Flickan med elden var okej - jag tycker ettan var mycket bättre.
Har egentligen inte mycket mer att säga om den, haha.

Drog ut på en promenad med Algot och papi när jag kom hem.
Algot blir alltid lika glad när jag säger att "vi ska ut och kissa". Han har verkligen lärt sig den meningen och blir helt tills sig så fort jag nämner "gå ut" eller "kissa".
Jag ställde mig utanför dörröppningen och tittade på Algot som stod och viftade på svansen och väntade på att jag skulle ge klartecken till att gå ut. Det såg så roligt ut, och jag kunde inte motstå att reta honom lite.
"Du ska inte med om du tror det", sa jag och började stänga igen dörren.

Åh herregud, det ångrar jag att jag gjorde. Jag har skuldkänslor i hela kroppen.
När han trodde att han inte fick följa med sjönk han ihop och både huvudet och svansen sänktes i ren besvikelse.
Gud så dåligt jag mådde, trots att jag nästan genast öppnade dörren igen och sa varsegod till att han fick gå ut.

Usch då, så dåligt samvete han kan ge mig.
Min älskade lurvas.