Jag ligger i sängen med pappas bärbara dator och är arg. Jag är faktiskt skitarg. Eller, ja, sur kanske beskriver bättre hur jag känner just nu. Det som satte igång det var några helfåniga tjejer på bdb som började spamma mig från olika bdb's om bland annat min omtalade lugg. Bryr jag mig? Nej, inte ett dugg faktiskt. Att gå på mitt hår för att förolämpa mig känns rätt.. ja, pinsamt dåligt. Och att vissa vägrar sluta snacka om mitt öga som luggen täcker på bilderna kanske jag ska ta som en komplimang? De verkar ju uppenbarligen vara riktigt intresserade av det, så som de tjatar.
Jaja, det är inte det som det här inlägget handlar om.

Det som irriterar mig är att jag inte förstår det där, det med folk som promt måste kommentera/säga taskiga saker till folk. Både BDB (eller liknande) och IRL. Jag hittar bilder varje dag där jag ser sjukt omogna och nertryckande kommentarer.
Vad är grejen? Vad får man ut?
Är det för att man själv har så fruktansvärt dåligt självförtroende att man känner sig lite bättre om man klankar ner på andra? Eller är det för att man har något slags behov av det?
Eller gör man det bara för att man tycker det är roligt att såra andra?
I så fall är det riktigt illa.
Jag har träffat några som håller på så. Inte mot mig, men mot andra. De har gått fram till någon de tyckte hade fult hår eller klädstil och frågat dryga saker som "vafan har du på dig?" eller "men hur sminkar du dig egentligen?". Det är det värsta jag vet - jag står inte ut med sånt. Får alltid någon slags impuls av att springa fram och krama personen de drygar sig med, men jag tror inte att det skulle uppskattas.

Och visst känns det lite dagis-style? Sånt där höll ju folk på med när de var små och knappt visste bättre.

Mja, nu la sig min ilska faktiskt. Har man stannat med mentaliteten som hos ett dagisbarn bör man ju faktiskt få hjälp.
Åtminstånde kan ju inte förolämnpingarna bita lika mycket när man förstått det.