Jag vet inte hur det är med er, men det är sjukt vad mycket jag påverkas av vädret. Kanske hänger det ihop med mitt fotande? Tråkigt väder = tråkga foton. (Oftast.)
Var sjukt pepp igår på att gå upp hyfsat tidigt morgonen därpå (det vill säga idag) och gå en riktigt lång fotorunda, med Algot som sällskap.
Mamma väckte mig klockan tio, och det första jag tänkte på var att greppa kameran och ge mig ut.
En snabb titt i fönstret;
- MEN KOM IGEN!

Himlen var helt grå. Hela jävla världens kändes grå. (Klyschigt, jo jag tackar) Men seriöst, det var inte färg någonstans! Mitt humör sjönk lika snabbt som mitt intresse för att gå ut.
Men jag kunde inte sitta inne och låta Algot-stackaren gå en hel dag utan frisk luft, så jag tog motvilligt på mig och begav mig ut i den iskalla luften med kameraväskan på ryggen och min iPod vars display visade Snook - Längst fram i taxin.

Det var ungefär lika tråkigt som jag hade föreställt mig. Om inte tråkigare. Så fort jag bestämde mig för att ta ett kort var jag först tvungen att packa upp kameran, fixa rätt objektiv, och radera massa kort på minneskortet, eftersom det hela tiden blev fullt. Och det var iskallt, så efter varje gång jag gjort detta känder mina fingrar som ett par frysta fiskpinnar.
Sen ville jag ta kort på Algot, när han sprang, men ljuset var dåligt (grått. gråttgråttgrått) och jag hade ingen blixt med mig, så bilderna blev suddiga och fula.
Efter ett tag gav jag upp helt och stoppade tillbaka kameran i ryggsäcken.

Algot fick iallafall sin promenad.