Hade för övrigt redovisning på röst och rörelsen idag (teaterlektion). För några veckor sedan fick alla i klassen varsin dikt som de skulle lära sig och jobba med, för att sedan (tillsammans) läsa upp dem för publik. Jag har inte haft några som helst problem att lära mig eller förstå min, och var inte det minsta nervös när publiken kom in och "showen" började. "Skönt att inte vara nervös" kanske vissa av er tänker, men.. jag hade nog föredragit att vara det. Lite i alla fall. Nu var jag för lugn. Satt och tänkte på vad jag skulle göra senare idag, och helt plötsligt märker jag hur Erica (som jag skulle vara efter) säger sista meningen på sin dikt.
Ja, just det. Nu var det min tur ja.
"Jag har gått vilse i mig själv..."

Sedan var det svart. Fullständig blackout fick jag, haha. I ett försök att rädda det drog jag ur meningar lite random ur dikten och placerade dem lite varstans. Herregud vad fel det blev. Tänkte flera gånger att jag skulle börja om helt, men min hjärna vägrade sammarbeta. I slutet lyckades jag dock komma in på rätt spår, och kunde avsluta den med den lilla stolthet jag hade kvar.
Det har verkligen aldrig hänt innan. Har aldrig glömt bort repliker, och ändå har jag stått på scen i jag vet inte hur många år. Haha, någon gång måste ju vara den första!
Jaja, det gav mig ett gott skratt efteråt.