Värst vilka deppiga inlägg det har blivit det sista. Men jag kan inte rå för det.
Det går i perioder, det vet alla. Och just nu är det inte bra någonstans.

Tysken har varit här sedan i onsdags, och vi har väl haft det kul, men det är Evelina, Alice och Anneli har gjort tyskresan värd.
De senaste två dagarna har jag mått jättedåligt, så Lea har fått göra lite saker utan mig (dock alltid tillsammans med de andra tyskarna, så jag har inte varit saknad).
Mina föräldrar accepterar inte att jag mår dåligt, och tror jag fejkar bara för att jag inte orkar eller vill göra något.
Jo, precis. Exakt så är det. Jag älskar att ni tror så bra om mig, och att ni har sådan koll.

Det är massa bråk här hemma och jag funderar på att inte följa med till Spanien. Känns som att jag skulle må bättre utav att vara ifrån dem ett tag.
Samtidigt vet jag inte om pappa skulle låta mig vara hemma en vecka helt ensam, även om jag vet att det skulle gå galant.
I värsta fall får väl farmor komma hit någon gång då och då och kolla att jag äter.



Och jag saknar mina vänner något otroligt