Jag börjar 8:30 imorgon och borde verkligen sova.
Fast egentligen borde jag plugga...
...och ringa det där samtalet...

Det är mycket jag borde göra. Verkligen borde göra. Och ändå struntar jag i det.
Varför?
Jag är så trött på att jag håller på så. Kan jag inte bara ta ta i något för en jävla gångs skull och se till att saker blir gjorda? Ska det vara så jävla svårt? När jag väl tänker ut vad/hur jag ska göra så verkar det så himla bra, men vad sjutton tjänar det till att tänka smart när ingenting ändå blir av?

Jag borde skärpa mig.
Eller nej, jag ska skärpa mig. Det ska bli ändring på det här nu. På riktigt. Jag ska ta ett papper ur skrivaren (som jag borde beställa färg till om jag ska kunna skriva ut den där uppsatsen...) och skriva ner alla mål jag ska ha nått innan året är slut. Och jag ska lyckas.
Jag ska se det som en tävling mot mig själv.

Jag är en jävligt dålig förlorare.