Teatersporten var lyckad, trots att vi inte vann! Jag måste säga att jag tyckte vi var väldigt bra (...enligt mig var vi faktiskt bäst, hihi)! Direkt efter teatersporten gick jag, Matilda och Lovisa ned till stan. Vi satte oss på Bernards uteservering och drack varsin läsk, mycket mysigt. Ganska direkt efter det åkte Lovisa hem, och jag och Matilda gick ensamma runt och strosade på stan. Matilda var seg som en gammal godisbit - hennes reaktionsförmåga var några sekunder efter, och hon verkade hela tiden vara inne i sin egen lilla värld.

- Jag går ned här!
- .....
- Matilda?
- .....
- ...Matilda? Hallå?
- ....va?

Så lät det ungefär hela tiden. Lilla fis. Jag påpekade detta om och om igen och frågade om hon inte skulle åka hem och vila. "...Ah...fast.. ah.. nä, jag.. jag vet inte... det är... ah"
Efter en stund inne på Din Sko lyckades hon i alla fall ta förnuftet till fånga, och beslutade sig för att åka hem.
Då kom istället mami ned till stan och höll mig sällskap. Hon och hennes plånbok, vill säga (nej, förlåt mami). Jag köpte ett par jeansleggins och två skjortor från H&M och ett par shorts, smycken och två lite somrigare blus-liknande saker från JC. Dessutom köpte jag ett par sandaler också, hoho. Om du nu skulle läsa det här mami - så tack!
Efter det stack vi hem, och jag la mig och sov i en timme. Visste att jag var tvungen att gå ut med Algot men hade ingen som helst energi till det, och samtididgt visste jag att om jag la mig ned och sov skulle jag inte vakna förens sent ikväll. Så jag ställde klockan på 19:10 (klockan var då 18:10), och hoppade i säng. Somnade så fort huvudet nådde kudden.
När jag vaknade var jag superpigg! Den lilla tuppluren gjorde verkligen susen (för mig är en timme väldigt lite, då jag ofta brukar sova 3-4 timmar mitt på dagen).



Papi och Jakob skulle till Domnsand och meta, så jag vaknat passade på att ta med mig Algot och gå en runda. Har verkligen ingen aning om hur man går där, så jag valde att helt enkelt följa vägen hela tiden. Solen sken, luften var ljummen, himlen var klarblå och jag skymtade inte ett enda moln, helt underbart! Dessutom hade jag (som alltid) min kära iPod med mig som fyllde mina öron med bra musik.
Efter en halvtimme beslutade jag mig för att svänga in på en liten skogsväg - där skulle jag förmodligen inte stöta på någon, och kunde därmed låta Algot springa fri. Det gillades verkligen! Han hoppade runt som ett litet får, haha. Snart var vi framme vid en stor glänta, som liksom låg som på två stora sandbankar. Långt där nere låg en liten strand, och först tänkte jag gå ned och svalka mig lite i vattnet, men när jag insåg jobbet som skulle krävas för att både ta sig ned och upp för det stora berget av sand så bestämde jag mig för att strunta i det. Algot sprang runt som om han aldrig hade sprungit i hela sitt liv! Man kunde verkligen se hur härligt han tyckte att det var, och det gjorde mig helt varm inombords. Plötsligt var Algot bara borta, och jag tittade mig förvirrat omkring. Det fanns ju inte allt för många ställen att ta vägen, så först trodde jag att han hade sprungit rakt in i skogen. Det hade inte varit roligt. Men nej, när jag vände mig om ser jag hur en får-liknande varelse står och dricker vatten, långt där nedanför sandbankarna.  Hur fan han kom dit på bara några sekunder förvånar mig - det var en bra bit ned, och sanden var djup.
Jag lät honom i vilket fall springa runt i vattnet och svalka av sig riktigt ordentligt innan jag tillslut ropade upp honom. Han flög upp snabb som en raket och smidig som en liten kissemisse, och jag försökte föreställa mig hur det skulle se ut om jag försökt ta mig upp därifrån, smidig som jag är.
Efter den lilla badturen hade han ännu mer energi i kroppen, så han fick gå lös nästan hela vägen tillbaka.

Fisehunden.