Det är lördag kväll, och jag sitter helt ensam i mitt hus och lyssnar på "Sorry seems to be the hardest word" och "I want to know what love is". Kan det blir sorgligare?

Åkte ner till stan vid två idag och träffade Felicia. Vi lunchade på Sandys och pratade om allt och ingenting. Det var jättemysigt! Längesedan jag träffade henne, i alla fall ensam.
Efter det gick vi till Claras, dit också Muppie, Göran och Johan (Görans pojkvän) kom. Jag hann dock bara sitta med i ungefär en halvtimme innan jag var tvungen att åka hem och gå ut med Algot.

Jag försökte desperat kolla om någon ville leka med mig ikväll, men alla var upptagna. Någora var i Stockholm, andra i Göteborg och resten skulle kolla på fotbollen ikväll, vilket intre intresserar mig det minsta.
Felicia tyckte lite synd om mig.
"Äsch, jag ringer hem och ber dem hyra en film så har vi familje-mys ikväll!" sa jag lugnt.
Nja, inte riktikt.
Pappa och Jakob skulle iväg till farbror Peter och titta på fotbollen och mamma skulle iväg till sin väninna Anneli.

Jaha.
Så här sitter jag nu, men en gnällande hårboll bredvid, och försöker låta bli att tänka för mycket.
För det är precis det jag gör när jag är ensam.
Speciellt på kvällarna.