Då var man nyklippd/nyfärgad! Blev faktiskt nöjd för en gångs skull. Jag är fruktansvärt löjlig när det kommer till mitt hår, och flera gånger har frisörmöterna slutat i tårar. Men som sagt - denna gången blev jag nöjd! Jag gjorde väl inte allt för mycket med håret; klippte upp ganska mycket där bak, tog lite på längden, fixade till luggen, färgade det lite mörkare brunt och la i några ljusa slingor i luggen. Även om det inte låter så mycket så blev skillanden ganska stor ändå!
När jag var klar tog mamma med mig till Chili Thai där vi åt lunch. Jag blir alltid så himla mätt när jag äter där, och jag tar alltid mer än vad jag egentligen orkar. Man tror att man är så himla hungrig, sedan äter man några tuggor och vips så är man mätt!
Aja, det var väl trevligt, förutom att mamma knappt pratar med mig. Det känns så jävla olustigt, hon bara sitter helt tyst medans jag desperat försöker hitta på saker att prata om, men de sakerna svarar hon knappt på. Känns verkligen bara knäppt. Som om du gått på en blinddate, och personen inte visar något som helst intresse för dig när ni väl sitter där på resturangen och ska beställa in mat. Okej, jag inser att jag precis jämför min mor med en blinddate, men ni fattar kanske poängen? Det är ju precis som att jag inte känner henne. Hon kanske inte ens tänker på det, det kanske är okej att vara sån med sin dotter.
Aja. Jag känner mig inte bekväm i det i alla fall. Alls.

Efter att vi ätit upp skulle jag ta bussen hem, och hon skulle tillbaka till sitt jobb. Då ringde mobilen, och det var Jimmy (en kille på mammas jobb som jag fotat åt ett par gånger). Han frågade om jag skulle vara intresserad av att ha en fotoutställning på KulturDagNatt den 2:a oktober. Blev skitglad! Såklart jag vill vara med på det! Temat för detta året är "När mörkret faller" (precis samma tema som jag hade i svenska-nationella i nian). Passar mig utmärkt, jag gillar att leka med mörkret när jag fotar.
Om det nu blir så att jag ställer ut så hoppas jag verkligen att ni kommer och tittar (: