Mycket intressant teaterlektion idag. Vi gick igenom två nya teaterövningar, den ena hette "The Game" och den andra hette "Armar utan tankar". Tänkte berätta lite om den roligaste av dem.

The Game gick till så att först satte de båda lagen satte sig mitt emot varandra på varsin linje. Sedan skulle det laget som började bli tilldelade ett ämne som de nu alla var världsexperter på. De skulle nu hålla ett litet "föredrag" om detta ämne, vare sig det de sa var sant eller ej. Det är en person i taget som pratar, men så fort PG (vår lärare) pekade på någon annan i laget och sa "byt" så skulle denne person ta över och fortsätta meningen, precis där personen innan slutat. Man får inte tveka, utan ska bara mala på hela tiden tills PG bryter. Hänger ni med? Om ni inte gör det utan vill att jag förklarar bättre är det bara att lämna en kommentar.

Det var många som gjorde nationella prov idag, så vi var bara hälften av klassen. Lag "Håller man käft så blir det tyst" bestod idag bara utav Alice, Lovisa, Erica och Jonathan, och vårt lag ("Agenterna 007") bestod bara av mig, Jesper, Felicia och Ornina.
Lag Håller man käft så blir det tyst var de som fick inviga leken. Jag föreslog att de skulle prata om hamstrar, och så fick det bli.

Lite saker ni säkerligen inte visste om hamstrar:
De fanns redan på de gamla grekernas tid, fast då var de stora som hästar och hade ingen päls. De drog vagnar som människorna körde, och hade fem ben. Det femte kunde de dock inte springa med, det bara hängde lite dött vid sidan av, så människorna klippte ofta bort det. Hamstrarna använde sedan benet som gaffel när de åt. Dåtidens jättehamstrar var mycket smartare än dagens hamstrar, och denna tillbakautveckling tror man beror på det femte benet som människorna envisades med att klippa av, för där satt nämligen en stor del av hjärnan, men det visste man ju inte då!

Nu var det mitt lags tur, och vi blev tilldelade ämnet "Hanmyrans parningsritual". Mycket intressant.

Här kommer lite fakta om hanmyrans parningsritual:
När hanmyran känner sig lite sugen söker han sig till närmaste honmyra och börjar dansa en sensuell dans för henne. Om honmyran inte vill så börjar hon dansa jättefult och vicka jättemycket på rumpan. Detta är tyvärr inget som hanmyran bryr sig om, utan istället början han bita honan i benen så att hon inte ska springa iväg. "Det blir ju mycket enklare så!". Sedan bär han upp henne på ryggen och letar efter ett undanskymt ställe där han kan påbörja själva processen, som består av att hanen lägger honan på rygg och börjar skjuta in ägg i henne. Ofta händer det att hanen inte slutar, så honan sprängs tillslut. Då letar hanen istället upp honans bästa myrkompis och börjar jucka på henne, men den döda honans bästa myrkompis VET vad hanen precis gjort mot hennes kompis, så hon dansar extra fult och vickar extra mycket på rumpan så att hanen verkligen inte ska ta henne. Det tjänar dock inget till; hanen biter av henne benen, slänger upp henne på rygg och går tillbaka till samma ställe där den döda honan ligger. Sedan fortsätter han där han slutade.

Det visste ni inte, eller hur? Man lär sig något nytt varje dag!

Vi körde leken ytterligare två gånger. Ämnerna var nu "Skägg" och "kondomer". Det var verkligen intressant att lyssna på vad Håller man käft så blir det tyst hade att säga om skägg, och de gillade nog vårt föredrag om kondomer.