Denna morgonen var den bästa på länge! Har alltid sovmorgon till halv tolv på onsdagar, så då brukar jag vara uppe till ett-halv två kvällen innan (har alltid svårt att somna på kvällarna så det brukar vara skönt att kunna vara uppe så länge utan att få panik över att man ska upp tidigt dagen efter). Men igår somnade jag redan runt tio-snåret. Grymt skönt! Min sovmorgon var dock inget som verkade behövas idag.

Första vaknade jag klockan sju - pigg och glad. Jag var helt säker på att klockan var kvart i tio eller något (min klocka skulle ringa tio), och började dra mig mot badrummet för en dusch. När jag sedan insåg att klockan inte var mer än sju - vilket betydde att jag hade minst 3 timmars sovmorgon till - så tvingade jag mig i säng igen, trots att jag egentligen inte alls var speciellt trött.

Jag vaknade sedan vid åtta, ännu piggare. Ändå tvingade jag mig att somna om igen. Jag skulle minsann ha den där långa sovmorgonen, den jag längtar efter varje vecka.
Nästa gång vaknade jag klockan nio, men det var jag inte heller nöjd med. Jag skulle fanimej sova en timme till, hur pigg jag än var! Så jag tryckte ned huvudet på kudden och knep ihop ögonen, och jodå, jag somnade.
Fick dock inte sova mer än en halvtimme, min hjärna hade bara bestämt sig för att jag skulle upp.
Jaja. Halv tio var ju faktiskt rätt okej - och då kunde jag ta en riktigt lång dusch också.
Det otroligt sköna med denna morgon var att jag verkligen kände mig utvilad. Jag gäspade inte ens när jag klev ur sängen. Tog min tid med dusch, sminkning och matlagning (vi äter inte lunch i skolan på onsagar). Väldigt, väldigt skönt faktiskt.

Algot var för omväxlings skull också hemma idag - han brukar annars alltid följa med pappa till jobbet. Det var trevligt med lite sällskap, även om det mesta han gjorde var att springa runt med kopplet i munnen och gnälla - och hur mycket tid jag än tyckte att jag hade så visste jag att jag inte skulle hinna gå ut med honom. Det gav mig rätt dåligt samvete, så precis innan jag skulle iväg till bussen släppte jag ut honom lite på framsidan och lät honom kissa av sig. Tyvärr var han inte bara kissenödig, han var på bushumör också. När jag försökte ropa in honom ställde han sig i sin typiska bus-position och viftade med svansen. Sedan sprang han runt-runt i hopp om att jag skulle komma efter.
Fick ryta till på honom ordentligt och stampa till med foten i marken för att han skulle fatta att jag inte hade tid med lek. Då stelnade han till och gick hängande med huvudet in igen. Usch så dåligt samvete man får för sånt. Önskar jag hade all tid och ork i världen att leka och gosa med honom.