Insane in Spain - 1 day left
Det känns bättre nu än vad det gjort på väldigt länge, faktiskt.
Imorgon åker jag och Hanna till Spanien och är borta i tio dagar.
Jag är jättetaggad, det ska bli så kul! Och nu ska jag bli brun!
Jag har faktiskt jättelätt för att bli det - och jag blir aldrig röd - men jag tycker det är jättetråkigt att sola, så trots det otroliga vädret och två utomlandsresor ser jag ut som ett spöke i jämförelse med kära Göran som nyss är hemkommen från Grekland.
..men samtidigt som det här ska bli jättekul, så längtar jag något otroligt efter den 27:e juli.
Göran, åh görannnn
Gårdagskvällen spenderades tillsammans med min underbara, mycket efterlängtade Göran (Martina, för er som inte vet). Åh, så jag har saknat dig. Det är inte klokt.
Vid fyra träffades jag, Felicia och Göran på Claras i stan. Vi kramades, fikade och pratade om allt som hänt medans vi varit ifrån varandra.
Senare på kvällen kom Göran hem till mig, och vi flummade lite och kollade på våra filmer på youtube, sedan la vi oss och tittade på "Forgetting Sara Marshall".
Sedan bröt helvetet lös här hemma. P.g.a en såndär liten skitsak som egentligen kunde lösas på två sekunder.
På ett sätt önskar jag att Göran inte var här, och slapp höra det som sas, men samtidigt var det skönt att hon var här. Jag älskar dig, Göris.
Vi tog några filtar och gick ner och la oss i en liten glänta vid Vättern och pratade. Inte om djupa saker, utan mest allmänt. Jag orkade nog inte med att vara djup just då.
Martina låg och lyssnade efter ljud, medans jag slogs med alla insekter som tvunget skulle flyga rätt in i ansiktet på mig.
Efter ungefär en timme gick vi tillbaka hem.
Hem.. tss.
Göran satte sig vid datorn och jag la mig i sängen.
Ringde ett samtal.
Mådde bättre.
Somnade till Melissa Horn's "Kungsholmens hamn".
Nu sitter jag och lyssnar på "Paris" med John Me. Riktigt mys är den.
Ska ner till stan med Göran nu och träffa Moa. (<3!)
Och imorgon åker jag till spanien med Hanna. Insane in spain with Hanna & Emma i tio härliga dagar. :)
Vid fyra träffades jag, Felicia och Göran på Claras i stan. Vi kramades, fikade och pratade om allt som hänt medans vi varit ifrån varandra.
Senare på kvällen kom Göran hem till mig, och vi flummade lite och kollade på våra filmer på youtube, sedan la vi oss och tittade på "Forgetting Sara Marshall".
Sedan bröt helvetet lös här hemma. P.g.a en såndär liten skitsak som egentligen kunde lösas på två sekunder.
På ett sätt önskar jag att Göran inte var här, och slapp höra det som sas, men samtidigt var det skönt att hon var här. Jag älskar dig, Göris.
Vi tog några filtar och gick ner och la oss i en liten glänta vid Vättern och pratade. Inte om djupa saker, utan mest allmänt. Jag orkade nog inte med att vara djup just då.
Martina låg och lyssnade efter ljud, medans jag slogs med alla insekter som tvunget skulle flyga rätt in i ansiktet på mig.
Efter ungefär en timme gick vi tillbaka hem.
Hem.. tss.
Göran satte sig vid datorn och jag la mig i sängen.
Ringde ett samtal.
Mådde bättre.
Somnade till Melissa Horn's "Kungsholmens hamn".
Nu sitter jag och lyssnar på "Paris" med John Me. Riktigt mys är den.
Ska ner till stan med Göran nu och träffa Moa. (<3!)
Och imorgon åker jag till spanien med Hanna. Insane in spain with Hanna & Emma i tio härliga dagar. :)
Jag slog av min egen strömbrytare
Hej hej bloggen, hihi. Idag har jag varit på stan och druckit caffe latte på alla stans fik, och så har jag köpt jättedyra kläder som jag visar upp här så ni ska kunna bli avundsjuka på hur fantastiskt bra jag har det, och hur fantastisk jag är.
Imorgon ska jag träffa Mr. X. Ja, jag säger inte vem det är, det är hemliiiigt, hihihihihih. Seså, bli svartsjuka på honom som får pussa och krama på lilla underbara mig!
Ni älskar mig, jag vet.
Pusspuss!
Nej.
Idag vaknade jag klockan tio och undrade vart jag var. Det tog mig 10 sekunder innan jag förtstod att jag var i mitt rum, och ytterligare en minut att komma ihåg gårdagen.
Och vad gjorde jag innan jag somnade...?
Shit! Pratade inte jag i telefon? Vad var det sista vi snackade om? Hur slutade samtalet? Jag kommer inte ihåg!
Så tog jag upp mobilen och läser smset som jag fått under natten.
"Du somnade! Ringer dig imorn sweetnose."
(puss,puss,puss,puss,puss.)
Fullständig blackout. Det sista jag minns var att vi pratade om.. skidor. Sedan är det kolsvart. Somnade jag direkt efter det..?
"Vi pratade ett bra tag efter det där."
Varför minns jag inte?
Sömnbrist. Min hjärna måste ha stängt av sig själv, och det förstår jag nästan. Jag har inte sovit ordentligt på ett rätt bra tag, och speciellt inte de senaste två nätterna. Har knappt sovit något alls, faktiskt. Men detta har aldrig hänt. Att jag inte kommer ihåg sista timmen/halvtimmen jag var vaken. Usch. Jag måste skärpa mig när det kommer till sov-biten känner jag, annars kommer jag klappa ihop vilken dag som helst.
Anyhow.
Jag vaknade klockan tio, och gjorde mig iordning, skulle ta bussen till a6 och fixa lite saker. Min mobil laddade ur och jag satte den på laddnig och tänkte att jag lägger mig i sängen och vilar ögonen en liten stund medans den laddar.
Två och en halv timme senare väckte pappa mig.
Fan då.
Men det blev bra ändå. Vi stack till a6 tillsammans istället, och sedan åkte vi ner till marknaden i stan och åt.
Eller, ja, han åt. Jag kunde inte. Jag vet inte varför. Fick verkligen inte ner en bit. Har inte ätit någonting förutom lite popcorn på bion.
Ja, pappa och jag gick på bio. Ice age 3, haha. Han surade på mig när jag bokade biljetter till den engelska versionen, och gick in för att byta till svenska. Jag hatar när man gör om filmer till svenska - rösterna är så jävla barnsliga och skämten blir inte desamma - men den var faktiskt rätt okej ändå. Och ja, jag skrattade till några gånger.
Efter det åkte vi hem, och här sitter jag nu och lyssnar på The red jumpsuit apparatus. Det var ett tag sedan man hörde dem. Face down (den aukustiska versionen) rekomenderas!
Imorgon ska jag träffa Mr. X. Ja, jag säger inte vem det är, det är hemliiiigt, hihihihihih. Seså, bli svartsjuka på honom som får pussa och krama på lilla underbara mig!
Ni älskar mig, jag vet.
Pusspuss!
Nej.
Idag vaknade jag klockan tio och undrade vart jag var. Det tog mig 10 sekunder innan jag förtstod att jag var i mitt rum, och ytterligare en minut att komma ihåg gårdagen.
Och vad gjorde jag innan jag somnade...?
Shit! Pratade inte jag i telefon? Vad var det sista vi snackade om? Hur slutade samtalet? Jag kommer inte ihåg!
Så tog jag upp mobilen och läser smset som jag fått under natten.
"Du somnade! Ringer dig imorn sweetnose."
(puss,puss,puss,puss,puss.)
Fullständig blackout. Det sista jag minns var att vi pratade om.. skidor. Sedan är det kolsvart. Somnade jag direkt efter det..?
"Vi pratade ett bra tag efter det där."
Varför minns jag inte?
Sömnbrist. Min hjärna måste ha stängt av sig själv, och det förstår jag nästan. Jag har inte sovit ordentligt på ett rätt bra tag, och speciellt inte de senaste två nätterna. Har knappt sovit något alls, faktiskt. Men detta har aldrig hänt. Att jag inte kommer ihåg sista timmen/halvtimmen jag var vaken. Usch. Jag måste skärpa mig när det kommer till sov-biten känner jag, annars kommer jag klappa ihop vilken dag som helst.
Anyhow.
Jag vaknade klockan tio, och gjorde mig iordning, skulle ta bussen till a6 och fixa lite saker. Min mobil laddade ur och jag satte den på laddnig och tänkte att jag lägger mig i sängen och vilar ögonen en liten stund medans den laddar.
Två och en halv timme senare väckte pappa mig.
Fan då.
Men det blev bra ändå. Vi stack till a6 tillsammans istället, och sedan åkte vi ner till marknaden i stan och åt.
Eller, ja, han åt. Jag kunde inte. Jag vet inte varför. Fick verkligen inte ner en bit. Har inte ätit någonting förutom lite popcorn på bion.
Ja, pappa och jag gick på bio. Ice age 3, haha. Han surade på mig när jag bokade biljetter till den engelska versionen, och gick in för att byta till svenska. Jag hatar när man gör om filmer till svenska - rösterna är så jävla barnsliga och skämten blir inte desamma - men den var faktiskt rätt okej ändå. Och ja, jag skrattade till några gånger.
Efter det åkte vi hem, och här sitter jag nu och lyssnar på The red jumpsuit apparatus. Det var ett tag sedan man hörde dem. Face down (den aukustiska versionen) rekomenderas!
En redigerad version av söta Evelina!
Jag vet inte
De två senaste dagarna har varit.. omtumlande.
Och jag vet inte om jag skulle vilja sudda bort dom helt, eller låta dom stå kvar i min bok.
Underbara, jävla hund
Förlåt för dålig uppdatering de senaste dagarna. Det här inte hänt så mycket, jag har mest tagit det lugnt.
Det största är att älskade, älskade Moa har kommit hem! Gud vad jag har saknat dig!
Jag har vänt på dygnet. Ligger uppe till fyra, fem och vaknar vid två i princip varje dag nu.
Detta gillas inte utav min håriga lilla kompanjon, som har börjat väcka mig klockan tio på morgonen.
Plan a) Gnälla som en liten tjej
Plan b) Nafsa på mattes arm
Plan c) Slicka matte i ansiktet tills hon vaknar
(efter en timmrs utförd plan a och tio minuters plan b)
Plan c brukar i alla fall väcka mig, eftersom jag hatar när han slickar mig i ansiktet. Han luktar inte rosor direkt.
Jag gnuggade mig trött i ögonen och möttes utav min håriga väns hoppfulla blick.
Det var bara att slänga på sig morgonrocken och gå ner.
Gick ut till vårt lilla uterum och tänkte precis gå ut i trädgården för att hämta långkopplet så han kunde ströva "fritt" ensam en stund medans jag sov, när jag insåg att det blåste. Mycket. Vårt stackars lilla äppelträd stod och kämpade för sitt liv.
Jag vände mig trött om till Algot.
- Jag går inte ut i det där, sa jag och skakade på huvudet.
Sedan gick jag upp och somnade.
20 minuter senare står någon vid min säng och lipar som en liten flicka.
- Men hoppa upp i sängen då, försöker jag uppgivet.
Då hoppar han upp och kryper ihop till en liten boll bredvid mig.
Gulliga, mysiga, underbara hund.
Sedan lyckas jag få två timmars extra sömn, med Algot tätt bredvid mig.
Sedan blev det inte mer. "Jag kör på plan c direkt", tänkte min kära lilla hund och satte igång.
Bläh!
Jag försökte få honom att sluta men han började genast med plan a istället, så jag gav upp och tog på mig morgonrocken igen och gick ner, suckade djupt innan jag gick ut och hämtade linan och kopplade honom. Jag fick hålla i morgonrocken så den inte blåste upp/av. Det hade ju varit trevligt för grannarna att se..
Så nu sitter hundstackarn där ute och jag vet inte om jag vågar somna om. Jag vill ju inte glömma honom där ute.
Men jag är så trött... bara en liten stund kanske..
Det största är att älskade, älskade Moa har kommit hem! Gud vad jag har saknat dig!
Jag har vänt på dygnet. Ligger uppe till fyra, fem och vaknar vid två i princip varje dag nu.
Detta gillas inte utav min håriga lilla kompanjon, som har börjat väcka mig klockan tio på morgonen.
Plan a) Gnälla som en liten tjej
Plan b) Nafsa på mattes arm
Plan c) Slicka matte i ansiktet tills hon vaknar
(efter en timmrs utförd plan a och tio minuters plan b)
Plan c brukar i alla fall väcka mig, eftersom jag hatar när han slickar mig i ansiktet. Han luktar inte rosor direkt.
Jag gnuggade mig trött i ögonen och möttes utav min håriga väns hoppfulla blick.
Det var bara att slänga på sig morgonrocken och gå ner.
Gick ut till vårt lilla uterum och tänkte precis gå ut i trädgården för att hämta långkopplet så han kunde ströva "fritt" ensam en stund medans jag sov, när jag insåg att det blåste. Mycket. Vårt stackars lilla äppelträd stod och kämpade för sitt liv.
Jag vände mig trött om till Algot.
- Jag går inte ut i det där, sa jag och skakade på huvudet.
Sedan gick jag upp och somnade.
20 minuter senare står någon vid min säng och lipar som en liten flicka.
- Men hoppa upp i sängen då, försöker jag uppgivet.
Då hoppar han upp och kryper ihop till en liten boll bredvid mig.
Gulliga, mysiga, underbara hund.
Sedan lyckas jag få två timmars extra sömn, med Algot tätt bredvid mig.
Sedan blev det inte mer. "Jag kör på plan c direkt", tänkte min kära lilla hund och satte igång.
Bläh!
Jag försökte få honom att sluta men han började genast med plan a istället, så jag gav upp och tog på mig morgonrocken igen och gick ner, suckade djupt innan jag gick ut och hämtade linan och kopplade honom. Jag fick hålla i morgonrocken så den inte blåste upp/av. Det hade ju varit trevligt för grannarna att se..
Så nu sitter hundstackarn där ute och jag vet inte om jag vågar somna om. Jag vill ju inte glömma honom där ute.
Men jag är så trött... bara en liten stund kanske..
Världens sämsta spökhistoria och hysteriskt skrattanfall
Ja, kära vänner. Humorn är inte bättre än såhär klockan halv fem på natten.
En bra dag
Idag har varit en bra dag!
Jag väcktes klockan ett utav mamma som sa att jag inte fick sova längre.
Jag tittade surt upp från täcket, muttrade något och vände mig med ansiktet mot väggen.
Hon stod och pratade om något i två minuter innan hon gick ner och gav sig av till jobbet. Jag gick upp, jag var ändå för pigg för att somna om.
Likt en gorilla gick jag in till badrummet och tog mig en snabb titt i spegeln.
- Hi there! Looking goooood today. Grr.
Ironin i min röst var påtaglig.
Fixade till mig lite snabbt och gick för att ringa Mandie Candie.
Vi bestämde att jag skulle möta henne och Julle-Bulle på talavidskolan om en timme.
Jag gick in i mitt rum, klädde på mig och kastade en snabb titt ut genom fönstret.
Det regnade.
Prisa Moder Natur!
Äntligen lite svalka!
Mandie Candie och Julle-Bulle var i full fart med att spela basket när jag kom, och jag hoppade lite trött in i rinken jag också. Dock stod jag mest och tittade på när Mandie Candie och Julle-Bulle sprang sig svettiga.
Värmen hade kommit tillbaka och jag vägrade bli mer svettig än jag redan var.
Efter en stund ringde Mami och sa att hon ville äta lite gott och fira att pappa och Jakob kommit hem (9 dagar i Kiruna) och att jag kom in på Estet Teater.
Hon kom och hämtade mig och vi åkte och handlade tacos.
Det var en mysig middag. Pappa och Jakob satt och berättade roliga saker ifrån Kirunaresan.
Tydligen hade de varit uppe till 5 varje natt, och varit så trötta att de skrattat åt allt. T.o.m pappa hade glänst med sina dåliga skämt.
Han trodde nog att han plötsligt blivit jätterolig och försökte smyga in lite vitsar då och då under middagen, men vi bara tittade trött på honom.
Mamma: Niklas, du är hemma nu.
Jag: Ja, pappa. Du har haft din tid i solen. Det är över nu.
Nu sitter jag här och lyssnar på Jag hatar att jag älskar dig, och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig med underbara Håkan Hellström.
Snart ska jag nog gå ut en lång kvällspromenad med Algot. Det var ett tag sedan.
Jag väcktes klockan ett utav mamma som sa att jag inte fick sova längre.
Jag tittade surt upp från täcket, muttrade något och vände mig med ansiktet mot väggen.
Hon stod och pratade om något i två minuter innan hon gick ner och gav sig av till jobbet. Jag gick upp, jag var ändå för pigg för att somna om.
Likt en gorilla gick jag in till badrummet och tog mig en snabb titt i spegeln.
- Hi there! Looking goooood today. Grr.
Ironin i min röst var påtaglig.
Fixade till mig lite snabbt och gick för att ringa Mandie Candie.
Vi bestämde att jag skulle möta henne och Julle-Bulle på talavidskolan om en timme.
Jag gick in i mitt rum, klädde på mig och kastade en snabb titt ut genom fönstret.
Det regnade.
Prisa Moder Natur!
Äntligen lite svalka!
Mandie Candie och Julle-Bulle var i full fart med att spela basket när jag kom, och jag hoppade lite trött in i rinken jag också. Dock stod jag mest och tittade på när Mandie Candie och Julle-Bulle sprang sig svettiga.
Värmen hade kommit tillbaka och jag vägrade bli mer svettig än jag redan var.
Efter en stund ringde Mami och sa att hon ville äta lite gott och fira att pappa och Jakob kommit hem (9 dagar i Kiruna) och att jag kom in på Estet Teater.
Hon kom och hämtade mig och vi åkte och handlade tacos.
Det var en mysig middag. Pappa och Jakob satt och berättade roliga saker ifrån Kirunaresan.
Tydligen hade de varit uppe till 5 varje natt, och varit så trötta att de skrattat åt allt. T.o.m pappa hade glänst med sina dåliga skämt.
Han trodde nog att han plötsligt blivit jätterolig och försökte smyga in lite vitsar då och då under middagen, men vi bara tittade trött på honom.
Mamma: Niklas, du är hemma nu.
Jag: Ja, pappa. Du har haft din tid i solen. Det är över nu.
Nu sitter jag här och lyssnar på Jag hatar att jag älskar dig, och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig med underbara Håkan Hellström.
Snart ska jag nog gå ut en lång kvällspromenad med Algot. Det var ett tag sedan.
Världens sämsta spökhistorier
Tack för en sjukt rolig kväll, Mandie Candie! Vet inte när jag skrattade så mycket senast.
Ulle och Anders kom hem vid tolv igår, och då stack jag direkt till Immanuelkyrkan där Oscar, Nathalie (?), Kajfalk, Noa och Mandie Candie låg och tittade på film.
Jag tvingade Mandie Candie att leka med mig.
Vi sprang ner till innebandy/gympahallen med en basketboll och körde 21:an. Hon i t-shirt och shorts. Jag i jeans och tjocktröja. Jag vägrade ta av mig den eftersom jag hade världens skitigaste linne på mig.
Vi spelade ett tag, och Mandie Candie vann.
Jag tänkte trösta mig själv genom att sparka basketbollen i ryggen på henne.
Det misslyckades.
Sparka på en basketboll barfota = ..nej.
Och jag tog i med alla mina krafter också, jävla fan.
Dessutom missade jag Mandie.
Vi tog ner ringarna som hängde i taket och började gunga.
..Ja, Mandie började gunga.
Inte Emma.
Denna osmidiga varelse stod i en kvart och försökte desperat komma upp i ringarna, utan framgång.
Mandie flabbade åt min osmidighet.
- Jag vill vara Tarzan istället.. muttrade jag och drog ut lianerna. (Repen.)
Jag försökte sätta mig på knuten längst ner, men mitt giant ass tillät mig inte.
Jag började bli irriterad och Mandie räddade situationen genom att förelså att jag skulle göra en gunga utav två rep.
Mandie satt och gav mig instruktioner mendas jag vände och vred på repen och antagligen gjorde helt tvärtemot, för tillslut drog hon en djup men-jävla-idiot-suck och gick dit för att hjälpa mig.
Det tog mig ytterligare 5 minuter innan jag kommit upp på min repgunga.
Och 10 minuter innan jag fick upp någon fart.
Jag både lät och såg ut som en kåt ko i mina försök att få lite fart.
Smidig var ordet.
Men när jag äntligen kommit upp var det faktiskt väldigt trevligt.
Vi satt där, i den kolsvarta gympasalen, gungades och sjungandes på "Tommy tycker om mig".
Mandie fick lust att sjunga sin egna version av låten för mig, och jag flabbade tills jag grät.
Den kommer upp på youtube!
Efter att vi gungat en bra stund la vi oss i mitten av salen på våra madrasser som vi tagit ner tidigare.
Där började vi improvisera lite spökhistorier.
DE kommer VERKLIGEN ut på youtube.
Jag skrattade så jag tjöt, jag rullade på golvet och skrik-skrattade åt Mandies patetiska försök till att vara läskig.
Hon svarade med att bitchslap'a mig. Flera gånger.
Ulle och Anders kom hem vid tolv igår, och då stack jag direkt till Immanuelkyrkan där Oscar, Nathalie (?), Kajfalk, Noa och Mandie Candie låg och tittade på film.
Jag tvingade Mandie Candie att leka med mig.
Vi sprang ner till innebandy/gympahallen med en basketboll och körde 21:an. Hon i t-shirt och shorts. Jag i jeans och tjocktröja. Jag vägrade ta av mig den eftersom jag hade världens skitigaste linne på mig.
Vi spelade ett tag, och Mandie Candie vann.
Jag tänkte trösta mig själv genom att sparka basketbollen i ryggen på henne.
Det misslyckades.
Sparka på en basketboll barfota = ..nej.
Och jag tog i med alla mina krafter också, jävla fan.
Dessutom missade jag Mandie.
Vi tog ner ringarna som hängde i taket och började gunga.
..Ja, Mandie började gunga.
Inte Emma.
Denna osmidiga varelse stod i en kvart och försökte desperat komma upp i ringarna, utan framgång.
Mandie flabbade åt min osmidighet.
- Jag vill vara Tarzan istället.. muttrade jag och drog ut lianerna. (Repen.)
Jag försökte sätta mig på knuten längst ner, men mitt giant ass tillät mig inte.
Jag började bli irriterad och Mandie räddade situationen genom att förelså att jag skulle göra en gunga utav två rep.
Mandie satt och gav mig instruktioner mendas jag vände och vred på repen och antagligen gjorde helt tvärtemot, för tillslut drog hon en djup men-jävla-idiot-suck och gick dit för att hjälpa mig.
Det tog mig ytterligare 5 minuter innan jag kommit upp på min repgunga.
Och 10 minuter innan jag fick upp någon fart.
Jag både lät och såg ut som en kåt ko i mina försök att få lite fart.
Smidig var ordet.
Men när jag äntligen kommit upp var det faktiskt väldigt trevligt.
Vi satt där, i den kolsvarta gympasalen, gungades och sjungandes på "Tommy tycker om mig".
Mandie fick lust att sjunga sin egna version av låten för mig, och jag flabbade tills jag grät.
Den kommer upp på youtube!
Efter att vi gungat en bra stund la vi oss i mitten av salen på våra madrasser som vi tagit ner tidigare.
Där började vi improvisera lite spökhistorier.
DE kommer VERKLIGEN ut på youtube.
Jag skrattade så jag tjöt, jag rullade på golvet och skrik-skrattade åt Mandies patetiska försök till att vara läskig.
Hon svarade med att bitchslap'a mig. Flera gånger.
"John Blund sprang ner i ditt rum!"
Nu ligger jag i Ulle och Anders soffa och är helt slut,
Det har tagit mig en och en halv timme sammanlagt att söva Alicia (Ca. 3½år) och Alva (snart 2 år).
Jag tänkte börja med Alva; den yngsta utav de två som aldrig pratar. Hon säger bara mh-mh i olika tonlägen, ett för ja och ett nej.
"Baba och mama" hörs också ett par gånget.
Och "da".
- Vill du sitta i soffan och läsa en bok?
- mh-mh! (ja.)
- Vill du ha välling?
- mh-mh! (ja.)
Alicia surrade som en humla med bruten vinge runt mina fötter och sa att hon minsann kunde blanda till vällingen till Alva. Besvikelsen var stor när jag öppnade kylskåpet och tog ut den redan färdigblandade vällingen.
- Men du, Emma. Jag kan klicka på knappen förstår du.
Det tog mig en halvminut innan jag fattade att hon menade knappen på micron.
Vi satte oss alla tre i soffan och tittade på Nalle Puh.
Det slutade med att jag själv satt i soffan och tittade medans Alva tutade omkring på sin minimotorcykel och Alicia satt och rev sönder tidningar.
- Men sådär gör man väl inte, Alicia? Tidningar ska man ju läsa, inte riva sönder.
Oh. Oh sicken blick jag fick tillbaka. Helt svart, och mungiporna gick neråt tills hela munnen såg ut som ett roterat c.
Jag säger bara en sak; om blickar kunde döda.
Det tog hela 15 minuter innan jag lyckats vinna tillbaka Alicia. Innan dess satt hon surt och pillade på den sönderrivna tidningen. Hon slösade mig inte en enda mer blick än den jag fått när jag sa till henne att sluta.
Alva var i alla fall glad och fortsatte att tuta runt på sin supertuffa minimotorcykel.
Sen körde hon på mig lite också och skrattade när jag fick ont.
Jag försökte ännu en gång att sätta de båda i soffan för att få dem att varva ner, men misslyckades. Så fort jag fått Alva att sitta och dricka sin välling kom storasyster och frågande om de skulle leka kurragömma, vilket självklart var mycket mer intressant.
Jag drog Alicia till mig och viskade att Alva var tvungen att sova, men att hon och jag - de stora tjejerna - skulle vara uppe lite längre. Då nickade hon ivrigt och viskade tillbaka i mitt öra; "okej, gå ner och sov med dig nu, Alva!"
Jag var tvungen att skratta lite och tog med min Alva ner för att försöka söva henne.
Det gick hur bra som helst, jag bara la ner henne i sängen och vips så sov hon!
..I wish.
Hon totalvägrade att lägga sig i sängen. Hon sträckte sig om och om igen efter dörren på andra sidan rummet.
Jag gav upp rätt snabbt.
Vi satte oss i hennes gröna puss på hörnet av rummet och sjöng sånger som "en liten båt", "bamselåten" och "vyssan lull", men när inte det heller funkade och hon fortsatt att sträcka sig efter dörren förstod jag att det var lönlöst.
- Vill du gå upp och sova med Alicia?
- Mh-mh. (ja)
- Men då lägger vi oss ner och sover, okej?
- Mh. (okej.)
Så vi gick upp och la oss bredvid Alicia som redan låg i sin säng.
- Jag har valt en bok till oss, Emma!
"Visst kan Lotta cykla."
Lilla söta unge.
Alva var överlycklig och kröp ner bredvid sin storasyster.
- Nu får du lova att ligga ner, Alva. Alicia är trött och behöver sova. Så ligg ner, och inget bus, då går vi ner igen.
Jag la mig i andra änden av sängen och började läsa med min bästa berättarröst.
- "Jag kan visst cykla, sa Lott.."
- Alva sitter upp.
Innan jag hunnit titta upp från boken hade Alva lagt sig ner igen.
Jag fortsatte.
- "sa Lotta.."
- Nu sitter hon upp igen.
Alicia pekade på Alva som glatt såg på mig. Jag sa åt henne att lägga sig ner, och det gjorde hon.
Ännu en gång slog jag på min berättarröst och läste;
- "Tänk för att jag kan det ni! I smyg! Lotta satt på.."
- Ne-e Emma, nu sitter hon upp igen!
Och så höll det på i en kvart innan jag fick nog och tog med Alva ner. Vi satte oss i den gröna puffen och läste Törnrosa. Sedan sjöng jag lite för henne.
Nu låg hon ihopkrupen i min famn och pillade trött på min tröja.
Jag la ner henne i spjälsängen och satte mig bredvid på den gröna puffen.
Det gick hon inte med på.
Hon ställde sig upp sig sängen och började gråta.
Då hör jag hur någon ropar från övervåningen;
- Alva? Vet du vad jag såg? Jag såg att John Blund sprang ner för trappan ner till ditt rum!
Jag fick tvinga mig själv att inte skratta.
Alva stod blixstilla i 5 sekunder innan hon började gråta och sträckte ut armarna mot mig.
Jag kände mig som ett monster som inte tog upp henne.
Helt plötsligt, utan förvarning, så slutade hon, tog tag i sitt täckte och la sig ner och somnade.
Jag satt förvånat kvar i någon minut innan jag vågade ställa mig upp och smyga ut ur rummet.
Alicia hade fanimej sett rätt.
Nu sitter jag i soffan och önskar istället att båda två vaknade så att jag fick lite sällskap.
Snälla ring!
Nu ska jag duscha.. igen.
Att duscha 2-3 gånger om dagen i iskallt vatten har den senaste veckan för mig blivit en rutin.
Jag vet att jag har tjatat om den, men den dödar mig!
Värmen, alltså.
Idag ska jag vara barnvakt åt älskade Alva och Alicia. Det ska bli mysigt, men kan bli lite ensam när jag lagt de båda, så om någon vill ringa så skulle det vara jättekul!
Bara att fråga om nummer :)
Och en sak till;
JAG SAKNAR DIG, MARTINA HEMMINGSSON.
OCH JAG SAKNAR DIG, REBECCA HEMMINGSSON.
Jag saknar er så jag kan dö.
Min älskade Göris, och min älskade Muppie. Kom hem.
Jag vet att jag har tjatat om den, men den dödar mig!
Värmen, alltså.
Idag ska jag vara barnvakt åt älskade Alva och Alicia. Det ska bli mysigt, men kan bli lite ensam när jag lagt de båda, så om någon vill ringa så skulle det vara jättekul!
Bara att fråga om nummer :)
Och en sak till;
JAG SAKNAR DIG, MARTINA HEMMINGSSON.
OCH JAG SAKNAR DIG, REBECCA HEMMINGSSON.
Jag saknar er så jag kan dö.
Min älskade Göris, och min älskade Muppie. Kom hem.
Nu börjar jag om.
Jag har varit nervös hela dagen. Eller, ja, ändå sedan Hanna tittade på mig med glädje i blicken och sa att hon kom in på Jing. Hon hade fått brevet idag.
Jag fick en klump i magen.
Det senaste året har jag fått plugga som en idiot. Jag är duktig i skolan, har lätt för att lära mig saker och så, men pga. privata problem har de senaste tre åren varit ett helvete för mig, och det har synts på mina betyg.
Förutom i svenska, bild och engelska, som är mina starka ämnen, så har det bara dalat.
Stress.
Mer stress.
Plugg.
Hinner inte, fan.
Mer plugg.
Stress.
Hinner inte.
Jag gör det imorgon.
Mer läxor.
Stress.
Så jag bröt ihop. Fullständigt. Sket i precis allt. Skolkade, sket i läxorna. Låg hemma i min säng och stirra blint upp i taket. Försökte att tömma mig själv på all stress och elände. Det gick bra ändå tills mamma och pappa kom hem och frågade om jag varit i skolan, och jag förstod att jag bara hade gjort saken värre. Ännu mer att ta igen.
I början ljög jag, sa att jag varit i skolan.
Men sedan orkade jag inte mer.
- Har du varit i skolan idag?
- Nej.
Det vilade någon magiskt över ordet "nej" just då, för i samma sekund som jag uttalat ordet bröt helvetet lös.
Varje gång.
Och det gjorde inte saken värre. Istället för det stöd jag då behövde fick jag höra de saker som jag redan tyst viskat till mig själv så många gånger, med en röst fylld utav hat.
Jag hatade mig själv.
Hatade.
Och de gjorde det inte bättre.
Skolan gjorde det inte bättre.
Usch. Jag mår dåligt bara utav att skriva detta. Det är så mycket ni inte vet.
Men jag har mått dåligt. Riktigt dåligt.
Jag såg hur mina betyg skönk, såg hur jag, som alltid varit bra i skolan, kom längre och längre ifrån allt. Inte hängde med. Jag vet inte om ni förstår vilken panik jag har haft.
Men jag fortsatte att skita i allt. "Det är ingen idé." Den meningen gick som på repeat inne i mitt huvud.
"Du har redan sabbat det, Emma. Du är en jävla idiot. En äcklig, korkad, jävla idiot. Du är inte värd ett skit. Det är som de säger."
Vi gick på möte efter möte i skolan. Lärarna var oroliga för mig; sa att de inte förstod varför det var som det var. Jag sa inget. Öppnade inte en sida i boken alla ville läsa. Den fick förbli oläst.
Jag ville inte ha deras hjälp. De brydde sig säkert inte ens.
Jag sa att jag skulle sluta skolka, ta tag i saker och komma igång nu. Fixa det här.
Sedan blundade jag.
Jag gick inte till skolan nästa dag.
Nu orkar jag inte skriva mer, det är sjukt jobbigt att dra upp det här. För det som orsakat alla problem från början fortsatte, gjorde allting sämre.
Men så en dag. En gång. På ett möte.
Då hände något.
Jag öppnade mina stängda ögon. Såg hur många som var egnagerade i mig och min skolgång. Hur många som var beredda att hjälpa mig.
Det var 4 månader kvar innan sommarlovet. 4 månader tills jag slutade nian. 4 månader kvar innan det var försent.
Ur min synvinkel var det försent. Jag tänkte inte gå IV. Jag vägrade.
Jag skulle in på en linje. Börja om.
Så jag började plugga. Som en jävla idiot pluggade jag. Stannade kvar, kom tidigare.
Och sommarlovet kom.
Och jag mådde illa.
Jag skulle inte komma in. Jag skulle behöva gå IV. Jag skulle inte få ta studenten med mina kompisar.
Jag vägrar. Jag vägrar.
- Du är beredd på att du kanske inte kommer in, va?
Mamma är så fruktansvärt stöttande i sånt här.
- Ja. Det är jag.
Jag gick och hämtade posten.
Gick långsamt, trots att jag var barfota och det sved under mina fötter.
Sedan började jag springa. Slet upp brevet som låg i brevlådan.
Jag kom in.
En nystart. En bekräftelse på det arbetet jag lagt ner.
Det här är större för mig än för många av er andra. För nu ska jag få börja om. Nu ska jag få börja om helt. Nu lägger jag mitt gamla liv bakom mig.
Jag fick en klump i magen.
Det senaste året har jag fått plugga som en idiot. Jag är duktig i skolan, har lätt för att lära mig saker och så, men pga. privata problem har de senaste tre åren varit ett helvete för mig, och det har synts på mina betyg.
Förutom i svenska, bild och engelska, som är mina starka ämnen, så har det bara dalat.
Stress.
Mer stress.
Plugg.
Hinner inte, fan.
Mer plugg.
Stress.
Hinner inte.
Jag gör det imorgon.
Mer läxor.
Stress.
Så jag bröt ihop. Fullständigt. Sket i precis allt. Skolkade, sket i läxorna. Låg hemma i min säng och stirra blint upp i taket. Försökte att tömma mig själv på all stress och elände. Det gick bra ändå tills mamma och pappa kom hem och frågade om jag varit i skolan, och jag förstod att jag bara hade gjort saken värre. Ännu mer att ta igen.
I början ljög jag, sa att jag varit i skolan.
Men sedan orkade jag inte mer.
- Har du varit i skolan idag?
- Nej.
Det vilade någon magiskt över ordet "nej" just då, för i samma sekund som jag uttalat ordet bröt helvetet lös.
Varje gång.
Och det gjorde inte saken värre. Istället för det stöd jag då behövde fick jag höra de saker som jag redan tyst viskat till mig själv så många gånger, med en röst fylld utav hat.
Jag hatade mig själv.
Hatade.
Och de gjorde det inte bättre.
Skolan gjorde det inte bättre.
Usch. Jag mår dåligt bara utav att skriva detta. Det är så mycket ni inte vet.
Men jag har mått dåligt. Riktigt dåligt.
Jag såg hur mina betyg skönk, såg hur jag, som alltid varit bra i skolan, kom längre och längre ifrån allt. Inte hängde med. Jag vet inte om ni förstår vilken panik jag har haft.
Men jag fortsatte att skita i allt. "Det är ingen idé." Den meningen gick som på repeat inne i mitt huvud.
"Du har redan sabbat det, Emma. Du är en jävla idiot. En äcklig, korkad, jävla idiot. Du är inte värd ett skit. Det är som de säger."
Vi gick på möte efter möte i skolan. Lärarna var oroliga för mig; sa att de inte förstod varför det var som det var. Jag sa inget. Öppnade inte en sida i boken alla ville läsa. Den fick förbli oläst.
Jag ville inte ha deras hjälp. De brydde sig säkert inte ens.
Jag sa att jag skulle sluta skolka, ta tag i saker och komma igång nu. Fixa det här.
Sedan blundade jag.
Jag gick inte till skolan nästa dag.
Nu orkar jag inte skriva mer, det är sjukt jobbigt att dra upp det här. För det som orsakat alla problem från början fortsatte, gjorde allting sämre.
Men så en dag. En gång. På ett möte.
Då hände något.
Jag öppnade mina stängda ögon. Såg hur många som var egnagerade i mig och min skolgång. Hur många som var beredda att hjälpa mig.
Det var 4 månader kvar innan sommarlovet. 4 månader tills jag slutade nian. 4 månader kvar innan det var försent.
Ur min synvinkel var det försent. Jag tänkte inte gå IV. Jag vägrade.
Jag skulle in på en linje. Börja om.
Så jag började plugga. Som en jävla idiot pluggade jag. Stannade kvar, kom tidigare.
Och sommarlovet kom.
Och jag mådde illa.
Jag skulle inte komma in. Jag skulle behöva gå IV. Jag skulle inte få ta studenten med mina kompisar.
Jag vägrar. Jag vägrar.
- Du är beredd på att du kanske inte kommer in, va?
Mamma är så fruktansvärt stöttande i sånt här.
- Ja. Det är jag.
Jag gick och hämtade posten.
Gick långsamt, trots att jag var barfota och det sved under mina fötter.
Sedan började jag springa. Slet upp brevet som låg i brevlådan.
Jag kom in.
En nystart. En bekräftelse på det arbetet jag lagt ner.
Det här är större för mig än för många av er andra. För nu ska jag få börja om. Nu ska jag få börja om helt. Nu lägger jag mitt gamla liv bakom mig.
En lögn, en trygghet
Du säger att det inte är någonting
jag är inte dum
och jag vet att det är mitt fel
Så jag gör som jag alltid gör
tröstar dig med lögner
lugnar dig med osanning
svärtar ner mig själv
i ett desperat försök att få dig sluta gråta
Du har fått mig att hata kärleken
jag insåg aldrig hur svårt det var
och jag vill inte såra dig
så jag målar upp någonting annat
som egentligen inte finns
Det är bara en tavla
känn på den
inte för hårt
den har inte torkat
du blandar ut färgerna
Den är fin, eller hur?
men det är bara en tavla
Läppar som snuddar vid mina
en varm andedräkt träffar mig när du tyst viskar
jag älskar dig
och jag hinner tänka
att jag nu ska jag berätta
nu ska jag säga sanningen
tvätta mina inre väggar som är fyllda av smuts
men istället kräks jag ut de där orden
som för mig inte längre betyder något
Jag säger att det inte är någonting
du säger okej
går för att sätta på dagens första kopp kaffe
jag anstränger mig ju inte ens
hur kan du inte se?
antingen borde jag få pris för mina otroliga skådespelartalanger
eller så vet du egentligen vad som väntar
men är för rädd för att möta det
Du lever i min tavla
jag undrar om du vet
egentligen
en trygghet
vad vet jag
Copyright © By Emma Silfver
jag är inte dum
och jag vet att det är mitt fel
Så jag gör som jag alltid gör
tröstar dig med lögner
lugnar dig med osanning
svärtar ner mig själv
i ett desperat försök att få dig sluta gråta
Du har fått mig att hata kärleken
jag insåg aldrig hur svårt det var
och jag vill inte såra dig
så jag målar upp någonting annat
som egentligen inte finns
Det är bara en tavla
känn på den
inte för hårt
den har inte torkat
du blandar ut färgerna
Den är fin, eller hur?
men det är bara en tavla
Läppar som snuddar vid mina
en varm andedräkt träffar mig när du tyst viskar
jag älskar dig
och jag hinner tänka
att jag nu ska jag berätta
nu ska jag säga sanningen
tvätta mina inre väggar som är fyllda av smuts
men istället kräks jag ut de där orden
som för mig inte längre betyder något
Jag säger att det inte är någonting
du säger okej
går för att sätta på dagens första kopp kaffe
jag anstränger mig ju inte ens
hur kan du inte se?
antingen borde jag få pris för mina otroliga skådespelartalanger
eller så vet du egentligen vad som väntar
men är för rädd för att möta det
Du lever i min tavla
jag undrar om du vet
egentligen
en trygghet
vad vet jag
Copyright © By Emma Silfver
VARMT
Sov i min brors rum inatt pga. den otroliga värmen i mitt rum.
Och oj vilken natt. Vaknat flera gånger av att jag legat/suttit i flera olika jättekonstiga ställningar.
Först vaknade jag av att jag satt lutat mot väggen.
Sedan av att jag låg med ansiktet rakt ner i kudden och inte fick luft.
Sista gången vaknade jag av att jag stod på knä på golvet med överkroppen liggandes på sängen.
Då gick jag upp.
Idag blir det en rätt lam dag, i alla fall fram till klockan 7 ikväll. Då åker jag till Kajfalk och grillar :) Mysigt ska det bli!
Just nu ser schemat ut följande;
Duscha
Göra mig iordning
Försöka hitta någon att ta med och grilla hos Kajfalk
Komma på hur sjutton jag ska komma ut till Kajfalk
Gå (=tvinga mig själv) ut med Algot
Duscha (igen)
Göra mig iordning (..igen)
Gråta över att jag inte har någon mascara
Åka till Kajfalk (om jag nu kommer ut)
Dagens låt är Trubbel med Håkan Hellström.
(Cover av Olle Adolphson)
Och oj vilken natt. Vaknat flera gånger av att jag legat/suttit i flera olika jättekonstiga ställningar.
Först vaknade jag av att jag satt lutat mot väggen.
Sedan av att jag låg med ansiktet rakt ner i kudden och inte fick luft.
Sista gången vaknade jag av att jag stod på knä på golvet med överkroppen liggandes på sängen.
Då gick jag upp.
Idag blir det en rätt lam dag, i alla fall fram till klockan 7 ikväll. Då åker jag till Kajfalk och grillar :) Mysigt ska det bli!
Just nu ser schemat ut följande;
Duscha
Göra mig iordning
Försöka hitta någon att ta med och grilla hos Kajfalk
Komma på hur sjutton jag ska komma ut till Kajfalk
Gå (=tvinga mig själv) ut med Algot
Duscha (igen)
Göra mig iordning (..igen)
Gråta över att jag inte har någon mascara
Åka till Kajfalk (om jag nu kommer ut)
Dagens låt är Trubbel med Håkan Hellström.
(Cover av Olle Adolphson)
Tidens mördare
Nerbitna naglar
avklippt hår
som aldrig växer ut
en vattendroppe
som aldrig träffar mark
jag har suttit här ett tag
vaggandes
fram och tillbaka i Ångestens famn
jag kastar min klocka i marken
tar upp en sten och slår
ett slag för varje gång den fått min mage vända och vrida sig
hör hur det krasar under min hand
i samma sekund som tickandet upphör
upphör också det dunkade ljud
inuti mitt bröst
och jag känner mig mer levande än någonsin
jag dödade tiden
Copyright © by Emma Silfver
avklippt hår
som aldrig växer ut
en vattendroppe
som aldrig träffar mark
jag har suttit här ett tag
vaggandes
fram och tillbaka i Ångestens famn
jag kastar min klocka i marken
tar upp en sten och slår
ett slag för varje gång den fått min mage vända och vrida sig
hör hur det krasar under min hand
i samma sekund som tickandet upphör
upphör också det dunkade ljud
inuti mitt bröst
och jag känner mig mer levande än någonsin
jag dödade tiden
Copyright © by Emma Silfver
Snabb lösning ->
Eftersom det inte går att kommentera så satte jag in chatboxen här bredvid. (Längst upp i menyn) Andvänd gärna den sålänge!
- Du är ju verkligen helt dum i huvudet.
Jag vet faktiskt inte om jag någon gång har blivit såhär förbannad på någon människa i hela mitt liv. Samtidigt kan jag nästan inte låta bli att skratta. Människan har ju för fan ingenting bakom pannbenet.
Åsiktsfrihet, javisst. Men vad i helvete är det här för skit.
Jag känner att jag måste sluta skriva nu, annars blir det nog bara en massa taskiga och kanske onödiga saker skrivna.
Ni kan ju kolla hennes blogg och se om ni hittar någon intressant som är värt att läsas.
Jag gav upp efter det här.
(Min uppfattning om henne har förresten inte byggts på bara detta inlägget. Men det var liksom droppen.)
Hämtat från Kissies.se:
Suck. Nehe.
Nej, det går fortfarande inte att kommentera även om jag prövat att återställa både kod- och stilmall. Vad sur jag blir. Har mailat blogg.se's kundservice och frågat om de kan hjälpa mig.
Poeten
http://poeter.se/emmasilfver
Dikter eller bara ord. Ni som vill får jättegärna läsa.
Kommentera gärna också, så blir jag glad!
(Vissa av dem kanske ni redan har sett här.)
Dikter eller bara ord. Ni som vill får jättegärna läsa.
Kommentera gärna också, så blir jag glad!
(Vissa av dem kanske ni redan har sett här.)
Ändrat, fixat och donat!
Jag raderade alla tillagda koder i kodmallen och ändrade tillbaka stilmall, så nu ska det nog fungera att kommentera. Just nu ser bloggen rätt tråkig ut, men jag ska arbeta mer med den senare.
Sommar och värme i all ära, men det här är ju sjukt! Jag smälter, bokstavligen! Alla fönster och dörrar är öppna, och det står två fläktar riktade mot mig, och trots detta känner jag mig som en marabouchoklad som legat allderles för länge i solen.
Helt sjukt.
Igår kom Hanna och Julia hit. Vi poppade popcorn och såg på film. Life of Brian och 10 orsaker att hata dig. Så inte min filmsmak, men det gick ändå! Jag skrattade en del till Life of Brian, för att vara ärlig.
Idag ser det ut att bli en rätt lam dag.
Jag får väl försöka tvinga mig själv att gå ut en runda med Algot, trots den olidliga värmen.
Är det någon som vill hitta på något får ni jättegärna skriva!
Sommar och värme i all ära, men det här är ju sjukt! Jag smälter, bokstavligen! Alla fönster och dörrar är öppna, och det står två fläktar riktade mot mig, och trots detta känner jag mig som en marabouchoklad som legat allderles för länge i solen.
Helt sjukt.
Igår kom Hanna och Julia hit. Vi poppade popcorn och såg på film. Life of Brian och 10 orsaker att hata dig. Så inte min filmsmak, men det gick ändå! Jag skrattade en del till Life of Brian, för att vara ärlig.
Idag ser det ut att bli en rätt lam dag.
Jag får väl försöka tvinga mig själv att gå ut en runda med Algot, trots den olidliga värmen.
Är det någon som vill hitta på något får ni jättegärna skriva!
