Jag har haft en helt underbar kväll med Moa och Amanda! Gud vad jag har skrattat.
Vi har legat i Moas tuffa säng där man kan höja och sänka både övre och nedre delen av sängen, och mobbat varandra. Fast det var nog mest jag och Moa mot Amanda. Hon hämnades genom att kittla mig, vilket jag fullkomligt hatar när folk gör. Jag trycker ihop hela mig och börjar göra massa konstiga ljud - och detta är ingen vacker syn.
När jag sedan lyckades putta ur henne ur sängen sprang hon upp och släckte i taket så det blev helt kolsvart. Och jag visste, att när som helst skulle hon hoppa på mig. Jag fick smått panik och började skrika åt henne att tända, men det gjorde hon självklart inte, så jag fick helt enkelt bara göra mig beredd.
Efter någon halvminut kom hon kastandes mot mig, och helt plötsligt såg jag mig själv göra en karatespark rakt ut i luften. Jag träffade henne rätt på ena axeln och hon föll ihop på en hög på golvet och flämatade medans Moa asgarvade där hon låg bredvid mig. Jag var för upptagen med att klura ut hur i helvete min reaktionsförmåga blev så snabb - och ännu konstigare var karatesparken jag fick till.

Senare på kvällen bestämde vi oss för att se på en film som hette "De försvunna barnens ö". Det var en fransk film som var dubbad till engelska, vilket mest var förvirrande.
Alltså.. det var den mest udda och minst sammanhängande filmen jag någonsin sett. Jag kan verkligen inte ens förklara lite av vad den handlade om - för trots att jag var med filmen ut så fattade jag ingenting. Inte Amanda heller.
Det var något om barn, en hjärna i ett akvarium, ett orginal och hans sex kopior, en galen man som ville kunna drömma, dresserade loppor, människor-mullvadar, en idiot som letade efter sin lillebror "Lortgrisen" och en tjej som hette Smulan.
Så mycket vet jag.
Och ja, den sög.


Nu sitter jag här hemma och funderar på om jag kanske ska lägga mig.
Dock är jag inte trött alls.