Bröt ihop i skolan idag. Jag är så jävla stressad. Det skiter sig överallt. I skolan, hemma och i mig själv.
Jag är så nära ett nervöst sammanbrott.


Det skiter sig i skolan p.g.a att jag inte varit på alls många lektioner det senaste, och min mattelärare säger att även om jag är en utav de bästa i klassen på matte, så kanske han inte kan sätta ett G. Kan ni fatta hur det känns?
Och matte som är ett grundämne också, helvete.

Det skiter sig här hemma för att jag trycks ner så in i helvete av saker som blir sagda.

Det skiter sig i mig själv för att jag varken har viljan eller lusten att fortsätta med någonting, och att jag vet att jag förstör våran familj.
Vill bara flytta någonstans; stänga in mig på ett rum i något år och bara vara ifred. Sedan komma ut och ha glömt allting, och liksom börja om.


Det är så lite ni vet, kära läsare. Så mycket som jag inte berättar.

Och jag skriver inte detta i ett försök att få sympati. Min blogg handlar om mitt liv, och detta är mitt liv just nu.
Så ni får ursäkta mina deppiga blogginlägg om hur mitt liv inte suger och att jag själv inte duger.
Kanske inte så roligt att läsa en sådan blogg?
Guess not.


Det löser sig.