Tyskland, Tyskland, Tyskland.
Orättvisans land - där alla äter nutella på mackorna, dricker läsk som vatten och äter godis 24/7, men ändå är smala som pinnar.
För oss svenskar resulterade denna matkultur i ökad vikt, vilket inte uppskattades av någon. Å andra sidan kommer kilorna rasa nu när vi är tillbaka i våra gamla rutiner. Vi tröstade oss med den tanken.

Vi hade det - trots denna lilla viktnoja - väldigt bra. Tågresan dit gick relativt snabbt, och trots dess 16 timmar av blod, svett och tårar så hade vi faktiskt riktigt kul! I alla fall jag och Eve.

När det var 10 min. på sista tåget, alltså 10 min. kvar innan vi skulle vara framme i Essen och möta familjerna vi skulle bo hos den närmaste veckan, var det full kalabalik. Jag stod närmast dörren och skulle alltså få gå ut och möta Tyskland först. Det gjorde mig lite smått panikslagen, och i min panik började jag tro att de skulle låta mig gå av på fel perrong och sedan åka iväg. Då drabbades jag istället av en plötslig ångest och vägrade gå av först. Visst är det lite dagisnivå på det hela?
Tåget stannade, vi gick av, vi överlevde. Allt gick superbra! Vi hälsade på våra tyska kompisar och fnittrade löjligt när vi utbytte blickar med de andra svenskarna.

Vi åkte hem. Jag träffade hennes mamma och hennes pappa, och de båda var väldigt trevliga.
Lea visade mig till mitt egna rum (yay!), och vi somnade båda rätt snabbt.

De kommande dagarna bestod utav besök i skolan, som är väldigt olik vår svenska skola. Alla börjar samtidigt, har rast samtidigt, äter samtidigt (tar med sig egen mat) och slutar samtidigt. + att det är förbjudet att vistas utanför skolområdet på skoltid.
Det var en liten stadsvandring och guidad Essen-rundvandring, där vi åkte runt i hela Essen. Vi var alla sjukt trötta, men det var inte mycket att göra åt.
En av deras lärare, "fru Kirschen" (eller hur det nu stavas), gick och tog kort på precis ALLT vi gjorde. Det var grymt irriterande, eftersom vi var tvugna att stanna på varenda ställe för att ta en gruppbild. Det faktum att hon såg ut som en fotboll minskade inte direkt lusten att sätta foten under henne och lobba iväg både henne och kameran.

Lärde känna en hel del roligt folk. Robert (en tysk kille), jag och Eve hade skitkul en eftermiddag när vi alla (jag + min tysk, Eve + Eves tysk, Michelle + Michelles tysk, och Robert) var hemma hos Michelles tysk. Jag och Eve skrattade så vi grät åt att Robert helt plötsligt utbrister "AFROZNOPP!", och när vi sedan skulle förklara vad det betydde på svenska blev allt ännu roligare. Sedan bad Robert oss att berätta var pussy hette på svenska, och Lea tittade oförstående på mig när jag skrattandes började peka på Eves.. pussy.
"What? What do you mean? Doesn't "pussy" means kuss?" (=kyss/puss på tyska)
Hon och hennes kompis hade alltså, varje gång de pratat i telefon, avslutat med "pussy, pussy". Jag inte bara dog, jag dog.

De andra dagarna liksom flög förbi, och snart var det kvällen innan vi skulle åka hem. De hade hyrt en stor lokal där alla, inklusive alla tyskars föräldrar, samlades. Mat, lekar, dans, sång och tacktal. Vi hade sjukt kul.