Sådär ja, nu är jag packad och klar. Om en halvtimme skjutsar pappa mig till stationen och sedan bär det iväg :)

Jag vet inte ens vad jag ska skriva, jag är bara så sjukt pepp. Dock vet jag inte vad jag är mest pepp på - är det konsterten eller är det bara det faktum att jag åker iväg någonstans med mina bästa vänner i två dagar? Tja, det spelar väl egentligen ingen roll, det härliga är den där glädjekänslan.
Nu ska jag kolla så att det inte är något jag har glömt.

 

Vilken härlig morgon!
Väcktes för en halvtimme sedan av pappa som sa att det var frukost och också frågade om vi skulle ut och gå. Kom ner och pratade lite med mamma som låg i sängen och undrade hur Hanna hade sovit, och jag sa att hon hade åkt hem vid tolv. Hon svarade att hon inte sovit ordentligt på tre nätter och igår somnade hon vid elva för att sedan ha sovit hela natten. Skönt för henne.
Själv har jag aldrig haft problem med att sova, och jag är inte lättväckt. Min mobil brukar ligga bredvid mig i sängen och det har hänt rätt många gånger att folk har ringt 5-6 gånger utan att jag vaknat.

Efter frukosten åkte jag och pappa ut till Axamo och gick runt sjön, sedan åkte vi hem och gjorde oss iordning innan vi stack vidare till Ulle och Anders (föräldrar till Alicia och Alva för er som undrar) för att fira att Ulle fyllt 35.
Det var väldigt trevligt, men jag var så himla trött, och att 5 barn sprang runt mig och skrek gjorde inte saken bättre. Missförstå mig inte - jag älskar mina sötfis-kusiner och tycker de är jätteroliga, men är man trött är det inte alltid jätteparty. Det var med andra ord rätt skönt när pappa frågade om vi skulle börja dra oss.

Vi åkte till Media Markt och köpte en extern hårddisk som jag sitter och för över filer till nu; ska återställa datorn igen eftersom den börjat krångla.

Oj vad tråkigt jag skriver! Ni får ursäkta, det är bara för att jag är så trött. Ögonen vill knappt hålla sig öppna.

Om en timme ska jag i alla fall till Amanda och träffa henne och Moa (: Vi ska peppa inför Melissa Horn imorgon! <3
Jag är så glad!

Dagens första ord var inget annat än "fitta".

Jag hatar tegelstenen jag har till mobil nu när den andra är på lagning. Om jag ställer den på att larma så ringer den en gång, och råkar man komma åt någon knapp då så ringer den inte mer. Det funkar inte på mig, jag lyckas alltid trycka på massa knappar i sömnen när mobilen ringer första gången, så på min vanliga mobil får jag alltid ställa in den på snooze i tre minuter.
Men det kan man som sagt inte med denna.

Vaknade 8:30, skulle vara hos Ella och fixa till min naglar 9:00. Vrålade "FITTA" och slängde mig ner för trappan för att titta om mamma eller pappa möjligtvis var hemma. Det var de inte.
Drog på mig det första jag hittade, borstade tänderna och sprang till bussen som gick 8:50. Otroligt nog hann jag faktiskt, kan ni tänka er?

Frukosten när jag kom hem blev inte annat än några knäckebröd och en klunk ljummen cola light (som var exakt lika äckligt som det låter).
Nu ska jag städa och sedan duscha, eller möjligtvis duscha och sedan städa. Sedan ska jag vänta på att Hanna Bäverballe ska ringa, så ska vi ner till stan och hyra film.

Party!

..så jag redigerade en bild på Becca. Vilken puma va? Haha.

Fy vad det regnar ute.
Och fy vad det blåser.
Och fy vad jag hatar det.

Nej, nu får jag sluta vara negativ. Vi slutade tidigt idag, och imorgon är vi lediga. Jag borde vara glad, upp med humöret nu, Emma! Nu när du har fixat jobb och allting.
Ja, äntligen har jag fixat jobb! Ska jobba både innan och efter jul hos en städfirma som heter Östgöta Städ. Gud vad härligt med lite extra pengar - det är precis vad jag behöver! Och om det går bra kanske jag kan extrajobba där mer. Super!

Dessutom har jag gjort klart min svenskaläxa och skickat in, det är rätt skönt det med.

Nu funderar jag på att ta en dusch och göra mig iordning.

Har varit ute i nästan tre timmar nu, jag är varm och dyngsur. Gick hela vägen in till stan där jag träffade Felicia, vi gick en bit innan vi satte oss på en bänk precis vid vattnet och pratade. Jag var lite halvt koncentrerad först eftersom jag kopplat loss Algot och var tvungen att kolla så att det inte kom någon (inte för att han gör något - i alla fall så länge den andre inte har hund).
Felicia bad mig lyssna på en bra låt (som jag inte kommer ihåg namnet på), och jag glömde bort min hårige vän för en stund. När jag sedan kom på att han var lös så stod han vid ett högt stängsel en bra bit bort och nosade runt.
Först ropade jag snällt.
Sedan ropade jag igen.
Efter det ropade jag argt.
Sedan vrålade jag.
Och hundjäveln lyfte inte ens på huvudet.
Efter att ha mumlat något i stil med "...kasta hundjävlen över stängslet.." och "...matta av honom.." så bad jag Felicia (som för övrigt bara satt och flabbade åt mig) att försöka. Och jodå, en gång räckte, och han kom skuttandes som det får han faktiskt är.
När han äntligen var framme (det tog sin lilla tid) så sa jag åt honom att hoppa upp bredvid oss på bänken. Han lyssnade självklart inte.
- Algot, upp på bänken. Hopp! HOPP!
I ett försök att fånga hans uppmärksamhet skrek jag "HEY!".
Precis då cyklade en gubbe förbi, som chockad tittade på mig och skräckslaget svarade "hej!?" innan han snabbt cyklade därifrån.

Vi skrattade nog rätt länge åt det där, jag fick tårar i ögonen. Och ja, det var så mycket roligare när man var där.

Jag lyckades i alla fall få upp Algot på bänken efter ett tag, han måste ha märkt att jag faktiskt blev förbannad på honom. Felicia kunde inte sluta påpeka hur otroligt gullig jag var, och min respons var inte bättre än att jag ville strypa henne. Jag hade inget smink, oplattat hår, en mössa nerdragen över hela pannan och en tjock halsduk virad femton varv runt halsen.
"ÅÅÅH, DU SER UT SOM DU ÄR TRE! Jag har nog aldrig sett dig såhär söt!"
Well, jag försökte ta det som en komplimang i alla fall.

Efter ett tag kom vi in på den äckliga polacken, och hela Felicia fylldes av ilska. Hon tog upp och visade mig sin mobil. Knappar och bakluckan saknades och det var hack i skärmen.
"Det här händer när jag är riktigt arg."
Eftersom jag vet att Felicia älskar sin mobil (eller älskade kanske jag bör säga - den såg rätt.. död ut) så blev jag lite chockad. Den äckliga polacken hade verkligen lyckats väcka vredet i lilla Felicia.
"Fan Emma, följ med mig och släng stenar i vattnet!"
Sagt och gjort.
Innan vi började så gav hon mig sin mobil och sin mp3-spelare. "Jag kommer helt seriöst kasta de här i vattnet om jag håller dem. Snälla låt mig inte."
Vi gick runt på stranden och letade efter stora stenar som Felicia sedan med all sin kraft slängde i vattnet, samtidigt som hon skrek allt vad hon hade. Ett par ankor simmade förbi en bit ut, och hon stannade upp och tittade ängsligt på mig.
- Emma, de blir väl inte arga om jag kastar stenar i vattnet?
- Haha, nej. Kasta inte på dem bara.
- Okej. Men spring med mig i så fall.
- Promise.

Sedan fortsatte vi ett tag till.

Efter ett tag började jag dra mig upp mot vägen, och någon minut efter kom Felicia också upp.
- Okej, lugnat dig?
- Ah.
- Så om jag ger dig dina saker kastar du dem inte i marken?
- Nej.
- Okej, här.

Precis när jag gett henne mobilen ger hon ifrån sig ett högt "WUUAAAAH" och kastar mobilen hårt i marken.
Jag började asgarva.

Kom precis upp ur ett varmt bad, gud vad skönt det var. Man slappnar verkligen av i hela kroppen.

Vanlig skoldag idag. Eller, ja, om man nu kan kalla den vanligt. Vi börjar 11:30 och slutar 14:25. Två lektioner; teater (sceniskt gestaltning) och historia. Jag överlever onsdagar, med andra ord.
Den här historialektionen var faktiskt den första sen jag började på peset som jag kände att jag faktiskt lärde mig något på, och där jag faktiskt jobbade oavbrutet hela lektionen. Rätt sorgligt egentligen, men våra historialektioner är fan inte roliga, rent ut sagt. Nu håller vi dock på med ett grupparbete om medeltiden som faktiskt verkar rätt intressant.

Efter skolan stack jag och Lovisa till McDonalds. Jag var vrålhungrig, men hade bara tio kronor. Ville dö ett tag tills Lovisa sa att jag kunde låna lite av henne. Lånade en tia och köpte en kyckling-wrap, mums. Vi satt på donken ett tag och flabbade lite åt allt och ingenting. Jag känner verkligen hur lam den här texten blir, men det är bara för att jag är helt slut efter det där badet. Det sög verkligen ur all min energi.

Efter någon timme så åkte Lovisa hem och jag gick tillbaka till skolan för att möta upp Felicia som hade haft prov. ("Hur gick det?" "Åt helvete.")
När vi kom hem till henne gjorde vi lite mackor och satte oss och pratade om hetaste ämnet i Felicias värld just nu som handlar om en äcklig polack, mer säger jag inte.
När hennes bror kom hem blev vi utvisade till hennes rum, där vi la oss i hennes säng och lyssnade på musik. Mysigt, mysigt!
Vi bestämde oss för att gå ut en promenad senare på kvällen.
Tja... ungefär nu faktiskt. Borde gå och ringa henne.

Puss.

Kom precis in från en en-timmas promenad med Algot. Riktigt skönt var det. Har lyssnat på Paramore nästan hela vägen, det var längesen. Nu för tiden är jag mer inne på lite lugnare, mysigare musik. Det passar väl mer till mitt humör, antar jag. Och till vädret.

 

Okej, nu har jag ännu en gång satt in en chatbox precis ovanför menyn där ni som inte kan kommentera vanligt kan skriva. Jag kommer försöka fixa till den så den blir lite snyggare, men den här får duga så länge.


Anyhow.
Hej på er! Det var verkligen längesen jag skrev något vettigt här. Eller, tja, en vecka åtminstonde, men det känns som en lång tid när jag annars brukar skriva flera inlägg varje dag.
Jag har haft en rolig helg för er som undrar. I fredags stack jag och Göran till Kajsa. Party party! Det var kul, men det kunde kanske slutat lite bättre än vad det gjorde.
På lördagen var jag skittrött, och mamma kom och hämtade mig hos Kajsa. Däckade direkt när jag kom hem, och vaknade inte förens tre timmar senare. Inte förens då kom jag på att jag hade bjudit hem Lovisa, Matilda och Carro till mig senare den kvällen. Jag for upp och började leta efter min mobil, som jag efter en stund insåg att jag glömt hos Kajsa. Perfekt. Och inget internet har jag heller. Jag är alltså helt isolerad från omvärlden (bor en bit från stan).
Det fanns inte mycket mer att göra, så jag la mig i sängen och somnade om. Två timmar senare vaknar jag av att dörrklockan ringer. Jag öppnar - och vilka står där om inte de tre musketörerna från klass ES1b! Jag blev verkligen chockad - och imponerad! De har aldrig varit hemma hos mig, och det är fanimej inte lätt att hitta hit om man aldrig varit här. Lovisa kastade sig över mig och vrålade något i stil med att jag var en idiot, att de letat över hela Jönköping, att hon frös, var hungrig och att jag skulle lyssna på min telefonsvarare på mobilen.
Jag var så chockad så jag fick inte ur mig mycket mer än "öh.. oj, vafan.. kom in!". "Vi har skrivit en sång till dig, Emma" sa Matilda och vips så ställde sig alla upp på en rad och började sjunga för fulla muggar. En mycket vacker sång, men en mycket träffande text må jag säga. Jag har filmar det och självklart kommer den upp på bloggen så småningom.

Vi satte oss i soffan och jag fick förklara att jag varken hade mobil eller internet, och frågade hur fan de hade hittat hit. De sa att de visste följande;
* att man skulle ta 26:an
* ungefär vart man skulle av
* att jag bodde i en vit villa

sedan hade resten bara varit ren gissning. Ja, jag har sagt det förut - mina klasskompisar är rätt awesome.
Resten av kvällen spenderades med bland annat kortspel och filmning. Lovisa var väldigt förtjust i min hund - och han i henne. Han tyckte nog det var kul att få en lekkamrat i ungefär samma storlek som han själv! (Förlåt Lovisa)
Jag försökte putta bort honom, men han kom hela tiden tillbaka. Jobbiga hund. Plötsligt sprang han iväg av sig själv och kom tillbaka med kopplet i munnen. Detta tyckte Lovisa var otroligt gulligt. "Gå och kissa honom då, det lär han behöva" sa jag i hopp om att vi slapp honom sedan om han bara fick komma ut lite.
Sagt och gjort, hon tog på sig skor och jacka, och ytterdörren öppnades och smälldes igen med en duns.
Jag, Matilda och Carro fortsatte spela i ungefär en halvtimme, innan Matilda var tvungen att sticka, och inte kort därefter kom mamma med pizza. Både jag och Carro var vrålhungriga och kastade oss i princip över maten. Efter ca. 15 minuter slog det mig att någon saknades. Vart sjutton hade Lovisa tagit vägen? Hon hade varit borta i 40 minuter nu. Vi gick ut och ropade efter henne, men fick inget svar. Vart hade hon tagit vägen? Proceduren, där vi gick ut och ropade efter henne, upprepades några gånger innan vi helt enkelt bestämde oss för att gå ut och leta efter henne. Men vi hann inte längre än att få på oss ytterkläderna förens det knackade på fönsterrutan och ett vitt ansikte dök upp. Carro skrek som en gris och ramlade baklänges mendas jag bara garvade.
Vi gick in och åt och skrattade åt korkade Lovisa som gett sig ut mitt i natten, på en plats hon aldrig varit, utan att ens ta med sig sin mobil.

Resten av kvällen bestod av att vi klädde ut Lovisa till en hattifnatt (fyfan vad jag flabbade) och gjorde en kort film med mig och Lovisa i rollerna. Jävlar vad vi skrattade när vi satte ihop den filmen. Lovisa flög av stolen ett antal gånger och låg kippandes efter luft på golvet.

Vid tolv kom Matilda tillbaka, och vi började fixa med sovplatser. Jag sov i min egen säng, Matilda fick ligga i Jakobs, Carro på soffan och Lovisa på två madrasser på golvet. De fick nöja sig med filtar som täcken eftersom extratäckerna låg i garaget, som alla vägrade gå in i eftersom det satt två spindlar på garageporten..

När vi tillslut fixat färdigt med sovplatserna la vi oss och tittade på "I now pronounce you Chuck & Larry". Efter det var vi så himla trötta allihop, så la oss för att sova.

På söndagen följde jag med Åsa och mina söta kusiner Filippa (3 år) och Dexter (1 år) och fikade. Det var jättelängesedan jag träffade dem, så jag uppskattade det verkligen. Åsa och jag asgarvade åt Dexter som tryckte i sig hela sin chokladboll på tre sekunder. Filippa bad mig sminka henne, så det gjorde jag. Sedan fick jag några kramar som tack. Söta unge.
Det blev en relativt kort fika. Dexter hade fått en rejäl sockerkick av chokladbollen och flög nu upp och ner ut stolen och gjorde konstiga ljud ifrån sig. När Åsa släppte ner honom for han iväg som en raket över golvet, så vi fick springa efter både honom och Filippa och titta så att de inte kastade sig nerför trappen eller något. Vi bestämde oss för att det var bäst att åka.
Jag följde med Åsa och co. hem, och möttes av deras underbara pittbull-blandning Vega. Hon är verkligen den mysigaste hunden jag vet! Vi la oss i soffan och tittade på någon animerad film om älvor och troll som Filippa inte vågat se innan. "Men nu när du är här Emma, då vågar jag se den!" Aw.
Det blev dock inte så mycket filmtittande, för Filippa hämtade sina Barbiedockor istället som hon började leka med.
Jag: Vad heter den där?
Filippa: Camilla!
Jag: Vad fint! Och den då?
Filippa: Camilla!
Jag: Jaha, den också, haha. Den då?
Filippa: Camilla!
Jag: Okeej.. och den..?
Filippa: ...hon heteeeer... eeh..
Jag: ..Camilla..?
Filippa: Ja!

Fantasin flödar.

Nu äntligen fungerar mitt internet igen! Hoppas ni inte slutat besöka den helt!
Imorgon skriver jag upp helgens händelser, puss.

Glöm det där med "glad Emma". Det försvann lika snabbt igen.

 

This is not a good goodbye. Didn’t I deserve a fair farewell?

Har varit en bra dag idag! :) Teatern var rolig, och efteråt åkte jag och pappa och tittade ut en ny iPod till mig som han hämtar imorgon, och så lämnade vi in min mobil som för övrigt är sönder, om jag inte skrivit det redan. Äntligen!
Efter det åkte vi och hyrde film och handlade mat. Hela resan dit och hem försökte jag övertala honom om att ta en promenad med mig när vi kom hem, men han bara gnällde.
-Okej. Om du kommer på en riktigt bra förklaring till varför vi inte ska ut och gå när vi kommer hem, så släpper jag det.
Jag lät honom tänka medans han tankade bilen och gick in och betalade, och när han sedan kom tillbaka var jag nyfiken på vad han hade kommit på.
"Jag har skoskav" var det enda han sa.
Men kom igen! När jag till och med ger honom tid och tänka - kunde han inte bättre?
Jag nöjde mig självklart inte med den förklaringen och det slutade med att vi gick ut och gick i en timme.

Nu ska vi sätta oss framför TV:n och se på Kenny Starfighter som min pappa har tjatat om i flera veckor att han vill se.

 

Henok Achido - High on life

Gårdagen slutade i alla fall med att jag åkte till Åsa (min moster) och tittade på film. Vi tittade på The Burning Plain, och den var faktiskt riktigt bra. Dock tror jag mer det är en tjejfilm..(?).
Här får ni en väldigt kort beskrivning av filmen;
Ett drama om sammankopplade kärlekshistorier. Om en mor och en dotter som försöker finna gemensamma band, efter den unga kvinnans svåra barndom.

Som sagt, den var faktiskt riktigt bra.

Efter det åkte jag hem, la mig i sängen och pratade lite i telefon. Sedan somnade jag ganska snabbt, och jag vaknade inte förens nu. Har sovit jättebra, och det kändes som om det var precis det jag behövde.

Idag blir det teater vid tre! Efter det vet jag inte vad som händer, kanske fikar lite med klassen eller något. Ska tjata lite på mamma med om en iPod, för jag måste verkligen ha musik. Det här går inte mer.

Jag har haft en jättemysig dag tillsammans med Felicia. Först gick vi och åt på chili thai, och sedan gick vi hem till henne, lyssnade på musik och tittade på youtube-klipp.
Felicia: Jag måste bara visa en sak!
(Söker på "Robin Bengtsson, idol 2009)
Jag: Neeeeej! Ingen idol-skit. Jag tittar ändå inte.
Felicia: Men du måste bara höra det här!

 

Sedan låg jag och asgarvade åt Felicia efter denna konversation:

Felicia: Vad är det fulaste ordet för killens könsorgan?
Jag: Snutt. Utan tvekan.

Felicia: Hahaha, men det är ju det man säger om tjejens!

Jag: HAHAHA, nej!
Felicia: VA? Gör man inte? Det har jag alltid trott!

Jag dog av skratt, och Felicia dog med mig.

 

Nu sitter jag hemma och funderar på om jag ska följa med till min moster och titta på film eller inte.. jag är verkligen inte på humör. Har tänkt allderles för mycket på saker jag inte borde tänka på. Usch. Det är sjukt jobbigt. Problemet är att om jag stannar hemma så vet jag att det bara kommer bli ännu värre, och sedan slutar det med en förstörd Emma.

Var barnvakt åt mina älskade kusiner Alicia och Alva igår, och det var supermysigt! Först när jag kom dit sprang de runt och jagade mig, och sedan var det min tur att jaga dem. Men så fort jag kom nära Alicia stannade hon och ropade "VÄNTA! Nu får du stå där lite så springer jag!", så fick jag stå kvar i några sekunder så hon hann iväg, haha. Alva sprang mest efter oss och klappade händerna och skrek.
Sedan körde vi kurragömma (ni som har läst min blogg ett tag vet att Alicia hade lite problem med reglerna innan, men nu har hon äntligen förstått leken!). Jag blev inputtad i Ulles sovrum och räknade högt till tio medans mina kära kusiner sprang och gömde sig. Jag låtsades leta lite i vardagsrummet innan jag öppnade dörren till Alicias rum, där jag visste att de båda var. Det första jag hörde var hur någon bakom den lilla leksaksspisen väste "HITTA ETT EGET STÄLLE", och vips så puttades en något förvirrad Alva fram. "Nemen, där var ju du! Och vaaaart har din syster gömt sig då?" frågade jag. Då pekade hon, antagligen som hämnd, på spisen och hoppade upp och ner. Och mycket riktigt, där satt en liten ihopkrupen Alicia med en filt över huvudet och hoppades på att jag var tillräckligt korkad för att inte hitta henne.
Detta upprepades ett antal gånger, jag räknade högt till tio (Alva hjälpte till  så gott hon kunde, eftersom hennes syster vägrade låta henne gömma sig), och gick efter det in i Alicias rum för att sedan hitta henne bakom spisen med en filt över huvudet.
Jag sa till henne att hon skulle försöka hitta ett annat gömställe istället, vilket hon tyckte var en smart idé.
"Emma, gå in och räkna medans jag springer och gömmer mig i soffan!"

Hm, hon kanske inte har förstått riktigt allt än. Jaja.




Senare på kvällen tittade vi på Hotell Kantarell (som jag tror barnprogrammet hette). Jag fick massor utav kramar och pussar hela tiden, både av Alicia och Alva. Så mysigt det var! Riktiga chipspussar, hade chips i hela ansiktet efter det.
Alva var helt vild och sprang runt runt, hoppade i soffan, rullade på golvet, kröp under mattan och gud vet vad, och hela tiden skrek hon som en stucken gris. Jag borde ha filmat det, haha.

När klockan var halv åtta fick de klä på sig sina nattlinnen och borsta tänderna, sedan gick jag ner med Alva och la henne i sin säng. Allt gick väldigt smidigt; jag läste en saga och sjöng lite, sedan gick jag bara ut ur rummet och så somnade hon.
Sedan var det Alicias tur. Vi la oss i sängen och hon visade mig ett leksakssvärd, typ lasersvärd, som lös rött och blått. Sedan sjöng vi alfabetssången, och jag lyssnade när Alicia räknade bokstäver. 33 tror jag hon kom till, hur nu detta var möjligt. Jag har filmat det och tänkte lägga ut det på bloggen så fort min mobil vill fungera igen!
Efter ett tag stannade hon plötsligt upp och tittade med stora ögon på mig. Sedan viskade hon "Emma.. nu hörde jag någon komma! Nu kommer John Blund!"
Sedan la hon sig ner och somnade.


Resten av kvällen låg jag i soffan och tittade lite på TV. Prata lite i telefon också, vilket var mysigt :)

Gympalektionen idag var faktiskt riktigt rolig. Vi körde spökboll och "Fia-basket" (som fia med knuff fast med basket och ärtpåsar). Riktiga mellanstadie-lekar var det, och roligt hade vi! Mitt lag vann förresten både spökbollskampen och basketkampen, höhö.

I två timmar har jag suttit och försökt skriva lite på min svenskauppsats som ska vara inlämnad imorgon, och jag har inte kommit på någonting. Det är så jävla svårt. Helt svart i huvudet, så som det blir när folk ber mig ställa frågor till dem för att fördriva tiden, eller kanske dra ett skämt. Så svart är det i huvudet nu.
Temat är utanför- och innanförskap, och vi har i stort sätt helt fria tyglar.
Ändå kommer jag inte på något, och är inte det jäkla konstigt? Detta är ju ändå något vi växt upp med och stöter på i princip dagligen, ändå har man ingen vidare koll på det. Inte jag i alla fall.
Vad betyder det egentligen att vara utanför? Behöver det verkligen vara dåligt, som de flesta nog förknippar det med?
Vad betyder det att vara innanför?
Och.. måste utanför och innanför vara varandras motsatser?

Det är så mycket frågor som dyker upp i huvudet, och det känns verkligen inte som om jag har svar på någon utav dem. Kanske är det för att svaren verkar se olika ut från person till person som jag blir förvirrad, eller så är det för att jag tycker så många olika saker att jag inte vet vilken röst jag ska lyssna till. Just nu är det ingenting annat än just... vakuum som fyller mitt huvud. Men jag ska försöka ändå.

Ohoho, idag har jag vart med Hanna, och vi har haft skitkul, höhö!
Först satte vi oss på Bernads och fikade/pratade i typ två timmar. Trevligt, trevligt! Efter det åkte vi hem till henne och tittade på roliga youtube-klipp och Hitta Nemo (åh vad underbar den är). Dessutom så har jag gosat med Hannas ursöta hund Viggo, och matat honom med popcorn.

Här är för övrigt två klipp som vi suttit och asgarvat åt;

 

"TOMATEEEEEEEEER!"

 

 

I sminklogen:

Zusanna till Lovisa: Gud vilken fin sminkning!
Lovisa: Åh, tack!
Tystnad
Lovisa:..Eller.. var du ironisk?
Lång tystnad
Zusanna: Jag.. jag vet inte..

Haha. Skrattade ett åt detta på engelskan idag.

Dagen har i alla fall varit bra, förutom att jag har varit så otroligt megatrött. Och så har jag haft huvudvärk.
Allt är vädrets fel, får alltid huvudvärk när det är såhär, och så blir jag så sjukt seg i övrigt.
Jaja, trots detta har dagen som sagt varit bra.
Vi har bara haft teater och engelska eftersom kulturhistorian var inställd, men trots detta kändes dagen lång. kan bero på att det blev ett så långt hål mellan de två lektioner vi hade. Jag och Lovisa gick på en liten promenad ner till stan, vilket vi ångrade nästan direkt när vi gått utanför skolans dörrar, men var för lata för att ändra riktning.
Det regnade och jag såg ut som en våldtagen pudel i huvudet efter den lilla trippen. Vilken tur att min kära plattång låg nerpackad i väskan! Kvinnans bästa vän, jodå.

Nu ska jag nog krypa ner i sängen och vila lite. Ni förstår nog inte hur fruktansvärt trött jag är, eller hur mycket jag fryser. Usch och fy.

Har varit hos farmor hela dagen, och det har varit jättemysigt! Vi tittade i gamla fotoalbum och skrattade åt bilderna. I ett av fotoalbumerna låg också ett brev från en 6-årig Emma till sin farmor, med bland annat felvända "j".
"HEJ FARMOR VI HAR ÅKT TIL SPANIJEN OK VI HAR DÄ JÄTE BRA VI BADAR OK SPELAR SPEL KRAMOPUS  FRON EMMA"
I ett annat brev, som jag skrivit när jag var sju, stod det "HEJ. farmor. vi. har. varit. på. vatenmuseuM. o. på. jun-iBaken. fårn. emma."

Skrattade till lite åt "Jun-iBaken" (Junibacken).
Och att jag av någon jävla anledning gjorde punkt efter varje ord fick mig att vilja riva sönder kortet, som den grammatikpolis jag är.

Efter det åkte vi och köpte två filmer, The Holy Grail (pappa älskar Monty Python) och Mannen utan öde.
Faktum är att pappa ropar på mig precis just nu och frågar om vi ska titta på någon utav dem, så jag får skriva mer senare!

 

Jag är helt förälskad i låten.

 

 

 

Helt sjukt underbar låt.

Jag har haft en helt underbar kväll med Moa och Amanda! Gud vad jag har skrattat.
Vi har legat i Moas tuffa säng där man kan höja och sänka både övre och nedre delen av sängen, och mobbat varandra. Fast det var nog mest jag och Moa mot Amanda. Hon hämnades genom att kittla mig, vilket jag fullkomligt hatar när folk gör. Jag trycker ihop hela mig och börjar göra massa konstiga ljud - och detta är ingen vacker syn.
När jag sedan lyckades putta ur henne ur sängen sprang hon upp och släckte i taket så det blev helt kolsvart. Och jag visste, att när som helst skulle hon hoppa på mig. Jag fick smått panik och började skrika åt henne att tända, men det gjorde hon självklart inte, så jag fick helt enkelt bara göra mig beredd.
Efter någon halvminut kom hon kastandes mot mig, och helt plötsligt såg jag mig själv göra en karatespark rakt ut i luften. Jag träffade henne rätt på ena axeln och hon föll ihop på en hög på golvet och flämatade medans Moa asgarvade där hon låg bredvid mig. Jag var för upptagen med att klura ut hur i helvete min reaktionsförmåga blev så snabb - och ännu konstigare var karatesparken jag fick till.

Senare på kvällen bestämde vi oss för att se på en film som hette "De försvunna barnens ö". Det var en fransk film som var dubbad till engelska, vilket mest var förvirrande.
Alltså.. det var den mest udda och minst sammanhängande filmen jag någonsin sett. Jag kan verkligen inte ens förklara lite av vad den handlade om - för trots att jag var med filmen ut så fattade jag ingenting. Inte Amanda heller.
Det var något om barn, en hjärna i ett akvarium, ett orginal och hans sex kopior, en galen man som ville kunna drömma, dresserade loppor, människor-mullvadar, en idiot som letade efter sin lillebror "Lortgrisen" och en tjej som hette Smulan.
Så mycket vet jag.
Och ja, den sög.


Nu sitter jag här hemma och funderar på om jag kanske ska lägga mig.
Dock är jag inte trött alls.

Mina grymt söta och härliga små kusiner är här på lite fika. Alva och Alicia har suttit på mitt rum och målat! Alicia målade häxor, katter och tanter medans Alva para målade Pippi (=några sträck lite här och var på pappret).

Här är en teckning som Alicia målat. Titta först på den här stora bilden och försök att lista ut det rätta svaret, klicka  sedan på miniatyren för att sevad det är hon målat.
Häpnandsväckande. Jag har en riktig konstnär till kusin!

Funderar på om jag ska ha denna suddig eller inte.

Vid halv tio i morse åkte jag ner till PB (Per Brahegymnasiet, a.k.a Peset) och möttes av resten av klassen som var i full gång med smink och kläder. Det är PB-dagen i dag, då många nior kommer och får höra lite om vilka linjer som finns på skolan osv. Vi teater-ettor skulle gå runt som olika slags karaktärer och hänvisa folk till Estet-rummet och till braheteatern där dansarna och teater-tvåorna hade uppvisning. Vi hade bland annat läkare, poliser, hippies och psykiskt sjuka änglar i vår lilla fina grupp. Jag var läkare tillsammans med Jonathan.

Det gick bra, men det blev lite långtråkigt, och man blev sjukt trött. Just nu sitter jag som en säck framför datorn och funderar på att lägga mig ner och vila lite.

 

Funderar på att göra en kategori där jag lägger alla fotoinlägg.

Idag började vi klockan 10 och slutade 11:20, så sjukt skönt! Efter skolan träffade jag Hanna, a.k.a Runar/Rufus/Ron Weasley, och vi bestämde oss för att gå till Mackmakeriet och äta. Där träffade vi Moa som har praoat där i veckan, och hon tog stolt emot våra beställningar och sa "varsågod och sitt så kommer jag ut med mackorna". Fina lilla Moa, jag blir då alltid lika glad när jag ser henne! Det ligger något magiskt över den kvinnan.
I alla fall!
Det har varit jättekonstig stämning mellan mig och Hanna ett rätt bra tag, flera månader, faktiskt. Så vi behövde verkligen den här lilla pratstunden.
Och allt löste sig! Inga knutar mellan oss längre, och det känns jätteskönt.

Ikväll blir det inget annat än hemmakväll med papi (och förhoppningsvis är Jakob inte hemma). Vi ska laga god mat och hyra en bra film. Någon som har tips på bra film?

Jag är så trött så jag kan knappt hålla ögonen öppna. Så sjukt skönt att vi bara har en lektion idag, och det är svenska. 10-11:20 - underbart.
Och på måndag har vi ledigt, fy så skönt! Någon som vill komma hit med en bra film och bara mysa på söndag? Amanda, Moa, Göran, Kajfalk - jag tänker främst på er! Hör av er :)

Sitter och lyssnar på en av mina favoritlåtar. "Lazarus" med Porcupine Tree. Den är verkligen helt underbar. Jag kan inte få nog av den. Lyssnar jämt på den när jag inte kan sova, eller när jag har tankar i huvudet som jag vill rensa bort för ett tag. Eller när jag sitter med tända ljus på mitt rum och blickar ut över kortebo, eller kanske sitter i en bil på väg bort någonstans... eller..

Ja, ni kanske fattar..? Jag älskar den i alla fall.


Porcupine Tree - Lazarus



As the cheerless towns pass my window
I can see a washed out moon through the fog
And then a voice inside my head breaks the analogue
And says

"Follow me down to the valley below
You know
Moonlight is bleeding from out of your soul"

I survived against the will of my twisted folk
But in the deafness of my world the silence broke
And said

"Follow me down to the valley below
You know Moonlight is bleeding from out of your soul"

"My David don't you worry
This cold world is not for you
So rest your head upon me
I have strength to carry you"

(Ghosts of the twenties rising Golden summers just holding you)

"Follow me down to the valley below
You know
Moonlight is bleeding from out of your soul
Come to us Lazarus
It's time for you to go"

Kvällen har spenderats med Göran som kom hit vid sju och åkte hem för bara någon minut sedan.
Jag älskar henne så fruktansvärt mycket, och många gånger har jag ställt mig frågan; vad skulle jag vara utan henne? Vem skulle jag vara?
Jag kommer aldrig få svar på den frågan, och det gör mig absolut ingenting.

Först när hon kom hit satte vi oss och åt lite kvällsmat. Sedan satte vi igång Melissa Horns nya album och satte oss i soffan och pratade om saker som vi bara kan ta med varandra.
Efter det gick vi ut och gick i någon timma, Algot följde självklart med.

Det snöade, och vi ställde oss under en gatlykta och tittade upp mot snöflingorna som såg ut att komma från ingenstans. Och så räckte vi ut tungorna sådär som de gör på TV ibland, och det ser sådär vintrigt och mysigt ut. Sedan började vi asgrava när vi märkte att vi inte alls såg sådär söta och glada ut som de brukar göra i filmerna; vi tryckte ihop oss och kisade med ögonen för att inte få snö i dem.

När vi inte var så långt hemifrån kom vi in på sådär sjukt privata saker som man bara tar med sina nära vänner. Väldigt privata saker, alltså. Och högt pratade vi - det var ju ingen som kunde höra oss, vi var ju helt ensamma.
Trodde vi - tills vi hörde Algot morra till, och tittade upp. Där står en kille med sin hund och glor. Antagligen vågade han inte gå förbi i tron om att Algot skulle ryka ihop med hans hund, och antagligen hade han hört precis allt vi sagt.
Göran satte blicken i marken och skyndade förbi medans jag var tvungen att springa fram, koppla Algot, och sedan skynda mig därifrån.
Hade ni vetat vad vi pratade om hade ni nog skämts lika mycket som vi bara genom att läsa det här.

Jaja, sånt händer. Han lär nog inte känna igen oss om han ser oss någon annan gång. Vi överlever.

Det är det där ansiktet jag försökt dölja under luggen :<

Ikväll ska jag ut och gå en lång promenad med Algot, och samtididgt passa  på att träffa min älskade Göran. Varje sekund med henne är värd guld, speciellt eftersom vi inte ses så ofta nu för tiden. Jag saknar henne.

 

- Asså nej.. det blir inge bra.

- Men jag kan ju testa med att byta kläder?
- Eller så äter vi korv.

"Den här lappen har varit i min stjärt.

...Det gör den till en stjärtlapp!"

- MEN FÖRIHEEELVETE CICCI, SIMMA DÅ FÖR FAN!

- JA GUD OJ ÅHNEJ JAVISST!!!!!!

- Cicci. Vill du ha sex med mig?

- Nej.

- Ska vi ha sex?

- Nej.

- Cicci. Sex?
- NEJ. Jag är INTE lebb! Jag vill inte ha sex med dig!

- Cicci. Jag är förolämpad och djupt sårad. Sympatisex, nu!

- HEHE KOLLA ETT HUVUD!!

- Vilket misslyckad skämt. Seriöst, du är sämst.

-  Jag vet.. jag har ingen humor..

- Men fan vilket dåligt självförtroende du har. Idiot.

Gandalf:  Kom ut så får jag se på dig!

Bilbo:  ..Ah.. såhär ser jag ut!

Bilbo (igen): Fan vad söt du är.. Här fåru en kram!

BIlbo: Nu.. SNOR jag din hatt och käpp och springer iväg! Titta vad snabbt jag springer!

- Cicci, hur låter hästen?

- IIIIEHIIE POFF!

 

- Haha, en gång när ja..

- BAJS I ÖRAT

- ? Ah, i alla fall. En gång när jag..

- BAJS I NÄSAN

- .....? var på stan, så skulle..

- BAJS PÅ KROPPEN

-  MEN EMMA SLUTA!!!! Så skulle jag köpa en..

- OCH BAAAAJS PÅ SNOPPEN!

 

 

Kom precis hem från handledarkursen. Den höll på i tre timmar och var faktiskt jättebra, även om jag flera gånger tyst tänkte för mig själv; hur i helvete ska jag kunna lära mig köra bil? Det var så himla mycket som skulle tänkas på att jag blev helt snurrig. Men det ordnar sig nog!

I slutet fick vi se en fruktansvärt tragiskt film från Don't Drink And Drive. Jag hade bestämt mig för att inte gråta, eftersom jag inte gillar att göra det bland folk (och speciellt inte bland folk jag inte känner).
Men när en mamma som förlorat sin dotter i slutet sa:
"Det värsta var.. det var när prästen frågade om vi ville bära urnar själva till graven. Det var det värsta. I famnen höll jag min dotter, min fina, fina dotter, precis så som jag hållt henne när hon var spädbarn. Min vackra dotter var nu svart aska som jag höll i min famn. Det var värre än själva begravningen."
Ja, då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna längre. Och mamman grät. Och jag hörde snyftningar bakom mig.
Usch. Det var riktigt jobbigt.
Hela filmen var jobbig. Den var hemsk. Och efteråt kände jag mig så fruktansvärt tom.
Usch. Ja, sånt får en verkligen att tänka till mer än en extra gång.

Tja, provet gick som jag hade förutspått - skitdåligt. Var klar på typ tio minuter, men satt kvar i ytterligare en halvtimme bara för att det inte skulle vara för uppenbart hur hårt jag hade failat. Till min tröst så var det faktiskt inte bara jag som inte fattade någonting utav det.
Blev utskrattad av några stora starka treor på väg ut sen. Stakade mig som sjutton när jag skulle säga "George Bush", så de började asgarva och jag skämdes som jag vet inte vad och blev röd i hela ansiktet. Vad löjligt egentligen, att jag skämdes för det lilla.
Jaja.
Tog bussen hem och la mig i mamis och papis säng för att titta på TV. Vill egentligen bara stänga ögonen och sova en stund, men om en timme måste jag ta bussen in till stan och möta papi. Vi ska på handledarkurs, hoho. Snart kan jag äntligen börja övningsköra!



The temper trap - Sweet disposition



För övrigt kan jag inte sluta lyssna på Elin Sigvardssons "Kom ihåg mig" som jag länkade i förra inlägget. Den är så sjukt fin.

Brr, jösses vad kallt det är idag. Jag fryser fötterna av mig.  Ska nog gå och sätta på mig de där jättemjuka sockarna som mormor har köpt till mig. Ja, det ska jag.

Idag är det historieprov. Jag är Körd med stort K. Kan verkligen ingenting. Ingenting. Igår var t.o.m en klasskompis jätteschysst och skickade allt över msn som vi skulle kunna till provet, men jag kan inte dirket säga att jag gav pluggandet en ärlig chans. Gav upp efter en halvtimme. Det var absolut inte rätt dag för mig, även om den ursäkten inte kommer kunna användas som något försvar till att jag inte pluggat.

Suck.

Jaja, det får väl gå åt helvete då. Jag tröstar mig med att det förmodligen gick riktigt bra på engelskaprovet, och svenskaprovet kommer förhoppningsvis också bli helt okej.

Morgonens låt är "Kom ihåg mig" med Elin Ruth Sigvardsson. Det är en cover på Lars Winnerbäcks låt, men jag tycker Elin gör den så mycket finare.

Låten verkar inte finnas på youtube, så för att öppna den i spotify, klicka här.

Elin Ruth Sigvardsson - Lyckorus


aldrig förr har så mycket tid gått så fort
tänker på alla saker vi har gjort
sen den dagen du och jag blev ett par
är det ett år, tolv månader, trehundrasextiofem dar

men alltid samma känsla, även att vi förändras
och lågan brinner trots att vindarna har blåst hårt ibland
och om vi någon gång gråter så möts vi alltid åter
i lyckorus och det är därför jag älskar dig

jag minns allt, det finns inget rum som är tomt
ser hur det goda berövar oss på allt ont
och jag tar vara på varenda minut
så låt mig vandra här på vår väg utan slut

och alltid samma känsla, även att vi förändras
vi lyser starkt och klart fast tiden borde satt sina spår
och om vi någon gång gråter så möts vi alltid åter
i lyckorus och det är därför jag älskar dig

kom och lägg din kind mot min
dröm om oss om du somnar in
jag är här hos dig

och det är alltid samma känsla, även att vi förändras
vi lyser starkt och klart fast tiden borde satt sina spår
och om vi någon gång gråter så möts vi alltid åter
i lyckorus och det är därför jag älskar dig

All I know is that you're so nice,
You're the nicest thing I've seen.
I wish that we could give it a go,
See if we could be something.

I wish I was your favorite girl,
I wish you thought I was the reason you are in the world.
I wish my smile was your favorite kind of smile
I wish the way that I dressed was your favourite kind of style.

I wish you couldn't figure me out,
But you always wanted know what I was about.
I wish you'd hold my hand when I was upset,
I wish you'd never forget the look on my face when we first met.

I wish you had a favorite beauty spot that you loved secretly,
'Cos it was on a hidden bit that nobody else could see.
Basically, I wish that you loved me,
I wish that you needed me,
I wish that you knew when I said two sugars, actually I meant three.

I wish that without me your heart would break,
I wish that without me you'd be spending the rest of your nights awake.
I wish that without me you couldn't eat,
I wish I was the last thing on your mind before you went to sleep.

Look all I know is that you're the nicest thing I've ever seen.
And I wish that we could see if we could be something.
Yea I wish that we could see if we could be something

Nu har jag äntligen fixat en ny design. Tänkte egentligen ha en mer höstig med varma färger, men så var det någon som skrev att jag antagligen skulle vilja byta design när vintern kom - och det har hon nog rätt i. Så jag valde något enkelt, med enkla färger.

Det är inte helt färdigt än - men vad tycks hittils?

 

 

Hemma idag pga. feber.
Men imorgon går jag till skolan även om den fortfarande sitter i; jag tänker inte vara hemma.

Sitter och är sur på många saker.
Jag är så sjukt sur på folk som jag inte förstår mig på. Som hör av sig när det passar dem och inte svarar när jag sedan behöver någon att prata med. Jag är sur på min pappa som började gorma så fort han kom hem. Jag är sur på min bror som.. tja, säg något han inte gör.
Jag är sur på att jag gråter allt för lätt nu för tiden. Det behövs inte mycket för att det ska brista och antingen gräver jag ner mig i min säng eller så sticker ut kommer inte tillbaka förens jag lugnat ner mig, och det brukar ta ett tag.
Jag är sur för att det inte känns som om det finns folk som bryr sig - och jag är sur på mig själv för att jag vet att det absolut inte är sant.
Jag är sur för att jag bara skriver om ensamhet och kyla nu för tiden.
Jag är sur för att hösten inte svarade på det brev jag skrev.

 

Jag älskar honom.
Detta gjorde min dag.

Kära höst
det börjar bli för många texter om ensamhet


Ibland kan du vara både fin och mysig
och du ger löven varma färger
så att vi inte ska frysa lika mycket
när det regnar

det är snällt av dig
men ibland räcker det inte

Och när det inte räcker
när jag faktiskt fryser
då hatar jag dig

för då får du mig att känna mig så fruktansvärt ensam
som om det bara är jag i hela världen som ligger
ensam i sin 90 centimeters breda säng
och fryser
och tittar på regnet
och på löven som ligger döda på marken
men glömmer bort färgerna

och min iPod sjunger "det här är en dag att bli kär på"
och jag vill bara kräkas

ja
då hatar jag dig


så snälla Höst
försök lite extra
ansträng dig ännu lite till
för min skull
jag vet nog att du kan

det börjar bli för många texter om ensamhet

MVH
Mig

Jag fattar verkligen inte. Min hund blir bara finare och finare för varje dag som går.
Det är säkert det nya fodret han har fått som gör honom så otroligt fin. Ja, det kan det säkert vara. Fodret.

Jag älskar dig. Jag älskar dig så det gör ont i hela kroppen så fort jag tänker på att det kommer komma en dag då jag plötsligt kommer tvingas leva utan dig. Det gör så satans ont. Som att mista personen du älskar mest av allt, bara att det är en hund istället för en människa.
Min fina, älskade, underbara vän. Den enda i världen som aldrig skulle såra eller skada mig med mening.
Och det går inte att ha en helt genomrutten dag, för när man kommer hem och ser dig hoppa av glädje och med svansen viftandes som om den skulle ramla av vilken sekund som helst - då går det inte att vara sur.

Och tack, för att du låter mig torka tårarna mot din päls.

Och tack, för att du är den finaste killen som finns.

 

Min fina, älskade, underbara vän.
Gud vad jag älskar dig.

 

 

Skoldagen har varit okej. Jag var så sjukt trött, och somnade till lite på sista lektionen, som var matematik.
Lovisa och jag satt och pratade om vår tråkiga mattelärare.

- Usch. Hon är så himla tråkig. Jag ska sätta ett snöre i henne och slänga henne på gatan, sen ska jag gömma mig i en buske. När någon sedan kommer för att plocka upp henne ska jag dra i snöret så hon flyger in i busken! Haha, vad awesome jag är. Jag gjorde precis vår mattelärare rolig!
- Jävligt misslyckat, Emma.
- Meeh, jag vet. Skojar ju bara.
- Nej, nej, asså, jag menade att ingen kommer stanna för att plocka upp henne.

Lite taskigt kanske. Eller, ja, det var väl väldigt taskigt. Men det man inte vet om lider man inte av!

Har förresten fått höra söta saker om min nya frisyr och hårfärg idag i skolan. Har faktiskt bara fått väldigt positiva kommentarer, och även om det inte får mig att tycka det se bättre ut så tackar jag.
Saken är den att min frisyr hade kunnat vara snygg om det inte var för att jag har så jävla fult ansikte. Jag säger inte - inte - detta för att jag vill att ni ska skriva motsatsen, jag hatar verkligen mitt ansikte. Det är enormt fult. Jag har stora kinder som blir som äpplen så får jag ler - inte fint. I alla fall inte på mig.
Nej, det här fick mig verkligen på dåligt humör. Usch.

Nej, istället ska jag skriva om att dagen har varit bra i övrigt. Göran och jag ringde Eva och frågade om vi var tvugna att komma på teatern idag. Hon sa att det inte behövdes, så vi sket i det. Vi är ju inte med förens på sida 90 eller något, och vi har precis börjat jobba med manuset. Kul.
Aja. Vi poppade popcorn och satte oss och tittade på New In Town. Den var faktiskt helt okej, vi skrattade flera gånger. Speciellt åt några saker som vi inte trodde inte var meningen skulle hända, men som de tog med ändå. Sånt är alltid kul!
Efter filmen åkte jag hem. Vi firade min mammas födelsedag och mös lite tillsammans med inidsk mat från Tandoori Palace i stan.

Och nu gör jag ingenting. Deppar över saker som kanske inte borde göra mig såhär deppig, men gör det i alla fall.
Den här konstiga hösten får en att tänka så otroligt mycket.
Den här mysiga hösten?
Nej, inte ikväll.
Ikväll är det den där jävla, onödiga hösten.

 

Åh, förresten, är det någon som har låtarna Miss you och John Denver med Adiam Dymott?

Skulle vara jättesnällt om ni kunde skicka :)

 

Nu äntligen har jag redigerat färdigt fotona jag tog till JB's matchblad.
Det tog ett tag; de var allderles för mörka och gula innan.

1000 kr får jag för jobbet :)

Vad är egentligen det här med att alla verkar ha något emot min lugg?
Jävla helvetes fan. Frisören klippte av den.
Ja, jag hatar det.

 

Försöker lugna mina nerver med bra musik.

 

Adiam Dymott - John Denver

Hittade dessa urcharmiga foton på en miniatyrvärld, fotad och ihopsatt utav en kille som heter Slinkachu. Mer foton hittar ni om ni klickar på länken längst upp. Lägger bara ut ett litet smakprov här!

 

 

 

 

 

Nu har också en svensk man vid namn Jerry Niemi startat ett liknande projekt som han kallar "I skuggan av ett världshav". Här hittar ni hans portfolio: http://litengubbe.blogspot.com/. Han skriver också lite roliga kommentarer och konversationer tillhörande varje bild.

Ett litet urval av hans bilder:

 

 

"Yrke: Suddare

- Tja... För det mesta är det väl bra, sliter lite på knäna, lite ensamt ibland..."

 

 

"Hur svårt kan det vara? Tänkte Vincent Tell, väldigt avlägsen släkting till Wilhelm Tell."

 

"Imorse när vi skulle dra fram vattenslangen hittade videnna stackars Talgoxe. CSI Grimeton undersöker och jobbar efter teorin att förmodligen har fågeln sett en smaskig fluga sittandes på fönstret, på insidan . I full karriär har fågeln siktat in sig och ja, resten är historia."

Moa är tjejen som nästan aldrig svär, som är lugn och kan hantera stressiga situationer. Och jag har nog aldrig sett henne sur. Men i morse, ja då var hon inte glad.
Vid frukostbordet i morse satt vi och spelade kort, och det gick inte så jättebra för Moa.
"Förbannade rövryttare", "Jävla muttfisar" och "fladderrövar" var bara några av sakerna hon kallade oss. Vi blev riktigt chockade, och självklart djupt sårade. Vem kallar egentligen sina bästa kompisar för förbannade rövryttare? Skärpning, Moa!