Suck. Jag tycker synd om de korkade flickor som faktiskt går på detta.

 

Har för övrigt gjort en lite kortare lista med mysig musik, för alla er som tyckte den förra var för lång. På denna har jag lagt alla mina främsta favoriter, och det är bara lugna låtar. Varsågoda! (Kommentera gärna om ni gillar den.)

 

För en lite kortare lista (med bara lugna låtar), klicka här.

Om ni vill ha min andra lista med mysig musik (som är mycket längre), klicka här.

Nationella prov i engelska idag (1/3). Lite halvsurt att man var tvungen att gå upp hela fyra timmar tidigare än vad man annars hade behövt, men vad gör man. Skönt att ha det gjort antar jag, trots att jag inte har varit det minsta nervös inför provet. Det kändes som att det gick bra, så vi får hoppas på det med.
Efter provet hade vi 2½ timma på oss innan teaterlektionen (som egentligen skulle vara dagens första lektion) började. Vi visste inte riktigt vart vi skulle ta vägen, så vi hoppade/gick till Hemköp och köpte något att dricka. Började skratta när jag hörde mig själv säga "nu hoppar vi" istället för "nu går vi". Tja, bra att jag har vant mig vid eländet i alla fall!

Teaterlektionen var.. speciell. Vi lyssnade på en skiva med artikulationsövningar, som var minst sagt.. ja, jag vet inte. Lite konstiga kanske. Vi skrattade en del. Musiken i bakgrunden var nästan bäst. "Den påminner om bakgrundsmusiken till ett hästspel, typ när man står och mockar eller ryktar!" som Lovisa så fint beskrev den.
Lite då och då sköt kvinnan på bandet in lite -vad som skulle föreställa- peptalk som "bra", "jobba på" eller "så ja". Bristen på entusiasm gjorde det dock mest skrattretande.
Efter en stunds funderande var jag bara tvungen att fråga om det inte var någon annan än jag som kände det som att man var med i en träningsvideo från 80-talet. Såg kvinnan på bandet framför mig med en pastellfärgad baddräkt samt pastellfärgade benvärmare och svettband, och sånt där stort krulligt hår. "Och ett par snygga rullskridskor" fyllde Lovisa i.
Jag tror min lärare ska fixa en skiva till alla i klassen, så då kanske jag lägger ut något på youtube som jag sedan kan lägga upp här. Då får ni se hur roligt det låter.
I mitten av lektionen började jag dock må riktigt dåligt; jag fick en förjävlig huvudvärk och min hals brännde. Eftersom min bror precis har varit sjuk förstod jag att jag fått det han haft. Inte roligt alls. Speciellt inte med tanke på att det kommer bli mycket rep nu med teatern.
Fan. Vafan är det här? Det känns som att någon högre makt inte vill att jag ska vara med i den där teatern, och inte sjutton kan jag förstå varför. Först brutet ben, och sedan en jävla förkylning (som jag känner på mig kommer bli riktigt jobbig).
Mådde bara sämre och sämre men beslöt mig ändå för att vara med på historian, dels så var det sista lektionen, och dels så tittar vi bara på film nu.
"Der Untergang" (Undergången) är filmen vi spenderat de tre senaste lektionerna på, innan vi idag äntligen fick se slutet på filmen. Riktigt bra för övrigt, jag rekomenderar den.
Sök på den för mer info.



Nu ska jag lägga mig i sängen och dö lite.
Puss.

Har varit på stan med Matilda och gjort hemliga saker. Trevligt trevligt!
Inte lika trevligt var när hon berättade att vi ska repa hela fredagen, så det blir inget valborgsfirande för mig inte.. :/ Väldigt tråkigt måste jag säga, skulle ju hem till Moa och träffa favoritfolket. Hade verkligen peppat det! Å andra sidan slutar repet vid tio, så då kanske jag kan åka dit direkt efter och sova där. Ska nog fråga henne det.

Och ja - jag ska vara med på teatern nu ändå, trots gipset! Det kommer nog se väldigt roligt ut vissa gånger, men jag klarar det allt! Får gå med en sån där gammal krycka som man har under armhålan.

Armhåla är ett sånt fult ord. Ett av de fulaste orden jag vet. "Pilla" är också ett ord jag hatar. Usch, ryser när jag hör det. Pillar. Pilla.
Usch!


På torsdag ska jag gipsa om foten/benet. Jag tror de passar på att tvätta foten och benet också, och det ska bli så jävla skönt! Fyfasen var äckligt det känns där under. Fyfasen vad äckligt det är där under. Blä.

Nu har jag inte mycket mer att skriva, så nu ska jag sätta mig att spela Sims, fniss. Om en stund ska jag tvinga pappa köra upp mig till A6 så jag kan köpa en skjorta på Vila som jag lagt undan. Najs.

- Asså Emma.. finns det djur som har horn?
- ..Wtf, klart det finns djur som har horn!? Ta t.ex en vanlig ko/tjur? Sen har vi ju.. ja, antiloper och..
- Hahahaha.. antiloper..
- Ja?
- Antiloper har ju inga horn, hahaha!
- Jo det har de väl?
- ...eller oj! Jag tänkte visst på tranor!

 

Ett av mina och Lovisas favoritklipp

The Little Things


Realize


Feeling Shows

Jaha, kära läsare. Fick en idé om att ge mig ut i det fina vårvädret, dels för att jag var sugen på att fota, men mest för att jag kände mig så fruktansvärt sorglig (och ännu mer handikappad än jag egentligen är) som bara satt här i min datorstol.
Ut i den friska luften hoppade jag och mina kryckor; solen sken, fåglarna kvittrade och vinden spelade en liten melodi för mig.

Bokstavligt talat alltså.

Någonting lät så fort en vindpust kom; och kom det flera på en och samma gång blev det nästan som en liten melodi.
Jag kunde inte alls förstå vad detta var. Spelade vinden verkligen sånger för mig?

Men nej, kära läsare. Så fantastiskt var det icke.
Det som lät var mina kryckor, när vinden for genom hålen längst ned på dem.


Jag är en vandrande flöjt.


Halle-fucking-lujah.

Emma: Ge mig alvedonerna är du snäll. Båda två.
Lovisa: Men Emma! De är ju 500 megabyte styck.. Ska du verkligen ha 1000 gigabyte?
Emma: ...Nej, de är 500 milligram styck, vilket blir 1 gram tillsammans. Och ja, det ska jag.

Lovisa är lika smart som en rumpa. Speciellt med tanke på att hon, när hon blir irriterad på mig, sparkar undan mina kryckor så jag nästan faller ihop. Friend of the year!



Lovisa: Jag hade värsta drömmen inatt, det började med att..
Matilda: ...har du ätit lök idag?
Emma: /dör/



Mattelektion, vi kör Sänka Skepp.
Lovisa: Okej. Någon på G-12?
Emma: Va? Sa du "G" eller "E"?
Lovisa: G, alltså Gustav-12.
Emma: Jaha, nej det har jag inte. Men har du något på H-6?
Lovisa: Vilken bokstav sa du?
Emma: H, alltså Häst-6.


Lovisa: Vad har du gjort på fingret, Matilda?
Matilda: Asså, jag hade med mig rakhyveln till gympan igår..
Lovisa och Emma: Osthyveln!?
Emma: Hahah, det är bara för att hon har fotsvamp..
/Tänker efter lite/
No, wait.. Det hade ju inget med ost att göra.
Lovisa: Hahahaha, jo! Ost och svamp!
/Tänker efter hon med/
...Nääää...
Matilda: ..Jag fattar inte att jag faktiskt umgås med er.

 

langar snygg bild på gipset...

 

..och bra musik

 

 

 

 

Ungen säger: "Vi ska åka nu". Så gör hon inte det ;PppPp

 

 

 

 

 

 

Ignorera att jag låter skitlam. Hehe.
Jag var trött.

 

Vilken härlig 17-årsdag det här har varit! Tack så otroligt mycket för alla samtal, mail och sms jag fått, och tack för alla facebook-grattanden (upp mot 70 stycken), det har verkligen uppskattats!


Skoldagen har varit mycket bra! Vid halv tio ringer min finfina iPhone (som jag fick igår), och displayen visar "Göran". När jag svarar hör jag först bara hur någon mumlar/viskar något till någon. "Hallå?" säger jag sedan igen och då hör jag hur Göran rycker till. "EH, OJ, FAN!" Följt av ett skratt och sedan lite halvt hysterisk födelsedagssjungande (EH, JAMÅHONLEVAJAMÅHONLEVA..).

Jag asgarvade.
Göran (och Rebecca som var bredvid henne och också sjöng) asgarvade.
Sedan lade hon på.

Hon ringde upp en halvminut efter, och denna gången började den sången direkt när jag svarade. Denna gången var den inte heller hysterisk.
Jag log genom hela sången, och när de var klara började alla tre asgarva igen.

Första lektionen var engelska. Det var lite halvspänd stämning eftersom många i klassen är missnöjda med vår lärare, och idag så skulle vi prata igenom allt som "vi" var missnöjda med. Jag skriver "vi" eftersom jag själv inte anser att hon gör något speciellt fel. Detta gjorde att jag mest satt tyst, förutom någon gång då jag bara var tvungen att kommentera att jag tyckte mina kära klasskamrater hade helt fel.
Vi slutade den lektionen en kvart tidigare, vilket var rätt skönt. Då fick vi lite extra tid innan svenskalektionen som börjar direkt efter engelskan. De flesta gick ut och gjorde annat, medans jag och Matilda satt kvar och väntade in lektionen.
Plötsligt kommer Lovisa, Erica och Rebecca sjungandes in i klassrummet, och Lovisa håller en supersöt cupcake i handen (med födelsedagsljus och allt)! Jag blev fnittrig som en liten 5-åring och började klappa händerna.
Mina klasskompisar är verkligen sötast.
Lovisa upprepade åtskilliga gånger att hon bakat bara för min skull, vilket gjorde mig ännu mer förtjust över den söta lilla muffin som prydde min bänk.
Den var för övrigt väldigt god!
You did good, Lovisa. You did very good.

 

Blev länkad den här killen. Jävligt skön röst och musik.

 

 

 

Underbart söta Moa får inviga dagens första inlägg <3 (Hihi, det står mitt namn på ballongerna)

Väldigt fint 17-årskalas igår med Amanda, Moa, Olivia, Malin, Julia och Göran (a.k.a Martina). Först blev det mat, jag hade (med liiiite hjälp från pappa) lagat kyckling i tacokrydda, med mangodressing och pitabröd. Det var supergott måste jag säga, även om jag inte var så hungrig när vi väl började äta. Det var däremot Amanda och Olivia!

Amanda och Olivia var nära att döda innan Moa tillslut ringde och sa att hon var på väg och att vi kunde börja äta.

 

 

Söta babes

Mina kryckor var poppis.

 

Sexiga babes.

 

 

Party babes.

Trötta babes.

 

..och en bara helt crazy babe.

 

Vi läste en så otroligt bra med sorglig novell idag på svenskalektionen. "Brev till en ängel" heter den och är skriven av en tjej som heter Katrin Påhlman. Hon skrev den 2003 i samband med en novelltävling som landstingsförbundet organiserade (och som hon också vann)Hon var bara 17 år då och novellen handlar om hennes pappas död.
Letade runt lite efter den på internet, men hittade den tyvärr inte. Får nästan lust att sätta mig ned och skriva av hela novellen här på bloggen, bara så att ni också får läsa den.
Jennie, vår lärare, läste den högt för hela klassen, men jag satt med hörlurar i öronen och läste för mig själv istället. Jag gillar inte att bli läst för, i alla fall inte när det kommer till såna här känslofyllda texter. Var såå nära på att börja gråta flera gånger, men jag lyckades hålla tillbaka tårarna som tryckte bakom ögonen. När jag var klar med texten och tittade upp såg jag att Jennie också var nära att börja gråta. Undra ändå om hon inte gjorde det.

Superfin var den i alla fall. Leta upp den.

 

Ljudet kan vara lite lågt, så ni vet.