Oj vad dålig jag har varit på att uppdatera bloggen på ett tag nu. I alla fall skriftligt.


Dagen har varit bra med jobbig eftersom jag har varit så trött.
Vid 08:00 startade dagen med teater. Vi övade på våra drömspel som vi snart ska visa upp (vi ska genom rörelse, ljud, röst och lite rekvisita framför olika sortes drömmar).
Efter det hade vi datorkunskap.
Lovisa frågade om jag vill vara badass med henne och skolka från den, men tänk det ville jag inte. Jag har verkligen inte råd med något skolk nu.

Vår datalärare heter Reino. Han är i 55-års åldern, har grått hår, glasögon och en mage som hänger utanför tröjan. Och så pratar han genom näsan. Men han är snäll.
Det blir dock tyvärr lite svårt ibland. I och med att han pratar genom näsan hörs inte riktigt hans "r", plus att han ofta lägger in "h" i de flesta ord. Detta resulterar ofta i rätt roliga situationer.
Reino: Okej. Nhu ska ni klicka på "Seihe".
Josefin: Va?
Reino: Seihe.
Becca: ..vad sa du?
Reino: Seihe!
Någon (viskar): Är det någon som hör vad han säger?
Reino: (som antagligen hör detta): Men! SE-HI-EH! Såna man läseh!
Jag: Jaaaahaaa, SERIE?
Reino: Jag sah juh deh?

Vi fick kväva skratten som spreds för att han inte skulle ta för illa upp.

Efter datakunskapen fick jag reda på att bilden var inställd, detta betydde att vi hade tre timmars hål innan badet.
Lovisa och jag bestämde oss för att gå ner och sätta oss på McDondalds; man har alltid roligt på McDonalds, även om det kanske låter sorgligt.
Vi drog med oss Felicia, och efter att vi tre suttit där ett tag kom också Becca, Ornina och Zusanna och joinade oss.
Ornina började alltid skratta när jag skrattade, eftersom jag en gång hade sagt att jag såg ut som en hamster när jag skrattade. Både Becca och Ornina hade hållt med mig. Förolämpande :(

Det var rätt lam stämning eftersom alla verkade vara trötta, så jag tänkte att jag skulle lätta upp den lite genom att berätta något roligt.
Så jag började skrattandes berätta om när min kompis trampade ihjäl hennes marsvin. När jag insåg att ingen skrattade försökte jag en gång till; denna gången med min kompis papegoja som träffades av en slangbella.
Jag skrattade högt hela historian ut, och slutade inte förens jag insåg att ingen av de andra skrattade. De tittade förskräckt och äcklat på mig. "Fan vad hemskt.." viskade Lovisa.
...Bra jobbat, Emma.
Jag måste nog börja tänka på att alla inte har sån grov humor som jag (och de flesta av mina kompisar) har.

Lite jobbig situation. Speciellt eftersom jag skrattade så mycket.

Jaja. Vid två stack vi upp till badhuset där vi gymmade/simmade.
Efter det (vid fyra) åkte jag hem och skyndade mig ut med hunden som jag hade lovat.
Sen la jag mig i soffan och slog på "Dum & dummare". Skrattade lite då och då, innan jag kände hur ögonlocken blev tyngre och tyngre.
Jag vaknade inte förens fyra timmar senare.