral.., eller är det bara jag?

Om nu Gud är så god som kyrkan vill få fram, han som härskar (känns lite som fel ordval där) över allt, han som skapade oss, som skapade jorden.. skulle han då tillåta att det fanns ett helvete?
De säger också att Gud gav människan en egen vilja, att man alltid har ett val.
Varför är det då så förbjudet att säga att man inte är troende?
Och varför är det egentligen förbjudet att supa? 
Eller svära? 
 För mig är svordomar bara ord. Ord som på ett starkare sätt förklarar eller beskriver något. Som en sak eller en känsla. Och om man väljer att dricka sig stupfull en lördagkväll, varför betyder det att man inte är troende? Vad har det ens med saken att göra?

 Det viktigaste budskapet måste väl ändå vara att vi ska ta hand om varandra? "Behandla andra så som du själv vill bli behandlad." Att vi inte sårar eller skadar andra runt omkring oss. Sålänge vi inte gör det, förstår jag inte varför det andra spelar någon roll.

Jag må vara världens sämsta kristna
men ändå