Bex
Jesus, och en jävla massa sprit
Jag är nog den absolut sämsta kristna som finns. Jag gör ingenting rätt, jag följer inga regler. Jag läser inte bibeln, jag ber inte varje dag, jag svär, osv, osv.
Jag har väl en lite speciell syn på det där. Jag tror på Gud, jag gör det. Det betyder dock inte att jag läser bibeln som godnattsaga eller att jag inte dricker eller svär, eller inte gör alla de där andra förbjudna sakerna, som man absolut inte får göra om man är kristen.
Nu kanske jag inte gör just alla de där förbjudna sakerna. Som att supa.
Jag super inte. Men det är av helt andra anledningar. Dels smakar det skit, dels tycker jag det är fruktansvärt töntigt, och dels så ser jag inte det roliga med att bli full. Det blir ju bara dumt till slut ändå och dricker man tillräckligt mycket minns man ju inte ett skvatt dagen efter. Och på det så har man världens baksmälla.
Nej tack.
Och jag måste nästan påpeka hur sorgliga jag tycker att ni är som säger att allt blir roligare/mer socialt med alkohol.
Hur tråkiga människor ÄR ni egentligen? Jisses! Jag och mina kompisar har alltid lika roligt, trots att våra glas inte innehåller annat än fanta eller vatten.
Nu känner jag att jag byter ämne.
Tillbaka till där vi började.
Kristendomen.
Kyrkan vill få oss att förstå att Gud är god, att han älskar alla människor lika mycket, att han vill vårat bästa och att han alltid finns vid vår sida.
Men
Om vi nu väljer att inte tro på det här, och inte leva helt efter bibelns ord, så hamnar vi i helvetet.
Hm.
Är detta lite dubbelmoral.., eller är det bara jag?
Om nu Gud är så god som kyrkan vill få fram, han som härskar (känns lite som fel ordval där) över allt, han som skapade oss, som skapade jorden.. skulle han då tillåta att det fanns ett helvete?
De säger också att Gud gav människan en egen vilja, att man alltid har ett val.
Varför är det då så förbjudet att säga att man inte är troende?
Och varför är det egentligen förbjudet att supa?
Eller svära?
För mig är svordomar bara ord. Ord som på ett starkare sätt förklarar eller beskriver något. Som en sak eller en känsla. Och om man väljer att dricka sig stupfull en lördagkväll, varför betyder det att man inte är troende? Vad har det ens med saken att göra?
Det viktigaste budskapet måste väl ändå vara att vi ska ta hand om varandra? "Behandla andra så som du själv vill bli behandlad." Att vi inte sårar eller skadar andra runt omkring oss. Sålänge vi inte gör det, förstår jag inte varför det andra spelar någon roll.
Jag må vara världens sämsta kristna
men ändå
Grått
Var sjukt pepp igår på att gå upp hyfsat tidigt morgonen därpå (det vill säga idag) och gå en riktigt lång fotorunda, med Algot som sällskap.
Mamma väckte mig klockan tio, och det första jag tänkte på var att greppa kameran och ge mig ut.
En snabb titt i fönstret;
- MEN KOM IGEN!
Himlen var helt grå. Hela jävla världens kändes grå. (Klyschigt, jo jag tackar) Men seriöst, det var inte färg någonstans! Mitt humör sjönk lika snabbt som mitt intresse för att gå ut.
Men jag kunde inte sitta inne och låta Algot-stackaren gå en hel dag utan frisk luft, så jag tog motvilligt på mig och begav mig ut i den iskalla luften med kameraväskan på ryggen och min iPod vars display visade Snook - Längst fram i taxin.
Det var ungefär lika tråkigt som jag hade föreställt mig. Om inte tråkigare. Så fort jag bestämde mig för att ta ett kort var jag först tvungen att packa upp kameran, fixa rätt objektiv, och radera massa kort på minneskortet, eftersom det hela tiden blev fullt. Och det var iskallt, så efter varje gång jag gjort detta känder mina fingrar som ett par frysta fiskpinnar.
Sen ville jag ta kort på Algot, när han sprang, men ljuset var dåligt (grått. gråttgråttgrått) och jag hade ingen blixt med mig, så bilderna blev suddiga och fula.
Efter ett tag gav jag upp helt och stoppade tillbaka kameran i ryggsäcken.
Algot fick iallafall sin promenad.
När vädret inte vill sammarbeta - fixa det med photoshop.
Bajs och blåa ögon
Jag satt vid bordet och åt, och helt plötsligt hoppar hon ner från stolen på andra sidan av bordet och ställer sig precis vid mig. Sedan får hon ett väldigt konstigt ansiktsuttryck, typ; "Nu gick någonting väldigt snett", och i nästa sekund lägger hon världens jävla brakare. Trodde ungen sket ner sig.
Hon sken upp. "Nejmen Emma! Nu kom det bajs!"
Åh. Just det.
Jag tar henne som en tidning under armen och går till toaletten, där jag stället ner henne på golvet.
Åhnej.
Där är det där ansiktsuttrycket igen.
"Ja nu kissade jag också!"
Bra jobbat! Jag menar, när man ändå har skitit ner sig, varför inte lätta på tryck nummer 2 också?
Perfect.
Ni som står mig närmast vet hur jäääävla känslig jag är mot bebisbajs osv, osv. När jag drog av henne byxorna (bara en riktigt sjuk person skulle kommentera den raden) så kände jag nästan hur min mages innehåll kröp upp i halsen på mig, men jag lyckades tänka på annat och fick av henne alla kläder. Då plötsligt började hon storgråta, eftersom det sved på hennes ben. Stackars liten. Fick tvinga in henne i duschen och duscha av henne. Det enda hon gjorde var att gallskrika "INTE HÅRET, INTE HÅRET". Funderade ett tag på att doppa hennes huvud i toaletten istället, det borde få tyst på henne.
Men nej, det gjorde jag såklart inte. Eftersom hon vägrade sammarbeta med mig, och nu hade bestämt sig för att ställa sig längst in i duschen och inte komma ut, fick jag med hjälp av en handduk och torra kläder locka ut henne. Jag var för lat för att ta av mig strumporna och hämta henne, och jag var för lat för att bli blöt.
Det funkade iallafall.
Vi satte oss i soffan och hon var äntligen tyst. Precis då kom Ulle, och Alicia åkte hem. Dock halvnaken och med de nerbajsade byxorna i en plastpåse.
Störd och glad som vanligt!
Drack upp all jucie, åt upp min mat, sket ner sig och påpekade mina för henne gigantiska bröst. Jodå, jag älskar henne.
När det vägrar bli ord
Uäew. Jag kan verkligen inte skriva längre. Känns som att jag inte har något att skriva om.
Det är jättetråkigt, eftersom jag älskar att göra det.
Samtidigt vet jag en massa saker jag skulle kunna skriva om.
Men upplevelser eller minnen bara vägrar att bli ord just nu. Jag vet inte varför.