Hej på er finisar, känns som att det gått evigheter sedan jag sist skrev. Well, jag skyller ändå en gång på att det är sommarlov, även om den ursäkten nästan inte gills - det har ju blivit en del dator ändå.
Ja hörrni - tidigt på torsdag morgon bär det av till Brighton för min och Lovisas del! Kommer bli så otroligt kul och jag är så peppad att jag vet inte vad!
Idag har jag handlat de sista sakerna till resan, så nu är i princip allt förutom packningen fixat. Blir borta i 3 veckor för er som inte noterat det, så det blir antaligen inte så mycket bloggande då, men ni överlever va?
Eftersom det inte blir så mycket ny bra musik på ett tag så lägger jag istället in några extra låtar nu. Detta är vad som just nu dunkas hemma hos Emma!


Waka waka (This time for Africa) - Shakira Fifalåten 2010, som säkert alla redan hört (men ändå).


Natalie - Toni (HATAR Olas cover på denna, och är så glad att jag äntligen hittat denna versionen.)


Sinner - Addeboy vs. Cliff, Eboi, Adam Tensa


Madhouse - Rihanna (Chew Fu Straight Jacket Fix)

 

 

Lite mysigare musik

Something good can work - Two door cinema club

 

Nightmares - Bille the vision and the dancers

 

 

 

Annie Hall - Oskar Linnros



Lifesize - A fine frenzy



Summerbreeze - Johnossi

 

Lovisa och jag sitter och tittar på filmen "This is it" med Michael Jackson.
Lovisa: Men oj, ska hans jacka verkligen börja brinna? Det kan ju inte vara så säkert.
Emma: Nej precis. Han kan ju dö.
Lovisa: MEN EMMA... /girly giggle/


Lovisa: Du. Det där med att plocka sju sortes blommor och det där, så ska man drömma om sin framtida prins typ.. det funkar inte.
Emma: Jag är förvånad.
Lovisa: Det där med att sätta skorna i T funkar inte heller.
Emma: Va?
Lovisa: Ja, "jag ställer mina skor i T, för jag min käresta vill se"
Emma: Men va? Ofta man ställer dem i te?
Lovisa: Yeah, och sen drömmer man om sin prins.
Emma: Man förstör ju bara ett par bra skor ju.
Lovisa: Va? Hur då?
Emma: Ja? Om man ska lägga dem i te? Ofta man gör det.
Lovisa: Ett "t", Emma. Bokstaven "t". Inte drycken.




För övrigt har jag och Lovisa det mycket trevligt hos mig. Mamma, pappa, Jakob och Algot har ju varit i Halmstad sen i torsdags, och kommer inte hem förens imorgon. Lovisa fick mina pärons tillåtelse att bo här med mig under den tiden. Är jäkligt sliten nu måste dock erkännas, det blev en del festande både i torsdags och igår, och det kommer nog bli lite party ikväll också. Tre dagar i rad. Min kropp kommer gå sönder.
Aja, man lever bara en gång! Och jag har ju 4 dagar att återställa mig på sen innan jag och Lovisa åker till Brighton i tre veckor. Faaaan vad roligt det ska bli! Taggar som sjutton! Kommer dock sakna mina fina vänner, men jag lovar att jag ska skriva till er, bara langa era adresser flickor och pojkar.
Nu ska jag åka iväg och handla lite saker tills ikväll, medans Lovisa stannar hemma och städar, som den plikttrogna kvinna hon är.
Puss på er.

..men har man ingen kamera för tillfället får man leka med gamla foton.

..eller han kanske bara berättar en liten saga?

Nejmen, sanning är den att min lilla håriga vän hatar när jag sitter vid datorn och inte ger honom någon uppmärksamhet. Då kan han stå så här flera minuter tills jag ger honom godis eller följer med honom ut.

(Filmen var egentligen 6 minuter lång, han lät mig inte vara!)

Mina drömmar under natten.

Dröm 1: Sitter på en stor biograf med en kille jag tycker om (vet dock inte vem det var, men i drömmen så var jag kär i honom). Han bjuder mig på lakritsgodis och jag pussar honom på halsen. Filmen börjar, det handlar om en sockerbit som måste gömma sig för något/någon. Helt plötsligt är jag sockerbiten (fast jag är och ser fortfarande ut som mig själv), och jag måste gömma mig för en man. Jag lyckas inte, utan han hittar mig och börjar misshandla mig brutalt. Han kastar ned mig för en trappa, hugger mig med stora, vassa pinnar (what), slår och sparkar på mig.

Vaknar kallsvettig precis när mannen kastar ned mig för trappan igen (runt 10 på förmiddagen).
Går in i huset (jag och Lovisa sov i husvagnen inatt) och dricker lite vatten, och somnar sedan om i mamma och pappas stora säng.
Då tar en ny dröm fart.

Dröm 2: Är på en stor djupark. Det pågår en paj-tävling som jag är med i, men ingen tycker om min paj. Jag säger att "detta Zoo är helt idiotiskt" och då blir folk arga och säger att "det är inget zoo, det är en djurpark!". Plötsligt blir jag medveten om att tusentals uppstoppade djur omger mig, och jag börjar gråta hysteriskt. Var jag än går är det döda djur, allt från hundvalpar till noshörningar.
Plötsligt kommer en kille fram och börjar göra skateboard-tricks. Vi pratar en stund och jag frågar hur gammal han är.
Killen: 8 måndader.
Jag: Va? Nä, du är ju mer än 8 månader.
Killen: Jag kan inte berätta hur gammal jag är.
Jag: Du är 12 år och 8 månader
Killen: HUR VISSTE DU!?
Sedan tar han fram en liten mus som han skickar iväg på ett uppdrag i ett land fullt av små svampar, och där vaknar jag. Gråtandes.


Lovisas dröm:
Står inne på Ica och ska köpa frimärken. Ser att de säljer ekologiska, och köper de istället.

Lovisa: Jag har en kompis som tycker att lajv och teatersport är samma sak typ.
Emma: Men what, ofta. Hur?
Lovisa: Jamen med improvisation och så antar jag..
Emma: Ehm, yeah, skillnaden är bara att vi inte springer runt i skogen utklädda till troll och prinsessor.
Lovisa: But... we have done that..
Emma: ....nu blev jag så ägd..



(Filippas barnkalas, där vi var troll, prinsessor, tjuvar och féer...)

SMSkonversation med Lovisa.

Lovisa: Kan vi träffas imorgon istället?
Jag: Sure, jag kan inte heller idag.
Lovisa: Aha, kollar du också på bröllopet?


...hahahahahahahahahahaha.

Nej, Lovisa, det är inte därför jag inte kan träffa dig idag.
Vet inte om det borde intressera mig, men det gör det i alla fall inte ett dugg.


FÖRSÖK INTE PRATA BORT DETTA, LOVISA.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(i miss you)

 

Är inte den som brukar säga sånt här
Jag ska viska det så att ingen hör
Känner mig som om jag var 13 och kär
Men jag vill göra sånt som vuxna gör

Är inte den som brukar säga sånt här
Jag ska viska det på bussen hem
Åh, kan inte längre skilja rätt ifrån fel
Så du får lura I mig vad som helst

Precis utkommen ur duschen och väntar på att maten ska bli färdig där nere. Har varit och (test)joggat i Axamo - första gången på 2 månader (gipsad fot, remeber?). Första stegen gjorde faktiskt rent av skitont, och jag måste ha sett ut som en skadeskjuten älg där jag haltade fram. Men jag gav mig inte! Jag vet ju att foten är helt läkt, så anledningen till att det gjorde så ont var ju bara för att benet inte var upptränat. Anyhow, jag fortsatte springa och det gjorde inte lika ont efter ett tag, så det var ju skönt. iPoden spelade Veronica Maggio och jag njöt av min första joggingtur på allt för länge, även om det var sjukt jobbigt med tanke på foten och att min kondis försämrats något otroligt.
På vägen hem frågade pappa om jag skulle passa på att övningsköra lite, och det lät väl bra. Sa dock att jag inte ville köra allt för länge eftersom jag kände mig så himla äcklig efter joggingrundan, och dessutom hade lite ont i huvudet.
Att övningsköra gick prima skinka, men när jag skulle gå från passargerarsätet till förarsätet fick jag en fruuuktansvärd smärta i vänster höft (det var vänster fot jag bröt, så det har nog med det att göra). Jag kunde knappt gå, utan staplade (denna gång som en halvt ihjälskjuten älg) till förarsidan och satte mig, och så fort jag hade gjort det så försvann smärtan, så att köra var som sagt inga problem. Men så fort jag skulle byta tillbaka till passargerarsidan igen fick jag ont och höll nästan på att brista i gråt. Fyyy vad ont det gjorde.
Likadant när jag skulle gå från bilen in till huset. Usch.
Får hoppas att det går över snarast..

vad har du gjort av dig
för dig
med dig själv

sitationen är så sjuk

Bjuder på en väldigt fin låt. Extra kärlek 2:35. Mycket fint.

 

Nu ska jag på grillfest med mina fina klasskompisar!

Kom lite sent till dagens första lektion (teater) eftersom jag missade bussen. Det regnade, så jag var helt dyngsur när jag väl kom fram, och såg ut som en blöt katt i huvudet. Blöh.
Betygssamtalen hade redan satt igång, och medans en var ute och pratade med PG så satt de andra inne i teatersalen och utvärderade årets teaterlektionen. Vi skulle först rita ett eller flera plus och minus med: 1. En själv 2. Kursen 3. PG, och på baksidan skulle vi förklara vad vi menade med våra små målningar.
Det var svårt! Jag kom varken på bra eller dåliga saker med mig själv. Frågade klassen och Carro sa något om att jag var bra på att spela ut, så jag valde att rita det! Ungefär såhär såg det ut:

 

 

Vega, min morbrors familjs hund. Så jävla fin är hon, världens mysigaste!

Då var man nyklippd/nyfärgad! Blev faktiskt nöjd för en gångs skull. Jag är fruktansvärt löjlig när det kommer till mitt hår, och flera gånger har frisörmöterna slutat i tårar. Men som sagt - denna gången blev jag nöjd! Jag gjorde väl inte allt för mycket med håret; klippte upp ganska mycket där bak, tog lite på längden, fixade till luggen, färgade det lite mörkare brunt och la i några ljusa slingor i luggen. Även om det inte låter så mycket så blev skillanden ganska stor ändå!
När jag var klar tog mamma med mig till Chili Thai där vi åt lunch. Jag blir alltid så himla mätt när jag äter där, och jag tar alltid mer än vad jag egentligen orkar. Man tror att man är så himla hungrig, sedan äter man några tuggor och vips så är man mätt!
Aja, det var väl trevligt, förutom att mamma knappt pratar med mig. Det känns så jävla olustigt, hon bara sitter helt tyst medans jag desperat försöker hitta på saker att prata om, men de sakerna svarar hon knappt på. Känns verkligen bara knäppt. Som om du gått på en blinddate, och personen inte visar något som helst intresse för dig när ni väl sitter där på resturangen och ska beställa in mat. Okej, jag inser att jag precis jämför min mor med en blinddate, men ni fattar kanske poängen? Det är ju precis som att jag inte känner henne. Hon kanske inte ens tänker på det, det kanske är okej att vara sån med sin dotter.
Aja. Jag känner mig inte bekväm i det i alla fall. Alls.

Efter att vi ätit upp skulle jag ta bussen hem, och hon skulle tillbaka till sitt jobb. Då ringde mobilen, och det var Jimmy (en kille på mammas jobb som jag fotat åt ett par gånger). Han frågade om jag skulle vara intresserad av att ha en fotoutställning på KulturDagNatt den 2:a oktober. Blev skitglad! Såklart jag vill vara med på det! Temat för detta året är "När mörkret faller" (precis samma tema som jag hade i svenska-nationella i nian). Passar mig utmärkt, jag gillar att leka med mörkret när jag fotar.
Om det nu blir så att jag ställer ut så hoppas jag verkligen att ni kommer och tittar (:

Precis hemkommen efter en 50 minuters lång powerwalk. Sjukt skönt, åh vad jag älskar att promenixa, höhö. Hade precis varit och sett Sex And The City 2 med mamma och Anneli, och gick sedan hela vägen hem från stan (papi kom och lämnade Algot så han fick gå han också). Filmen var bra, men jag förundras över hur otroligt.. girly man kan vara! Haha, tänk er mig som Carrie? Eller Charlotte? Jösses. Det hade jag nästan velat se själv! Däremot älskar jag Samantha. Vad säger det om mig?

Imorgon ska jag klippa och färga håret! Ska bli mycket spännande, för jag har ingen aning om hur jag vill ha det. Kanske skulle börja titta på lite frisyrer? Hm. Eller så frågar jag frisören lite om vad hon tycker - fast de brukar oftast inte ha samma smak som jag själv.. njae, vet inte om jag vågar göra det, haha. Jag är löjligt rädd om min lugg, och de brukar inte gilla den så jättemycket.

Anyhow!
Nu ska jag ta mig en härlig dusch, sedan får vi se vad jag gör. Antingen lägger jag mig i sängen och myser, eller så sitter jag här och ugglar. Det förstnämnda låter rätt mycket mer lockande om jag ska vara ärlig.

 

 

Här har ni en lista med lite (enligt mig) humörhöjande låtar! Den är fylld med både nya partylåtar, samt gamla klassiker som gör en helt nostalgisk! Jag kommer nog lägga in lite ny musik då och då, men det märker ni ju när jag gör. Härlig lista att ha nu till sommaren, inte sant?

Mycket trevlig kväll igår med fin-fina flickor! Först blev jag och Julia hämtade av Mandie Candie, som körde oss till Stadsparken för en liten trevlig kvällspicknick. Mandie hade med sig en stor korg med både chips, bullar, wienerbröd, saft och choklad i, haha. Så mysigt så! Lite pinsamt bara när hon frågade vad jag och Julia hade med oss, och svaret blev "eeeh... inget..". Det gjorde dock inte så mycket, vi kalasade på Mandies godsaker! Väl i stadsparken försökte vi hitta ett bord vi kunde sätta oss vid, men alla var upptagna av antingen småbarnsfamiljer (VAD gjorde småbarnen där? Klockan var ju långt efter bolibompa!) eller fotbolsspelande ungdomsgäng. Tillslut lyckades vi i alla fall hitta ett - mitt i lekparken. Det fick duga!
Vi hade det jättemysigt där vi satt, mitt ibland skrikande/springande/gungande/klättrande barn. Pratade om allt och ingenting och drog små skämt om Mandies skjorta. Hon slog oss.
Ååh vad jag vill berätta denna komiska händelse om skjortan, men jag är osäker på vilka som läser min blogg - jag vill inte att fel personer ska läsa det.
Vi får helt enkelt lämna den informationen ute!
Efter ett tag träffade vi på Angelica och Liv från som går/gick andra året på Estet Teater. De joinade vår lilla grupp, och jag började genast prata med dem om teatersporten i torsdags. Angelica påstod att treornas "Mac Gywer" var bättre än ettornas! Hur vågar hon? Vi var awesome. Skitbra. Bäst. Så det så!
Sedan fick jag reda på att Liv ska gå om av personliga skäl, så då skulle hon alltså börja i vår klass nästa år. Mycket trevligt! Liv och jag gick i samma teatergrupp för några år sedan, om det skulle vara intressant att veta. Fniss.

Efter att ha varit i Stadsparken i hela 2½ timma så bestämde vi oss för att åka vidare. Vi ville till något ställe där vi kunde vara helt själva, och Mandie kom med den briljanta idén att åka till Hisingstorpskolan - min gamla låg- och mellanstadieskola. Det var bara det att när vi väl kom dit var stället fullt av pubertala 13-15åringar. Det spelades brännboll, och jag såg till och med en moppe så fint parkerad vid hockeyrinken som ligger på skolgården. Åhå - vi var inne i deras revir! Det satt till och med några i skogen, och de tittade farligt på oss när vi gick förbi. Uuuh, läskiga ny-tonåringar. (Säger den oh så världsvana 17åringen...)
Aja, vi var för lata för att åka någon annanstans, så vi gick och letade upp ett litet undanskymt område på skolgården där vi sedan satte oss. Som tur var stod det massa bord där, så vi slapp sitta på marken. Men när vi satt där och såg in i klassrummen som var fyllda med fula teckningar och andra saker som antagligen skulle föreställa någon sorts konst, så kom liksom barnasinnet tillbaka. Jag och Amanda hittade varsin pinne som vi började fäktas med, och bredvid stod Julia och klappade händerna som ett jävla mongo. Sedan körde vi lite riddarspel och brännboll. Snacka om att vi gick in för det - brutala krigsvrål hördes lite då och då från alla tre, och snart hörde vi hur de farliga ny-tonåringarna i skogen började härma oss. Det var alltså sånt man tyckte var kul när man var 14? Att härmas? 3 års skillnad är enormt mycket i den här åldern.
Fast okej. Nu klagar jag på dem - och ändå var det vi som red runt på våra pinn-hästar och lekte krig. Suck.

När vi hade tröttnat på pinnlekar så tog vi fram min iPhone och gick loss till musiken. Mandie sa åt oss att strippa - sagt och gjort! Jag tog upp pinnen igen och dansade (extremt sexigt) runt den, och Julia började åma sig runt en pelare. Mandie tittade lite på henne och utbrast sedan "lite väl tjock kanske..".
Jag och Julia dog.

- HAHA, VAFAN AMANDA!? VADÅ "LITE VÄL TJOCK"!?
- NEJ, ASSÅ, HAHAHA, JAG MENADE PELAREN :(

Sjukt roligt atm. Stackars Julia, haha!

Teatersporten var lyckad, trots att vi inte vann! Jag måste säga att jag tyckte vi var väldigt bra (...enligt mig var vi faktiskt bäst, hihi)! Direkt efter teatersporten gick jag, Matilda och Lovisa ned till stan. Vi satte oss på Bernards uteservering och drack varsin läsk, mycket mysigt. Ganska direkt efter det åkte Lovisa hem, och jag och Matilda gick ensamma runt och strosade på stan. Matilda var seg som en gammal godisbit - hennes reaktionsförmåga var några sekunder efter, och hon verkade hela tiden vara inne i sin egen lilla värld.

- Jag går ned här!
- .....
- Matilda?
- .....
- ...Matilda? Hallå?
- ....va?

Så lät det ungefär hela tiden. Lilla fis. Jag påpekade detta om och om igen och frågade om hon inte skulle åka hem och vila. "...Ah...fast.. ah.. nä, jag.. jag vet inte... det är... ah"
Efter en stund inne på Din Sko lyckades hon i alla fall ta förnuftet till fånga, och beslutade sig för att åka hem.
Då kom istället mami ned till stan och höll mig sällskap. Hon och hennes plånbok, vill säga (nej, förlåt mami). Jag köpte ett par jeansleggins och två skjortor från H&M och ett par shorts, smycken och två lite somrigare blus-liknande saker från JC. Dessutom köpte jag ett par sandaler också, hoho. Om du nu skulle läsa det här mami - så tack!
Efter det stack vi hem, och jag la mig och sov i en timme. Visste att jag var tvungen att gå ut med Algot men hade ingen som helst energi till det, och samtididgt visste jag att om jag la mig ned och sov skulle jag inte vakna förens sent ikväll. Så jag ställde klockan på 19:10 (klockan var då 18:10), och hoppade i säng. Somnade så fort huvudet nådde kudden.
När jag vaknade var jag superpigg! Den lilla tuppluren gjorde verkligen susen (för mig är en timme väldigt lite, då jag ofta brukar sova 3-4 timmar mitt på dagen).



Papi och Jakob skulle till Domnsand och meta, så jag vaknat passade på att ta med mig Algot och gå en runda. Har verkligen ingen aning om hur man går där, så jag valde att helt enkelt följa vägen hela tiden. Solen sken, luften var ljummen, himlen var klarblå och jag skymtade inte ett enda moln, helt underbart! Dessutom hade jag (som alltid) min kära iPod med mig som fyllde mina öron med bra musik.
Efter en halvtimme beslutade jag mig för att svänga in på en liten skogsväg - där skulle jag förmodligen inte stöta på någon, och kunde därmed låta Algot springa fri. Det gillades verkligen! Han hoppade runt som ett litet får, haha. Snart var vi framme vid en stor glänta, som liksom låg som på två stora sandbankar. Långt där nere låg en liten strand, och först tänkte jag gå ned och svalka mig lite i vattnet, men när jag insåg jobbet som skulle krävas för att både ta sig ned och upp för det stora berget av sand så bestämde jag mig för att strunta i det. Algot sprang runt som om han aldrig hade sprungit i hela sitt liv! Man kunde verkligen se hur härligt han tyckte att det var, och det gjorde mig helt varm inombords. Plötsligt var Algot bara borta, och jag tittade mig förvirrat omkring. Det fanns ju inte allt för många ställen att ta vägen, så först trodde jag att han hade sprungit rakt in i skogen. Det hade inte varit roligt. Men nej, när jag vände mig om ser jag hur en får-liknande varelse står och dricker vatten, långt där nedanför sandbankarna.  Hur fan han kom dit på bara några sekunder förvånar mig - det var en bra bit ned, och sanden var djup.
Jag lät honom i vilket fall springa runt i vattnet och svalka av sig riktigt ordentligt innan jag tillslut ropade upp honom. Han flög upp snabb som en raket och smidig som en liten kissemisse, och jag försökte föreställa mig hur det skulle se ut om jag försökt ta mig upp därifrån, smidig som jag är.
Efter den lilla badturen hade han ännu mer energi i kroppen, så han fick gå lös nästan hela vägen tillbaka.

Fisehunden.

Sitter på mitt livs sista datorkunskapslektion och gör absolut inget vettigt alls.
Igår lämnade jag in kameran och två av mina objektiv för rengörning/lagning (ett av objektiven har pappa så duktig lyckats tappa i marken). Nyss ringde pappa och berättade att det endast var kameran som behövde rengöras, och att objektivet som var sönder inte kunde lagas på plats, utan behövde skickas till Sony. Det kommer antagligen ta ett tag innan jag får tillbaka det, vilket är rätt surt eftersom det är det jag fotar med som mest. Jaja, skönt att få det fixat i alla fall!

Vid ett idag är det teatersport igen, och denna gången tävlar vi mot tvåorna och treorna. Det ska bli spännande, hoho! Ni är välkomna att titta.
Braheteatern klockan ett.


Och ännu en gång måste jag påpeka hur mycket jag gillar Anna Bergendahls nya album Yours Sincerely. Refrängen i låten "The Army" ger mig såna rysningar! Lyssna bara.

 

Hej finfina läsare, idag är jag glad! Jag är helt utvilad (råkade dock missa en lektion eftersom jag sov till ett, och vi börjar då), det är superfint väder (inte ett enda moln på himlen - här ska fotas!), jag har inget gips (okej, jag tog bort det förra måndagen, men det känns ändå så jävla skönt), jag har fått många fler läsare på bloggen (och mycket fler kommentarer. Tack, det är jättekul!) och det är bara en vecka kvar tills sommarlovet börjar (åh, åh, åh). Dessutom sitter jag och lyssnar på en helt fantastisk låt från Anna Bergendahls nya album "Yours Sincerely". Säga vad man vill om henne och hennes flopp i ESC; hennes nya album är faktiskt riktigt bra. Jag gillar verkligen hennes röst.
Min favorit på skivan, som jag för övrigt sitter och lyssnar på nu, är "Melodramatic Mess". Lägger in den här under så ni också kan lyssna. Så jävla fin.