- Malin. Vi borde verkligen inte hoppa på studsmattan. Det är för mörkt.
- Jag vet.
- ....LÅT OSS!
- HELL YEAH!!


Jaha, då ligger man här, gipsad upp till knät. Suck och åter suck.
Ibland är man bra korkad.
Malin och jag var på fest hos Anneli igår, och Anneli äger en studsmatta. Detta fann Malin och Emma väldigt roligt, och hoppade, smidigt likt små ballerinor, upp. Vi hann hoppa i ungefär 20 sekunder, innan Malin fick den briljanta idén att ge mig extra studs.
Knak.
Och så föll Emma ihop i en hög.

- Helvete. Jag bröt foten.
- Hahahaha, neeej, nej det gjorde du inte Emma.
- Jo, jo jag bröt fan foten. Hahaha!
- Men nej, sluta nu. Du har stukat den bara. Lugn.
- Malin. Jag spelade fotboll i nio år. Jag vet hur det känns att stuka foten, och det här är ingen stukning. Den är av.
- Hahahahahahahahahahaha, seriöst?
- ...Yep. Den är av. Haha, herregud. Hahaha. Den är av.
- Hahaha, men... sätt dig upp. Folk tror att du har däckat...

När jag vänder mig om ser jag hur ett flertal personer nyfiket står och tittar på oss i fönstret.
"TJA, ASSÅ JAG HAR INTE DÄCKAT, JAG HAR BARA BRUTIT FOTEN!"

Jag låg nog kvar i i alla fall tio minuter innan jag, med Malin som stöd, lyckades kämpa mig av från studsmattan. Under de tio minuterna hann vi konstatera en gång för alla att allt inte stod rätt till, eftersom min fotknöl bland annat var stor som en tennisboll, och foten i sig såg inte helt rak ut.
Grejen var bara att hur jävla ont jag än hade, så blev smärtan ännu värre bara någon minut efter det att jag kommit in i lägenheten och lagt mig på Annelis säng. Det måste ha låtit som om jag var på väg att föda - fyhelvete vad ont det gjorde.

Ringde mamma, kommer inte riktigt ihåg vad jag sa men det var nog något i stil med "jag har brutit foten, är på öxnehaga, kom NU" blandat med massa "ååååh" och "aaaaj, heeelveteeee" och "jääävla fitta vad ont det gör".
Hon var där på bara några minuter, min supermorsa.

Malin hänkade till sjukhuset, vilket gjorde sjukhusbesöket sjukt mycket mer värt! Hon körde runt mig i min supertuffa rullstol, och parkerade mig på lite random ställen. Vi asgarvade åt att det satt en orange flagga på den också. Sedan körde hon själv runt på en såndär sparkcykel med en skylt längst fram som pryddes av ordet "KIRURG". Kort på detta kommer inom en snart framtid.

Sjuksköterskorna, en manlig och en kvinnlig, var supertrevliga! Väldigt lätta att prata med, och de skrattade en del åt mig när jag förklarade att detta var mitt egna lilla sätt att inviga våren på, men påpekade om och om igen att detta var jag minsann inte ensam om.
Ja, hå-hå ja-ja.
Fick morfin genom en kanyl i handen, för att dämpa den förjävliga smärtan i foten/benet. Han fick sticka mig tre gånger innan det fungerade; jag har väldigt känsliga blodkärl som spricker väldigt lätt. Tredje gången funkade det i alla fall, och jag fick ett fint nallebjörns-plåster som höll kvar kanylen. Fnissade som en liten flicka.
När han -efter att allt var klart och vi var redo att åka hem- skulle ta bort det råkade han sätta plåstret lite för löst, och jag känner hur någon varmt rinner ner över min hand. Jaha, Emmas hand förvandlades till en liten blodfontän! Dripp, dropp, dripp, dropp. Mysigt!
Egentligen är jag blodrädd, men jag var så himla fnissig över att jag brutit foten så min reaktion på blodbadet var inte mycket mer än "Bahahahaha, fan vad det blöder!". Det fixades rätt snabbt med ett nytt plåster och bandage, men handen är helt blå idag. Fint.

Ja-a ni. Man kanske bara ska ta och inse att man börjar bli gammal, när man inte ens kan hoppa studsmatta utan att kroppsdelar går sönder.

På tal om gammal.. om en vecka blir jag 17.
Och om bara några veckor har Ett Drömspel premiär, så som det ser ut nu kommer jag inte kunna vara med. Underbart.
Och Lovisa ska ha 17-årsfest.
Det är en del man missar.

Åh, en grej till. Tänkte dela med mig av några utav de mest sympatiska kommentarena jag fått idag ang. denna lilla incident.
Frida: HAHAHAHAHA JÄVLA KLANT
Lovisa: Ditt ben kommer lukta asäckligt!!!!
Gustaf: HAHAHAHAHAHAH JAG HÖRDE VAD SOM HÄNDE, HAHAHA
Olivia: HAHAHAHAHA HOPPADE NI ÄNDÅ!? Du är ju sjuk i huvudet!
Göran: (Ringde mig och asgarvade)
Alice: Så jääääävla puckat!

Hihi. Ni är så söta.
(Och tack till resten som varit supergulliga mot mig)