En bra dag, helt enkelt
Mysig dag på stan tillsammans med Ulle och de två busarna Alicia och Alva.
Det var jättemysigt, och vädret har varit underbart hela dagen! Vindstilla har det varit också.
Började med att Ulle och co. kom hit vid elva, och så tog vi alla bussen till stan. För att vi skulle hinna med den kastade jag ner mina skor i väskan och skyndade mig barfota över 500 meter grus till busshållplatsen. När vi kom fram och jag skulle ta på mig dom insåg jag att jag tappat en, så jag fick kuta hela vägen tillbaka över grusvägen, fortfarande barfota, och plocka upp den. Jag kan svära på att den log retligt mot mig. Sedan fick jag kuta tillbaka till busshålplatsen och hann precis få på mig båda skorna innan bussen kom. Svettis, andfådd och med svidande fötter staplade jag på bussen med Ulle hack i häl. Jag vill inte ens veta hur det såg ut.
Först gick vi till torget där Alicia och Alva fick köpa varsin godispåse, och sedan begav vi oss till McDonalds där de åt sin lunch. Alva åt upp allt på två sekunder medans Alicia var liiite krånligare. Det skulle sjungas, pekas, tittas, vändas, och pillas på allt annat utom maten, men efter en stund fick hon i alla fall i sig lite så att vi kunde fortsätta. Medans vi väntade på att fröknarna Pohl skulle somna gick vi runt och kollade på kläder och skor. Jag hittade så himla mycket snyggt, men självklart har jag inte råd med något utav det. Om någon skulle få för sig att helt plötsligt ge mig lite pengar är jag denne evigt tacksam.
Det tog inte längre än 10 min innan både Alva och Alicia sov, och då passade jag och Ulle på att gå och sätta oss på Piren och äta lunch. Barkorg till mig och bakad potatis till Ulle. Gott var det!
När vi ätit klart gick vi på stan ytterligare två timmar innan vi beslöt oss för att ta bussen hem.
Förutom båda vagnarna som trillade, Fröken Skrik som efter varje hållplats ropade och frågade om hon skulle klicka, trots att jag satt bakom henne, och Fröken Panik som tappat en godis på golvet som hon prompt skulle ha - så gick resan hem bra.
Nu sitter jag med Fröken Skrik i knäet som om och om igen vrålar "SÄTT PÅ HÄSTEN!" i mitt öra. (Översättning: Snälla, rara lilla Emma, skulle du kunna spela "min kära lilla ponny" för mig?)
Det var jättemysigt, och vädret har varit underbart hela dagen! Vindstilla har det varit också.
Började med att Ulle och co. kom hit vid elva, och så tog vi alla bussen till stan. För att vi skulle hinna med den kastade jag ner mina skor i väskan och skyndade mig barfota över 500 meter grus till busshållplatsen. När vi kom fram och jag skulle ta på mig dom insåg jag att jag tappat en, så jag fick kuta hela vägen tillbaka över grusvägen, fortfarande barfota, och plocka upp den. Jag kan svära på att den log retligt mot mig. Sedan fick jag kuta tillbaka till busshålplatsen och hann precis få på mig båda skorna innan bussen kom. Svettis, andfådd och med svidande fötter staplade jag på bussen med Ulle hack i häl. Jag vill inte ens veta hur det såg ut.
Först gick vi till torget där Alicia och Alva fick köpa varsin godispåse, och sedan begav vi oss till McDonalds där de åt sin lunch. Alva åt upp allt på två sekunder medans Alicia var liiite krånligare. Det skulle sjungas, pekas, tittas, vändas, och pillas på allt annat utom maten, men efter en stund fick hon i alla fall i sig lite så att vi kunde fortsätta. Medans vi väntade på att fröknarna Pohl skulle somna gick vi runt och kollade på kläder och skor. Jag hittade så himla mycket snyggt, men självklart har jag inte råd med något utav det. Om någon skulle få för sig att helt plötsligt ge mig lite pengar är jag denne evigt tacksam.
Det tog inte längre än 10 min innan både Alva och Alicia sov, och då passade jag och Ulle på att gå och sätta oss på Piren och äta lunch. Barkorg till mig och bakad potatis till Ulle. Gott var det!
När vi ätit klart gick vi på stan ytterligare två timmar innan vi beslöt oss för att ta bussen hem.
Förutom båda vagnarna som trillade, Fröken Skrik som efter varje hållplats ropade och frågade om hon skulle klicka, trots att jag satt bakom henne, och Fröken Panik som tappat en godis på golvet som hon prompt skulle ha - så gick resan hem bra.
Nu sitter jag med Fröken Skrik i knäet som om och om igen vrålar "SÄTT PÅ HÄSTEN!" i mitt öra. (Översättning: Snälla, rara lilla Emma, skulle du kunna spela "min kära lilla ponny" för mig?)
Kommentera gärna
Trackback