Sökes: bloggnamn

Jag ska faktiskt ta och göra en ny blogg, en nystart kan man väl kalla det. Kommer inte att ta bort den här bloggen då den innehåller så mycket fina och roliga minnen, så ni kan alltid kika in på den om ni vill kolla igenom gamla dikter osv.

Vet dock inte vad jag skulle döpa den nya till. Har ni några förslag? Skriv vad ni än kommer att tänka på!
Tänkte först heta "emmasilfver.blogg.se" men vet inte om jag vill ha med hela mitt namn, och "silfver.blogg.se" känns lite tråkigt.

Som sagt; hjälp mig!

Jag måste fixa designen på bloggen, blah!

Idag har jag varit och fixat bilder till utställningen. Det blev lite panik så jag vet inte om jag fick med alla jag egentligen ville ha, men jag tror nog att blir bra ändå!
För er som inte vet vad jag pratar om så kan jag berätta att jag ställer ut mina bilder på Johans Café (Jönköping) i fre-sön denna vecka. Ta gärna en titt!

Passade på att köpa en ny piercing när jag ändå var i stan. Den senaste har egentligen varit allderles för liten/smal, så den har åkt ur näsan hela tiden. Nu fick jag tag på en som var precis så tjock som jag ville ha den, men den är så jäkla stor att det hela tiden känns som att jag har värsldens största snorbuse i näsan.. mindre myisgt det där. Jaja, jag vänjer mig nog snart.

Imorgon är det torsdag, och som vanligt när det gäller torsdagar så jag är inte ett dugg pepp. 8-17 är faktiskt en jävla pina, även om teater står på schemat. Blööh, jag hatar att dagen är så lång (hur ska det egentligen gå för mig i vuxenvärlden med jobb o s v?).


Aja. Annars känns livet faktiskt rätt okej! Nu gäller det bara att ta tag i skolan.


...Btw, Maroon 5'v nya album Hands All Over ger jag två tummar upp! Sjukt bra faktiskt. Favoriterna är Shutter, Just A Feeling och Runaway.

Hänger kanske ut mig på Johans..


Favorit i repris: Får man skratta åt det här?


Dagens låt




One Republic - All we are

Fota med Josefine och Hanna

 

 

 

 

 


Paramore-feber


Misguided Ghosts


Morgonens låt


Jakob agerar modell igen


Vet inte om jag är så nöjd med dem.. är bland annat sur över att jag inte fick med hans händer på första bilden.


Någon sa

Det är alltid den
som älskar mest
som hamnar i underläge

Det är alltid den
som visar mest
som sedan dör

Så försök förstå mig när
huden du kysser
är kall

för jag har redan dött en gång


V: Misserabla liv... E: ..Miserabla*

Jag hade tråkigt, och kom på mig själv med att googla "dyslektikerforum / dyslexiforum" (fick genast upp
"menar du dyslektiker forum?" vilket var lite ironiskt), bara för att jag ville gå in och rätta alla grammatiska fel som jag hoppades på att hitta.

Jag är en mycket störd människa.
Lite sorglig också.



Jan Stenmark förgyller mina nätter

 

 

 

 


Niu kan ju försöka förstå hur roligt detta var klockan halv fyra i morse.

06:15 en söndagsmorgon

Ligger i sängen med Lovisa och drar massa aaaslama knock knock-jokes. Vi är nog jävligt trötta fast vi inte vet om det.

Knock, Knock!
Who's there?
A little old lady.
A little old lady who?
I didn't know you could yodel.

Knock, Knock!
Who's there?
Boo.
Boo who?
Don't cry, it's just a joke.

 

Knock, knock!

Who's there?
Ken.

Ken who?

Ken you open the door? It's freezing out here!


Knock, Knock!
Who's there?
Anna.
Anna who?
Anna one, anna two . . .


Eyes

 

 


Peace out


Kärlek är för naiva och det är bara mesar som gråter.
Ikväll super jag bort dig.

Bror posar järnet

 

 

 

 


Mjukstart


- ...En fråga kanske..? - Du vet frågan.




Lektion
: Ljudmedia.
Uppgift: Ge er ut på stan och ställ följande fråga till 15-20 personer: Vad tycker du om det nya teater- och konstershuset som byggs i Jönköping?

Jag och Lovisa gått runt på stan i två timmar, med regn som piskat oss i ansiktet, en inspelningsmikrofon som vi inte förstod oss på (vet inte hur många gånger vi lyckades börja spela in EFTER det att personerna i fråga hade pratar färdigt), stora hörlurar som fick oss att se ut som Musse Pigg's muterade kusiner och en motivation som var lika med noll.


Låter det kul? Det var det inte.

Fast faktum är att jag överdrev lite nu. Vi tog faktiskt paus efter bara tjugo minuter (efter ett x antal misslyckanden att ragga upp folk som ville svara på vår viktiga fråga) och satte oss istället på Napoleons och fikade.
Sedan fick jag cravings efter polkagrisar, så vi var tvugna att leta igenom både Hemköp och Ica för att jag skulle kunna bli lugn, men till ingen nytta. Helvetesaffärerna sålde inte polkagrisar. Lovisa föreslog Marabou med polkasmak, men det dög inte för mig.
Jag slog om helt och köpte naturgodis istället. Det stillade (konstigt nog) min polkagrishunger.

Nu har jag inget mer intressant att skriva. Peace out.

Morgonens låt


Blomqvist – Broken Times

(Fanns inte på youtube.)

Kort om dagen


Vaknar med ett rossligt bröst och blandade tankar om hästar, vår teaterlärare PG och bilar. Efter någon minuts funderade lyckas jag komma på orsakens - nattens dröm. Här kommer en snabbspolning!

Befinner mig på en ridlektion med hela min klass, och ridläraren är ingen mindre än PG. Vi rider runt i ett stort ridhus och jag rider på en söt liten skimmel. Helt plötsligt har PG anordnat en stor hopptävling, fast bara för oss i gruppen, så på ett sätt är den inte så stor. Det är runt 50 stycken hinder och de står uppradade precis efter varandra i formen av ett S (alltså från ena sidan av ridhuset till den andra). Hästarna kunde alltså inte ta sats innan ett hinder (det fanns ingen plats för det) utan studsade som bollar över dem, ett i taget.
Innan tävlingen börjar sitter alla i klassen på läktaren medan PG går runt och förklarar i vilken ordning vi ska rida osv. Sedan säger han "och förresten, man kan inte hoppa om man hostar". Precis då börjar jag hosta.
- Emma, du är hostig och får inte hoppa.
- MEN VA? Jag är inte hostig!
- Jo. Gör såhär: (han drar ett djupt andetag).
Jag gör som han säger och både känner och hör hur det rosslar till i bröstet.
- Där ser du, du kan ju inte hoppa!
Arg som ett bi tar jag min vita häst och går. Befinner mig sedan på något vänster i pappas bil. Sitter i förarsätet och pappa sitter bredvid, men när jag börjar köra ned för trånghallabacken (en väldigt lång backe precis vid mig) så börjar pappa skrika hysteriskt och säger att jag måste hålla i ratten, vilket jag redan gör.
Då vaknar jag.

Ingen jätterolig dröm direkt, bara lite random.

Klockan nio är jag i stan på väg mot skolan. Ringer Lovisa och frågar vart hon är.
- Vad menar du? Jag är hemma?
- Men! Det är ju skola!
- Ehm, ja. Klockan elva.
- ..Du skojar.
- ..Nej..

De följande fem minuterna av samtalet handlar om att jag vill ta mitt liv. Att jag inte kan sätta mig ensam på ett fik för jag har ingen bok jag kan låtsas läsa, och då kommer jag se supersorglig ut som sitter där ensam vilket kommer göra mig ännu mer deppig och det kommer sluta med att jag hänger mig i mina hörlurar mitt på fiket.
Lovisa fnissade. Jag fortsatte prata om att jag ville dö.
Överreagera? Jag? Nä.

Det var bara att åka hem igen.

På teatern idag hade vi stage fighting, vilket var sjukt roligt! Vi fick lära oss att göra lavetter (med både fram- och baksidan av handen), knytnävslag (i ansikte och i mage), ramla omkull och att bli inputtade i väggar. Mycket lärorikt om jag får säga det själv!
Händerna var dock illröda och sved som satan vid lektionens slut, men det var det värt.
Liiite roligt var det dock när jag skulle putta in Matilda i väggen, och Matilda blev lite för ivrig samt glömde ta emot med händerna, och sprang rakt in i den med ansiktet först. Pang. Matilda slog i hakan. Rätt rejält faktiskt, och det gjorde nog satans ont, men det såg faktiskt lite roligt ut.


What did you say? I should come here no more?



Trevlig kväll igår! Direkt när vi (jag, Alva och Anneli) kom hem satte vi oss och tittade på Lotta på Bråkmakargatan, jättemysigt! Efter filmen var hon supertrött men ville för allt i världen inte gå och kissa innan hon skulle lägga sig. Det blev lite tårar och gnäll, men till slut gav hon med sig. Hon somnade sedan direkt när hon lagt huvudet på kudden, så jag behövde inte ens ligga där inne med henne.
Anneli och jag satt och pratade en lång stund innan Anneli började gnugga sig i ögonen och mumla något om att hon började bli trött. Vi tittade på klockan. Den var nio.
Det är bara förbjudet att lägga sig och sova klockan nio en lördagskväll, så vi bestämde oss för att hitta på något som förhindrade att vi la oss ned och sov och lyckades med olika metoder hålla oss vakna ända fram till klockan tolv,  sen tog det stopp.
Anneli låg i mitt rum medan jag gick in och la mig i Jakobs säng där Alva redan låg och sov som en liten gris. Det var som om jag var en magnet och hon var en metallbit, för så fort jag lagt mig ned kände jag hur hon klistrade sig fast vid mig. Så mysigt så!
Resten av natten blev rätt intressant. Jag vaknade nog sammanlagt 10 gånger av olika anledningar. Alva sparkade mig. Alva pratade i sömnen ("snyyttte.. snytte..."). Alva gick i sömnen.
Ja, ni hörde rätt. Alva, snart tre år, går i sömnen.
Vaknade t.ex en gång av att hon på något konstigt sätt kröp allt längre ned i sängen, så jag satte mig upp och tittade frågande på henne. "Alva...? Alva, inte längre ned nu. Alva, du kommer trilla ned. Alva!? *DUNK*".
Och så började hon storgråta. Dock var det enda som behövdes att jag bar upp henne och la henne på mig för att hon skulle bli tyst igen och somna om lika plötsligt som hon vaknade.
Så nej, mycket sömn blev det inte inatt. Ligger och gäspar ikapp med mig själv och försöker hålla ögonen öppna, men det är svårt när man har på "Mysig Musik"-listan på spotify. Speciellt när Mavericks med Johnossi går på.


Diplomerad kusin

Hej där! Sitter i mitt nystädade rum med Andreas Grega - Världen är elak på repeat. Sjukt bra låt det där, lägger in den i slutet av inlägget.
Om en timme kommer Alva-Palva hit (hon ska sova här), och som världens bästa kusin har jag bestämt att vi först ska ta bussen (!) till stan där vi äter på McDonalds (!) och sedan går och köper lördagsgodis (!). Ska bli så mysigt! Anneli ska hänka hon med, det blir trevligt.
Det var jätteskönt att sitta och skriva igår, och att det faktiskt blev något ger en ännu skönare känsla. Vet dock inte ens om jag är nöjd med den, så bli inte förvånade om den dyker upp i bloggen igen fast med ändringar i sig (pratar om "Tonårsalkoholist" för er som inte förstod det). Feedback uppskattas - positiv som negativ!

Och på tal om ingenting ska jag snart fixa en ny design till bloggen, jag väntar bara på att mitt Photoshop CS5 ska trilla ned i brevlådan. Så fort det händer kommer det också bli en hel del nya foton, håll ut!
Puss på er.


White sky


Tonårsalkoholist

Så ligger du uppe klockan tre en fredagsnatt utan en enda droppe alkohol i blodet.
Huvudet är helt klart och det blir inga pinsamma facebook-statusar eller fyllesms till honom vars nummer du lovat dig själv att ta bort men ändå har kvar.
För fan, tänk om du verkligen skulle behöva det någon gång. Varför det nu skulle vara.
Och tankarna flyger inte lika lätt förbi utan fastnar i huvudet, trasslar in sig och gör sig större än de egentligen är. Och de handlar inte om vem som blev fullast ikväll eller hur du bäst undviker mamma morgonen därpå, dels för att hon inte ska märka hur bakis du är, och dels för att hon på något magiskt jävla sätt kan läsa av hela dig bara genom att se dig i ögonen.

Nej. För du är helt nykter och fullt medveten om allt.
Låtarna som spelas på radion får dig inte att vilja dansa och du har inte något som helst behov av att ringa upp någon, vem som helst i kontaktlistan, för att bara babbla på om allt och ingenting. Nej nej, för du är nykter och fullt medveten om att det är för sent för sånt. Personen du ringde skulle antagligen bli sur.

Och imorgon kommer din kudde inte att vara svart av mascara och dina ögon kommer inte vara sotiga, för du har tvättat bort allt smink. Och din andedräkt kommer inte stinka, för du har borstat tänderna väldigt noga. Och du kommer inte vakna helt svettig i dina kläder och din BH kommer inte att skava för du har tagit av dig allt och hängt dem prydligt på en stol bredvid skrivbordet.
Du är nykter och fullt medveten.

Imorgon kommer du vakna upp utan att må illa. Du kommer få i dig frukost. Du kommer inte att tänka på hur galen gårkvällen var eller hur kul du hade. Hur enkelt allt var och hur skönt det var att glömma för en stund.

För du var nykter och allderles för medveten.


Lite av allt

Bra musik, punkt.

<3

För några timmar sedan stormade en får-liknande varelse in i mitt rum och började pussa (slicka*) mig i ansiktet.
Min fina, fina plutt är hemma! Ni ska bara veta hur glad jag blev! Och han mår bra! Dock får han massa mediciner och är supertrött (somnade som en liten bebis i soffan med huvudet på en kudde), men han l e v e r <3 Åh. Fan vad jag älskar honom, min fina plutt. Vet faktiskt inte vad jag skulle göra om han försvann.




Firas med en härlig låt!


Försöker hålla mig vaken till musik

Har inte sovit en blund inatt.




Det som inte får hända

Idag på engelskalektionen fick jag ett väldigt jobbigt samtal.
Algot följer alltid med pappa till hans jobb så att han slipper vara ensam hela dagarna, och idag var inget undantag. Men allt var inte som det skulle med min fluffiga lilla vän.
Pappa kom in på sitt kontor efter ett möte och hittar Algot liggandes i sin korg. Huvudet ligger tungt på korgkanten och ögonen är slutna, så pappa tog för givet att han sov. Det enda konstiga var att han inte reagerade när pappa kom in i rummet. Han öppnade inte ens ögonen. Pappa går fram till Algot, rufsar honom lite på huvudet och säger något i stil med "värst vad du var trött!", men inte ens då reagerar han. Huvudet ligger lika tungt på korgkanten och ögonen förblir stängda.
Pappa tyckte väl att det var lite märkligt, men han trodde bara att Algot var trött och satte sig sedan vid sitt skrivbord för att arbeta. Utanför sitter Anette, pappas kollega. Varje dag efter att Anette har ätit lunch går hon en promenad med Algot, så han sitter alltid som klistrad vid henne när hon sitter och äter. Men inte idag. Detta märker hon och går in till pappas kontor för att fråga var Algot tagit vägen.  Hon ser honom liggandes i korgen och ropar på honom. Inte ens då reagerar han. Inte ens lite.
Hon går fram till honom, stryker honom på ryggen och fortsätter säga hans namn, men ingenting händer. Hon lyfter hans huvud och släpper det sedan i tron om att han har vaknat till, men huvudet faller tungt ned i korgen igen. Han öppnar inte ögonen.
Pappa flyger upp. "HAN ÄR DÖD!" utbrister han och springer fram till Algot, ruskar om honom och ropar högt hans namn gång på gång.
Då rycker han till. Han höjer sakta huvudet, men ögonen är fortfarande stängda. Sedan faller huvudet åter igen ned i korgen.
Anette och pappa försöker få honom att ställa sig, och till slut lyckas de få honom på benen, men han öppnar fortfarande inte ögonen och både svans och huvud hänger tungt ned. Benen vinglar.
Pappa bär in honom i bilen och åker direkt till djursjukhuset.
Väl där inne börjar han vakna till liv lite, han går omkring lite och nosar på allt möjligt. Pappa suckar lite och vänder sig till sköterskan.
- Ja det är väl typiskt att han ska piggna till nu, när jag åkte från jobbet var han jättedålig.
- Det är tyvärr inget som behöver vara positivt. Även döende hundar blir pigga när de kommer in hit, det är så himla mycket dofter här.
Mycket riktigt, efter att ha nosat runt lite lägger sig Algot tungt på golvet, och kroppen skakar. Pappa lägger foten under hans huvud som stöd.
Ingen vet vad det är. Sköterskor och läkare tittade på honom, och tillslut fick de tillkalla en expert. Efter en stund kommer experten fram till pappa. Hon berättar att hon aldrig sett en hund så sjuk, och att hon inte har den blekaste aning om vad det kan vara. Det enda hon vet är att han har en ögoninflammation, men det är inte det som orsakar allt annat. Hundar får dock inte ögoninflammationer om det inte är något annat i kroppen som är fel, och det är det felet de inte lyckas klura ut vad det är. Men det är allvarligt.
Algot blir tvungen att stanna där över natten.
De ringer imorgon eftermiddag.
Om du inte blir bättre skjuter jag mig själv.
Det var så tomt när du inte mötte mig ikväll.

Run run over the hills

Run, run over the hills
Can feel the bounce in my surroundings
Kill a flower in someone's garden
But I don't care, I am free

ÅÅåh.
Idag sprang jag för första gången sen jag bröt foten (vilket var i april). Tog ju bort gipset i slutet av maj, men har inte kunnat springa eftersom det fortfarande gjort ont i foten. Det enda som har funkat är promenader, därav de väldigt långa promenaderna med Algot.
Men nu så! Nu kan jag springa utan att det gör ont, och det är u n d e r b a r t eftersom jag älskar att jogga!
Dunkade "Det var jag" och "Jeffer" nästan hela vägen. Gotta love it.
(Ni kan lyssna på låtarna i inlägget under.)

Bäst just nu



Stoltast i staden, spritt språngande galen


bloglovin