Kom precis hem från teatern.
Än så länge har jag inte fått någon mer roll än medecinman (fast ska vara mer som en galen vetenskapsman) och förvirrad sufflör.
Pjäsen kommer att vara i ca. tre och en halv timme och manuset är på 108 sidor.
Min, Görans och Annas "stora" roll kommer inte in förens sida 90. Oj så kul.

Medans de andra började gå igenom de första scenerna gick vi tre små olyckliga själar ut och satte oss i blå rummet, utanför själva teatersalen. Vi hade rätt kul där dock; Martina satt och berättade om alla dåliga porrfilmer hon sett. Sedan gjorde hon perfektionisten Anna galen genom att sitta och peta in ett tuggumi mellan springorna i väggen.
Sedan började Anna påpeka att Göran inte har någon humor, utan att hon alltid måste göra roliga miner för att folk ska skratta. Jag instämde skrattandes. Görans ögon blev glansiga av låtsastårar samtidigt som hon blev lite sur.

Göran: Ni mobbar mig! Jag HATAR det! Jag HATAR folk som mobbar mig, jag HAR humor och jag ÄR smart!
Jag: Jag mobbar dig inte! Vad snackar du om?
Anna: Emma, du är en såndär passiv mobbare. Du sitter och skrattar åt det jag säger men gör ingenting för att försvara Martina!

Då fick jag dåligt samvete och kramade min kära Göran tills hon nästan sprack.

Nu vet jag inte vad jag ska göra.
Det regnar - en hel del - utanför, så ut vill jag inte. Samtidigt gillar jag inte att sitta vid datorn om jag inte har något att göra, som att redigera bilder eller skriva dikter eller plugga.

Vill ni så får ni gärna höra av er.