Jag har haft en underbart mysig kväll tillsammans med fint folk, men nu sitter jag mest och surar.

Har hela dagen gått runt och klagat över de 6 timmar av teaterrep som väntade. Jag har hög feber, en fruktansvärt huvudvärk och en skitjobbig hosta, men jag visste att jag så gott som tvungen att vara med. I alla fall några timmar.
Så vid kvart över fyra åker jag ned till Jönköpings teater, där Robin och Matilda står och väntar. Och de var de enda som var där. Robin hade väntat sedan tjugo i, och Matilda hade kommit bara tio minuter efter. Sedan hade de stått där.
Matilda hade inga pengar på sin mobil, och jag gissar på att Robin inte hade det heller eftersom de inte ringt till Eva eller Sanna och frågat vad som stod på. Jag fick istället trixa upp min mobil ur min fullpackade väska och ringa.

"Jönköpings teater? Jamen där ska vi inte vara! Vi sitter allihop och fikar på Nyfiket, sedan ska vi börja lasta in alla saker i lastbilarna. Fast vi är redan så många som är här och hjälper, så ni behöver inte komma om ni inte vill. I så fall ses vi vid halv sex utanför teatern!"

Jahaja. Vad gjorde vi nu? Jag kunde ju inte gärna hoppa hela vägen dit, och även om jag skulle lyckas med det skulle jag inte kunna hjälpa till.
Vi satte oss istället och fikade på Malmborgs café.
En väldigt trevlig och givande liten fika! Vi pratade om olyckor, fobier (Matilda: Maneter Emma: Spindlar Robin: Clowner ). Vi pratade om scenskolan (Robin har sökt in ett antal gånger så jag tvingade honom att berätta hur det var) eftersom jag själv tänkt söka in efter gymnasiet). Sedan berättade vi små historier ur våra liv och sådär. Trevligt, trevligt!
Tiden flög iväg och snart var klockan tio i sex, så vi begav oss mot teatern där de andra precis hade börjat lasta in scenografin. Jag kände att jag inte hade så mycket jag kunde göra med tanke på mitt kära gips, så jag hoppade upp några trappor, upp till scenen.
Vilken känsla det var att stå där! Jag har aldrig framför någon på Jönköpings teater (som för övrigt är väldigt vacker), så det kändes rätt häftigt! Såg fram emot att börja repa.
Vi tog våra scenkläder och gjorde oss hemmastadda i de olika logerna. Efter ungefär en och en halv timme började jag undra när repetiotionen skulle börja.
"Men vi ska inte repa idag Emma. Det gör vi inte förens imorgon."

Suck och åter suck. Jag hade inte bara kommit en och en halvtimme för tidigt, jag hade kommit helt i onödan. Underbart.
Jag frågade Sanna om jag verkligen var tvungen att stanna, men det var jag ju naturligtvis inte. Jag hade ju inte ens behövt komma.
Så jag ringde min kära far, som kom och skjutsade hem mig till Moa.
För trots att jag var sjuk vägrade jag spendera valborgskvällen hela ensam. Nej, jag hade peppat att träffa folket hos Moa, så nu skulle jag göra det.

Det blev en väldigt lyckad kväll! Supermysig verkligen! Grillning, dans och sång till 90-talsdängor och Disneylåtar. Dé é så dé sá vá!
Lite senare på kvällen blev det film. "Step up" vad det som visades. Inget för mig och Göran, som satte oss på balkongen och pratade istället. Det var väldigt mysigt det med, speciellt med tanke på att vi knappt ses längre. Men! I höst byter Göran linje och börjar på samma skola som jag! Åh, det ska bli skitkul! Hoppas bara att vi faktiskt syns lite då, vi kommer liksom gå i två olika byggnader och antagligen ha två helt olika scheman.
Sedan pratade vi också lite om Emmaboda, och hur kul det ska bli!

Är det förresten någon av er läsare som ska till Emmabodafestivalen i sommar? I så fall, vilka åker ni dit för att se? :)

Efter en timmes mysigt prat gick vi i och la oss bredvid våra kära vänner i soffan.
Ja, det var en mysig kväll.


Det är mycket jag inte har fått med nu, men det känns som att ingen orkar läsa om jag skriver för mycket, så jag får helt enkelt försöka hålla mig relativt kort.