En dag att bli kär på - Bo Kaspers Orkester



jag är väl inte ful 
har inga större fel 
jag har hållit mig ren 
orkar spela med 

jag köpte nytt i går 
klarar av att stå ut 
det gör mig ingenting 
för jag har gjort slut 
med det som var förr 

det har jag lämnat kvar 
det får vara glömt 
det var något som var 
för jag har börjat tro 
att det finns nåt mer 
att en sån som jag 
har nåt mer att ge 

så du kan ha ditt liv 
göra vad du vill 
jag vill dig inget ont 
du kan lycka till 

men nu är det jag 
jag ska bli en av dom 
som jag svurit åt 
som man sjunger om 

och det här är en dag att bli kär på 
att jag äntligen står först i kön 
det har varit några år sen jag känt så 
som om någon besvarat en bön 

det här är en dag att bli kär på 
det här är en dag att bli kär på

 

 

Finns i massa olika; älskad vän, älskad pappa (älskad pappa är för övrigt utan den lilla stenen längst ner på smycket), älskad mormor.. and so on :)

(Både fram och baksida på bilden)

Fick gå upp vid två inatt och ta en ipren. Vaknade sedan vid sex och fick gå upp för att ta en till. Så har mina nätter sett ut nu det senaste. Jag hatar det här!
Blöh.
Anyhow
Håller på med en ny deisgn till bloggen, hade tänk mig något lite mer höstigt. Egentligen skulle jag vilja ha lite förslag, men ni verkar nästan rädda för att kommentera ibland, eller så bryr ni er helt enkelt inte! (Aj, den tanken sved i mitt stackars bloggar-hjärta)

...Och så har jag börjat lyssna på en låt med Muse - jag som alltid har stått fast vid att jag inte gillar dem. Tycker deras musik är för trött.
Men en låt har jag börjat gilla, och det är "Resistance" från deras nya album "The Resistance". Sitter faktiskt och lyssnar på den just nu och funderar på om jag kanske skulle ta en ipren till.
Snart kommer jag säkert börja se iprenmän överallt.


(För att öppna Resistance i spotify, klicka här)

 

 

 

Jag skulle vilja skriva en dikt om dig.

Men inte en såndär om
hur ditt hår doftar
om hur mysig din röst låter när du är nyvaken
om hur du gör mig knäsvag bara genom att titta på mig

utan en såndär om

hur galet, jobbigt svartsjuk du kan bli
om hur du smaskar när du äter
och alltid snor allt täcke

och om hur mycket jag älskar det


Jag skulle vilja skriva om dig i min dagbok
om de gånger du sover över
om de gånger du överraskar mig med tända ljus
om de morgnar vi vaknat tillsammans
och om de nätter vi spenderar tillsammans
och sedan somnar, tätt ihopslingrade
och om hur jag älskar det

Jag skulle vilja visa dig för alla, visa upp dig
som ett förstapris
Men det går inte
för jag har inte vunnit dig än


Så istället skriver jag dikter om
hur tom min säng känns
och hur det konstigt nog kan kännas som minusgrader under täcket
bara för att man inte har någon att dela det med
hur jag längtar efter någon som jag inte ens vet existerar
och hur jag kallar denna någon för "dig"

för jag tänker att kanske
kanske
kanske finns det någon som känner sig träffad

Jag har en sån fruktansvärd tandvärk. En visdomstand håller på att växa upp på vänstra sidan, och det gör så in i helvetes ont rent ut sagt. Emma + hög feber + tandvärk = ingen bra kombination.
Jag lipar som en liten tjej som inte fått något lördagsgodis.
Jo, ironiskt nog, - med tanke på inlägget under - så blir jag som 5 år igen när jag är sjuk. Jag blir gnällig och bara allmänt jobbig.

Jag tror jag har skrivit det innan, men jag skriver det igen; det kan inte vara kul att vara pojkvän till Emma Viktoria Silfver när hon är sjuk.

Trots att jag är knallsjuk så har jag fotojobb som måste göras idag. Jag vet inte om jag orkar, men jag måste verkligen ha pengarna.
Får se hur jag gör.


Jag har förresten färgat håret chokladbrunt! Eller, ja, chocolate brown stod det i alla fall på förpackningen, men det blev mer en mörk rödbrun färg. Blöh, jag hade väl antagligen helt fel färger i innan.

Jag ligger i sängen med pappas bärbara dator och är arg. Jag är faktiskt skitarg. Eller, ja, sur kanske beskriver bättre hur jag känner just nu. Det som satte igång det var några helfåniga tjejer på bdb som började spamma mig från olika bdb's om bland annat min omtalade lugg. Bryr jag mig? Nej, inte ett dugg faktiskt. Att gå på mitt hår för att förolämpa mig känns rätt.. ja, pinsamt dåligt. Och att vissa vägrar sluta snacka om mitt öga som luggen täcker på bilderna kanske jag ska ta som en komplimang? De verkar ju uppenbarligen vara riktigt intresserade av det, så som de tjatar.
Jaja, det är inte det som det här inlägget handlar om.

Det som irriterar mig är att jag inte förstår det där, det med folk som promt måste kommentera/säga taskiga saker till folk. Både BDB (eller liknande) och IRL. Jag hittar bilder varje dag där jag ser sjukt omogna och nertryckande kommentarer.
Vad är grejen? Vad får man ut?
Är det för att man själv har så fruktansvärt dåligt självförtroende att man känner sig lite bättre om man klankar ner på andra? Eller är det för att man har något slags behov av det?
Eller gör man det bara för att man tycker det är roligt att såra andra?
I så fall är det riktigt illa.
Jag har träffat några som håller på så. Inte mot mig, men mot andra. De har gått fram till någon de tyckte hade fult hår eller klädstil och frågat dryga saker som "vafan har du på dig?" eller "men hur sminkar du dig egentligen?". Det är det värsta jag vet - jag står inte ut med sånt. Får alltid någon slags impuls av att springa fram och krama personen de drygar sig med, men jag tror inte att det skulle uppskattas.

Och visst känns det lite dagis-style? Sånt där höll ju folk på med när de var små och knappt visste bättre.

Mja, nu la sig min ilska faktiskt. Har man stannat med mentaliteten som hos ett dagisbarn bör man ju faktiskt få hjälp.
Åtminstånde kan ju inte förolämnpingarna bita lika mycket när man förstått det.

Igår låg jag ensam i mitt (väldigt tomma) rum, i min (väldigt sköna) 90-säng och lyssnade på (väldigt mysig) musik som Bo Kaspers Orkester fick stå för. Jag lyssnade igenom deras album "Hund", och kom efter ett tag till en låt som heter "En man du tyckte om". Låten var faktiskt bra, men det var en liten detalj som störde mig en aning (och faktiskt gjorde att jag inte kunde lyssna på låten utan att börja skratta). Det var att den började med "jag har din snopp i min mun". Hm. Lyssnade på låten om och om igen och funderade på hur man kunde sabba en bra låt med att börja med den meningen.

Idag var jag bara tvungen att kolla upp det - och nej, de sjunger inte snopp, de sjunger smak.

Tja, vad är det nu jag brukar säga till alla andra? Man hör det man vill höra.
Snusk-Emma.

Klicka här för att öppna låten i spotify.

Som ni kanske har märkt har jag inte uppdaterat bloggen ordentligt på ett tag.
Men igår fick jag en kommentar där det stod att man tyckte jag skulle börja uppdatera mer eftersom min blogg var rolig att läsa och man alltid fick "ett gott skratt" när man läste den. Jag blir alltid lika glad när jag får höra sånt här! :)

Saken är den är jag vet inte riktigt var jag ska skriva. Det är lov - vilket är underbart. Jag har dock inte gjort mer än varit i Stockholm några dagar. Vi kom dit på lördag kväll och åkte hem på tisdag. Vädret var skit rent ut sagt, men vi hade det mysigt ändå. (Förutom att jag blev sjuk, men det pratar vi inte om.)
Ska jag vara ärlig så var lovet inget jag hade längtat efter sådär sjukt mycket som man kan göra när man är trött på skolan. Nej, jag trivs så bra i min klass så jag tyckte t.o.m att det skulle bli lite tråkigt. Fast samtidigt; vem skulle tacka nej till en hel vecka med sena nätter och långa sovmorgnar?

Oj vilken nostalgichock jag fick i reklampausen till Wallander.
Bo Kapsers orkester släpper en skiva med alla deras största låtar på. "Undantag" spelades bland annat under reklmanen.
Min mamma spelade jämt dem när jag var liten, och jag fullständigt älskar denna underbara låt.
Jag är kär på nytt helt enkelt, så som man kan bli i låtar.

Det måste ha varit mer än 6 år sedan jag hörde den sist.

Jag sitter på en balkong och blickar ut över Stockholm stad. Det hade kunnat vara så vackert om det inte var för att mitt huvud spränger; nu känns det mest som om jag vill döda någon, alternativt dö själv.  Tyler Hilton - Missing you

Hemma är det bra, faktiskt.
I skolan är det skitbra, faktiskt.
Mellan mig och vännerna är det bra.
Men med mig är det inte bra.


Men det går över, det gör det. Jag får sånna här perioder, och då måste jag vänta tills det går över innan jag blir människa igen.

Jag tror dock inte jag kommer skriva här på ett tag.
Så hejdå tills vi hörs igen.
<3

Flickan med elden var okej - jag tycker ettan var mycket bättre.
Har egentligen inte mycket mer att säga om den, haha.

Drog ut på en promenad med Algot och papi när jag kom hem.
Algot blir alltid lika glad när jag säger att "vi ska ut och kissa". Han har verkligen lärt sig den meningen och blir helt tills sig så fort jag nämner "gå ut" eller "kissa".
Jag ställde mig utanför dörröppningen och tittade på Algot som stod och viftade på svansen och väntade på att jag skulle ge klartecken till att gå ut. Det såg så roligt ut, och jag kunde inte motstå att reta honom lite.
"Du ska inte med om du tror det", sa jag och började stänga igen dörren.

Åh herregud, det ångrar jag att jag gjorde. Jag har skuldkänslor i hela kroppen.
När han trodde att han inte fick följa med sjönk han ihop och både huvudet och svansen sänktes i ren besvikelse.
Gud så dåligt jag mådde, trots att jag nästan genast öppnade dörren igen och sa varsegod till att han fick gå ut.

Usch då, så dåligt samvete han kan ge mig.
Min älskade lurvas.

Det första jag gjorde i morse var att ta en varm dusch. Åh vad härligt det var, och vad fräsch jag känner mig. Nu låter det dock som om jag alltid går runt och känner mig äcklig och ofräsch - så är inte fallet. Men jag brukar vanligtvis inte ha tid med att duscha innan skolan, så jag duschar alltid någon timme innan jag lägger mig istället.

Senare ikväll blir det bio med Isabel. Flickan som lekte med elden var tänk att vi skulle se :) Äntligen! Har velat se den sen den kom ut.
Ska se till att ta på mig rejält innan jag åker ner till stan; jag kommer antagligen vilja gå hem efter bion. Jag blir alltid sån när jag har varit på bio, jag får jättemycket energi i kroppen och måste ut.
Så ja, jag lär nog ta på mig hela min garderob för att inte frysa. Sitter nämligen och tittar ut genom fönstret och huttrar för mig själv bara jag ser vädret. Dimmigt och grått och antagligen jättekallt. Om en kvart ska jag ut i det där vädret. Jag fryser redan.
Har förresten prov i engelska idag, och har inte övat för fem öre. Vi hade visst runt 220 glosor vi skulle övat på. Vad bra att inte jag visste det!
Aja, det är nog mest repetition, så jag tror det ska gå bra.



Markus Krunegård - Stjärnfallet

Kom precis hem från teatern.
Än så länge har jag inte fått någon mer roll än medecinman (fast ska vara mer som en galen vetenskapsman) och förvirrad sufflör.
Pjäsen kommer att vara i ca. tre och en halv timme och manuset är på 108 sidor.
Min, Görans och Annas "stora" roll kommer inte in förens sida 90. Oj så kul.

Medans de andra började gå igenom de första scenerna gick vi tre små olyckliga själar ut och satte oss i blå rummet, utanför själva teatersalen. Vi hade rätt kul där dock; Martina satt och berättade om alla dåliga porrfilmer hon sett. Sedan gjorde hon perfektionisten Anna galen genom att sitta och peta in ett tuggumi mellan springorna i väggen.
Sedan började Anna påpeka att Göran inte har någon humor, utan att hon alltid måste göra roliga miner för att folk ska skratta. Jag instämde skrattandes. Görans ögon blev glansiga av låtsastårar samtidigt som hon blev lite sur.

Göran: Ni mobbar mig! Jag HATAR det! Jag HATAR folk som mobbar mig, jag HAR humor och jag ÄR smart!
Jag: Jag mobbar dig inte! Vad snackar du om?
Anna: Emma, du är en såndär passiv mobbare. Du sitter och skrattar åt det jag säger men gör ingenting för att försvara Martina!

Då fick jag dåligt samvete och kramade min kära Göran tills hon nästan sprack.

Nu vet jag inte vad jag ska göra.
Det regnar - en hel del - utanför, så ut vill jag inte. Samtidigt gillar jag inte att sitta vid datorn om jag inte har något att göra, som att redigera bilder eller skriva dikter eller plugga.

Vill ni så får ni gärna höra av er.

Jag har verkligen varit dålig på att uppdatera nu det senare. Anledningen till detta är att jag håller på att fixa med en ny design till bloggen; lite höstigare och mysigare.
Kom jättegärna med förslag!

Och om det är någon som skulle vilja hjälpa är jag tacksam.

Jag var på bio med familjen ikväll. Bröllopsfotografen såg vi.
Jag tyckte den var söt, och skrattade högt flera gånger :)
Filmen är verkligen rekomenderad för er som gillade Smala Sussie!

Precis när jag harde satt mig såg jag att Mandie Candie satt tre rader över mig. Jag försökte desperat att få hennes uppmärksamhet, men utan framgång. Hon satt som klistrad med blicken på bioduken som just då visade reklam.
När filmen var slut ställde jag mig upp och ropade på henne; då äntligen såg hon mig och sken upp.
Hennes lillasyster Lina var med, och hon sa att hon hade sett mig på a6.
- Jag hörde ditt skratt och förstod direkt att det var du!

Jag vet inte om det är roligt eller pinsamt att man hör att det är jag på mitt skratt.


Direkt när vi kom hem satte jag på min glada vän hans koppel och gick ut en lång promenad med honom, jag tror jag njöt lika mycket utav den som han gjorde.

Nu ska jag lägga mig hade jag tänk, ni får ha det så bra!
Godnatt.

Nu sitter jag här med Göran och gör ingenting.
Fast att göra ingenting behöver inte betyda att man har tråkigt, det gör det i alla fall inte när jag är med henne.
Hon sitter och läser Hjärtans Fjörd och jag sitter och lyssnar på Jag har gått inunder stjärnor och skriver om att ingenting inte behöver vara just ingenting, och att ingenting inte behöver vara tråkigt.
Nu blev det mycket text om ingenting, men det gör ingenting va?
Eller äsch, det var ingenting.

Hon börjar bli trött, och snart ska vi bädda ner oss i varsin säng och småprata tills vi somnar.

Imorgon ska jag lämna in min mobil som är sönder.
Det går inte att lyssna på musik på den, och jag kan inte fungera normalt utan musik.

Godnatt.

Bo Sundström och Frida Öhrn - Jag har gått inunder stjärnor

A call to arms

 

Igår natt vaknade jag av att laddaren till min mobil (som jag alltid har vid sidan om sängen) satt lindad runt min hals och höll på att strypa mig.
Sjukt obehagligt :(

Fy vad glada ni gör mig!
Jag tänker på kommentarerna jag fått på inlägget "Varför läser ni min blogg?". Det var verkligen så kul att läsa, och gav mig verkligen vilja att fortsätta blogga :)

En annan sak som gör mig glad är min skithärliga klass! Åh vad ni är härliga, haha!
Och jag måste säga att min och Lovisas humor är ganska svår att slå.

Idag har vi testat kostymer/dräkter till våra små drömspel som vi ska spela upp vecka 43. Felicia jagade runt mig i en stor, svart döden-kappa, och jag skrek som en gris. Jag hatar när folk jagar mig, och döden-kappan gjorde ingenting bättre.
Vi avslutade skoldagen med gympa. Lovisa skolkade, den förrädaren.
Vi skulle springa runt munksjön (eller, ja, halva munksjön) och mäta våran puls med pulsklockor.
Jag hade dock inga utekläder med mig, men jag tog på mig pulsklockan och gick ett rask varv istället.
Becca och Felicia följde med mig.
Becca, som annars alltid är på bra humör, gick och svor och mumlade om och om igen att det var allderles för kallt, hon minsann inte tänkte gå mer än ett varv, att hon hatade Ola, och att hon minsann tänkte skälla ut honom efter noter om han sa åt henne att gå ett varv till. (Ola är för övrigt vår skånska jätte till gympalärare, som hatar när andra pratar samtidigt som han, och som gillar att skrika "HÅLL KÄFTEN" till allt och alla.)
Jag lät henne dra sin lilla klagosång gång på gång, för jag vet hur det är när man har såna dagar, och då orkar man inte att folk håller på och kommenterar det.

Efter skoldagens slut gick vi alla och satte oss på McDonalds i några timmar (man har alltid kul på McDonalds, det bara är så), innan vi åkte upp till Ryhov där vi skulle se Akut läge, som är en teater framförd och gjord av Landstingsrevyn.
Vi lyckades dock vara där en timme innan själva teater började, så vi underhöll oss med att hitta på olika gå-stilar.

Teatern var okej. Skådespelarna var bra, men skämten var... nja. Jag drog väl på mungiporna någon gång, mer än så blev det inte. Men alla andra (d.v.s folk utanför vår klass, som i princip alla var över 50+) verkade uppskatta den, så jag kanske bara har en helt annan humor. Kanske är lite för ung för sånt.
Kan man säga så?

Och det satt en gubbe jämte mig som luktade... ja, han luktade just precis gubbe.
Förlåt, ni får inte tycka illa om mig nu! Det var bara en sån extrem gubbdoft, så jag hade lite svårt att tänka på annat än hur jag skulle göra och vart jag skulle luta mig för att det skulle lukta mindre.

Teatern höll på till halv tio, så jag kom precis hem.
Nu ska jag ta en varm dusch, sedan ska jag krypa ner i sängen!

Morgondagen kommer bli jävligt rolig.

Kom precis hem efter en promenad med Algot.
Det är ju fullständig storm ute! Jag vet inte vad jag tänkte som gick ut. Och kallt var det, riktigt jävla kallt. Jag gick med halvöppna ögonen, axlarna uppe vid öronen och händerna hårt nertrycka i fickorna och ville inget annat än att komma hem så jag kunde ta mig en riktigt varm dusch.
Men när jag väl kom hem råkade jag se något som låg på bordet, och vips så var en varm dusch inte längre lika intressant.

- Det syns lite för väl i kanterna att det är fejkade ögonfransar, annars är bilden jättefin!
- För att undvika komplikationer, skulle jag tipsa dig att hålla såna kommentarer i huvudet! :)

Tycker det är så tråkigt med folk som inte kan ta kritik.
I alla fall de som inte  kan ta det på rätt sätt.

Knasigt.

 

 

Och gissa vad som låg på bordet idag när jag kom hem?
Melissa Horns nya album som jag beställde för någon vecka sen.

Iiiih, här ska lyssnas!

 

Jag tänkte lägga in en bild på hennes skiva, men photoshop fick fnatt och helt plötsligt såg bilden ut såhär:

Och jag tyckte det blev rätt coolt, haha.

 

 

(Såhär skulle bilden se ut)

Det snöar.
Och jag som just börjat märka att det blivit höst.

Jag sitter i mitt allderles för mörka och allderles kalla rum och funderar på att tända några ljus, både för at ljusa upp och för att värma.
Högtalarna sjunger ut Melissa Horns nya album.
Det är helt otroligt hur hon kan fylla mig med känslor.
Och det är helt otroligt hur hon har förmågan att beskriva det som vi alla går runt och tänker och genomglider, fast inte kan sätta ord på. I alla fall inte så klockrent som hon.
Och det är inte texter, inlindade i krångliga meningar och ord, som man får gissa sig till innehållet på.
För det är naket, det är direkt, och det är så sant.



Jag sitter i mitt allderles lagom mörka och allderles lagom kalla rum medans Melissa sprider olika sortes känslor i hela mig.

(Spotify)
Melissa Horn – Säg ingenting till mig 

Jag slåss med ensamheten
med bara knytnävarna slår jag så hårt jag kan

missar

och ensamheten slår tillbaka
träffar mig rakt i magen
påminner mig om
att det är mitt eget fel

jag faller ihop på golvet
på mina bara knän
bönar och ber
gråtandes
skrikandes

men får bara en låg viskning till svar
"det är du och jag nu"

och regndropparna slår mot rutan
ett misslyckat försök att ta sig in i värmen
trycker sig tätt mot glaset
tittar frågande på mig

varför släpper jag inte in dem?
vad har de någonsin gjort mig?

Vaknade av att någon med vördnad slickade rent mina fötter. Min pappa är så söt ibland!


Nej. Självklart var det min håriga bästis som hade bestämt sig för att klockan var allderles för mycket och ville ha upp mig ur sängen. När jag i protest drog in fötterna under täcket  gick han fram och började slicka rent/nafsa mig i örat. Det tycker han på något sätt är jättemysigt (och det är ett sätt för hundar att visa kärlek), för han viftar alltid lika mycket på svansen. Jag brukar inte låta honom göra det eftersom
1. Han luktar inte rosor precis
2. Det brukar börja klia i hela ansiktet efter det (jag är ju egentligen allergisk mot pälsdjur - men jag känner absolut inte av någonting från Algot sålänge han inte slickar mig i ansiktet).

Men denna gången puttade jag inte bort honom. Jag skulle ändå upp och duscha, och han såg så fruktansvärt nöjd ut med den viftande svansen.
Efter någon minut blev det dock lite mycket med stanken, så jag slängde av mig täcker och gick trött ner för trappan för att äta frukost. Det fick blir två knäckerbröd och lite juice.
Nu känner jag att jag verkligen måste in och duscha, inte minst för att det kliar. Igår glömde jag att tvätta bort sminket innan jag la mig, så ögonen är helt igenklibbade. Mysigt.

Har ingen aning om vad jag ska göra idag. Kanske bara blir att sitta hemma och mysa med mig själv och en film.

Jag är fortfarande ensam, tro det eller ej, trots mina förhoppningar om en prins som skulle dyka upp på en vit springare och ta med mig till ett land där ingen någonsin behöver vara ensam eller uttråkad.
Jag har sprungit runt i mitt hus och druckit cola light (våga inte ens kommentera det där) och gnällt på min hund som gnällt tillbaka.
Har suttit lite i photoshop också, dock har det inte blivit mer än 3-4 bilder. Har gått till och från datorn lite då och då och gjort annat.
Just nu sitter jag på msn och skickar ljudklipp till allt möjligt folk.

De skrattar åt min dialekt.

Har jag förresten nämnt att många flabbar åt att jag bland annat säger båtta istället för borta, tossda istället för torsdag, tååta istället för tårta, och tössti istället för törstig?
Jag hatar min grova jönköpingsdialekt som dyker upp lite då och då.
Speciellt när jag är arg.

Det är lördag kväll, och jag sitter helt ensam i mitt hus och lyssnar på "Sorry seems to be the hardest word" och "I want to know what love is". Kan det blir sorgligare?

Åkte ner till stan vid två idag och träffade Felicia. Vi lunchade på Sandys och pratade om allt och ingenting. Det var jättemysigt! Längesedan jag träffade henne, i alla fall ensam.
Efter det gick vi till Claras, dit också Muppie, Göran och Johan (Görans pojkvän) kom. Jag hann dock bara sitta med i ungefär en halvtimme innan jag var tvungen att åka hem och gå ut med Algot.

Jag försökte desperat kolla om någon ville leka med mig ikväll, men alla var upptagna. Någora var i Stockholm, andra i Göteborg och resten skulle kolla på fotbollen ikväll, vilket intre intresserar mig det minsta.
Felicia tyckte lite synd om mig.
"Äsch, jag ringer hem och ber dem hyra en film så har vi familje-mys ikväll!" sa jag lugnt.
Nja, inte riktikt.
Pappa och Jakob skulle iväg till farbror Peter och titta på fotbollen och mamma skulle iväg till sin väninna Anneli.

Jaha.
Så här sitter jag nu, men en gnällande hårboll bredvid, och försöker låta bli att tänka för mycket.
För det är precis det jag gör när jag är ensam.
Speciellt på kvällarna.

 

 

Kom precis hem från Becca a.k.a Muppie. Vi har fotat och tittat på Bridget Jones. Galet vad glad man blir av den filmen! Vi satt och log som två fån filmen ut båda två.
Jag är egentligen allderles för trött för att vara uppe, men jag var bara tvungen att titta på bilderna innan jag la mig.
Lägger ut en som ett smakprov; resten kommer imorgon!
Godnatt!

Två saker jag stör mig på rätt mycket just nu.

1. Folk som kommenterar att jag dricker cola light istället för vanlig cola.
Okej. Nu jävlar får det vara nog. Vet ni hur fruktansvärt irriterande det är? Jag kommenterar inte att ni köper vanlig cola med ca. 14 sockerbitar per burk. Däremot har jag ingen lust att få i mig de onödiga mängderna socker själv genom en dricka.
De som kommenterar att jag köper cola light kommer alla med samma sak; "cola light är farligt, det kan ge dig cancer.. bla-bla-fucking-bla".
Det största problemet med cola light är att det kan få hungern/sötsuget att öka. Går man då t ex på diet och känner av detta är det ingen bra idé. Men alla känner absolut inte av det, och så länge man inte dricker flera liter om dagen är chansen att det ger dig cancer lika liten som.. tja. Den finns inte ens.
Så snälla - låt mig dricka min jävla lightdryck. Jag skiter fullständigt i om ni väljer att inte göra det.
Har läst runt på massa olika sidor, och det är få gånger jag har sett när någon skrivit att cola light är farligt, och aldrig har jag sett någon skriva att det är nyttigare än vanlig cola.

"Coca-Cola light är, förenklat men ändå i egenskap av tillräckligt uttömande förklaring såvitt du berörs, precis som vatten. Lite sämre för tänderna (pga citronsyra osv). Koffein innehåller det självklart. Men energimässigt är det så otroliga små mängder socker (sötningsmedlet är en typ av socker, men mycket små mängder) att du gott kan dricka ett par liter om dagen utan att få dåligt samvete.

Överkonsumera dock inte. Idioter kommer säkert säga att "studier har visat... blablabla.... cancer... osv".
Studier har visat ett vagt samband mellan aspartam och cancer (dock inte det nya sötningsmedlet sucralos), men det gäller vid extrema mängder - typ 20 liter om dagen i 10 år.

Vid normal konsumtion är det superduper för din lilla mage."


2. Folk som kommenterar min lugg på bilderna.
Jo, ni har rätt. Halva mitt ansikte är brännskadat och missbildat, + att jag saknar ett öga.
Nej. Mitt ansikte ser helt vanligt ut. Jag har inget märke jag skäms över eller liknande. Däremot har jag extrema komplex för mina kinder, och det är (bland annat) därför jag har håret som jag har det.
Om det är så fruktansvärt irriterade - titta inte. Svårare än så är det inte.
Och för er som undrar går jag inte runt så hela tiden IRL. Det skulle vara omöjligt eftersom det är vind både ute, och inne när man går, så luggen åker bort.

Bra dag idag!

Började 10, hade svenska, lunch och slutade med matte vid 13:20.
Jag och Matilda hade glömt våra nycklar idag, så vi var tvungna att låna en mattebok och dela på.
Det gick jättebra! Vi jobbade på som sjutton och kompletterade varandra hela tiden; det inte hon kunde, kunde jag - och tvärtom. När vi slutade insåg vi att vi hade jobbat upp oss så att vi låg en hel vecka före i schemat! Haha, det får bli fler lektioner med team Emma och Matilda, eller vad säger du, Matilda?

Efter skolan träffade jag Romanna en stund. Det var verkligen så längesen vi träffades.
För er som inte vet så gick vi i samma klass 4an-9an.
Vi pratade om det typiska man pratar om när man inte träffat varandra på länge.
Efter att ha suttit och snackat med henne i ca. 2 timmar åkte jag hem.
Nu ska jag duscha (Rorro har rökt ner mig :() och senare ikväll åker jag till farmor en stund.
Efter det blir det Muppie (Rebecca) för hela slanten!

 

Oj vad dålig jag har varit på att uppdatera bloggen på ett tag nu. I alla fall skriftligt.


Dagen har varit bra med jobbig eftersom jag har varit så trött.
Vid 08:00 startade dagen med teater. Vi övade på våra drömspel som vi snart ska visa upp (vi ska genom rörelse, ljud, röst och lite rekvisita framför olika sortes drömmar).
Efter det hade vi datorkunskap.
Lovisa frågade om jag vill vara badass med henne och skolka från den, men tänk det ville jag inte. Jag har verkligen inte råd med något skolk nu.

Vår datalärare heter Reino. Han är i 55-års åldern, har grått hår, glasögon och en mage som hänger utanför tröjan. Och så pratar han genom näsan. Men han är snäll.
Det blir dock tyvärr lite svårt ibland. I och med att han pratar genom näsan hörs inte riktigt hans "r", plus att han ofta lägger in "h" i de flesta ord. Detta resulterar ofta i rätt roliga situationer.
Reino: Okej. Nhu ska ni klicka på "Seihe".
Josefin: Va?
Reino: Seihe.
Becca: ..vad sa du?
Reino: Seihe!
Någon (viskar): Är det någon som hör vad han säger?
Reino: (som antagligen hör detta): Men! SE-HI-EH! Såna man läseh!
Jag: Jaaaahaaa, SERIE?
Reino: Jag sah juh deh?

Vi fick kväva skratten som spreds för att han inte skulle ta för illa upp.

Efter datakunskapen fick jag reda på att bilden var inställd, detta betydde att vi hade tre timmars hål innan badet.
Lovisa och jag bestämde oss för att gå ner och sätta oss på McDondalds; man har alltid roligt på McDonalds, även om det kanske låter sorgligt.
Vi drog med oss Felicia, och efter att vi tre suttit där ett tag kom också Becca, Ornina och Zusanna och joinade oss.
Ornina började alltid skratta när jag skrattade, eftersom jag en gång hade sagt att jag såg ut som en hamster när jag skrattade. Både Becca och Ornina hade hållt med mig. Förolämpande :(

Det var rätt lam stämning eftersom alla verkade vara trötta, så jag tänkte att jag skulle lätta upp den lite genom att berätta något roligt.
Så jag började skrattandes berätta om när min kompis trampade ihjäl hennes marsvin. När jag insåg att ingen skrattade försökte jag en gång till; denna gången med min kompis papegoja som träffades av en slangbella.
Jag skrattade högt hela historian ut, och slutade inte förens jag insåg att ingen av de andra skrattade. De tittade förskräckt och äcklat på mig. "Fan vad hemskt.." viskade Lovisa.
...Bra jobbat, Emma.
Jag måste nog börja tänka på att alla inte har sån grov humor som jag (och de flesta av mina kompisar) har.

Lite jobbig situation. Speciellt eftersom jag skrattade så mycket.

Jaja. Vid två stack vi upp till badhuset där vi gymmade/simmade.
Efter det (vid fyra) åkte jag hem och skyndade mig ut med hunden som jag hade lovat.
Sen la jag mig i soffan och slog på "Dum & dummare". Skrattade lite då och då, innan jag kände hur ögonlocken blev tyngre och tyngre.
Jag vaknade inte förens fyra timmar senare.

Nej, för att det dödar och river upp och förstör. Nej, för att det bryter upp och drar isär. Nej, för att det svärtar ner och suger ur allt annat.
Nej, för att det bara handlar om förfinade lögner eller olika sätt att såra någon på.
Nej för att man aldrig riktigt vet, nej för att det aldrig håller.
Nej för att det alltid slutar med att någon dör, om så bara för en smula.
Nej, för att det bara är i sagor.
Nej för att jag vet att det jag skriver inte är sant.

 

 

Jag är så fruktansvärt trött. Vilken tur då att vi bara går till 13:00 idag; jag hade nog somnat om vi gått mycket längre.
Efter skolan ska jag fota Frida, a.k.a Bläckvard. Hoppas få till några bra bilder!


Och utanför håller solen på att stiga upp.
Den verkar vara lite trött som jag.

 

 

 

 

 

Det är så vackert att jag blir tårögd.

Nu är den beställd! Har bara hört två av låtarna på albumet; "Säg ingenting till mig" och "Lät du henne komma närmre". Längtar så tills den kommer!
Ska antagligen dessutom på hennes spelning i Stockholm den 11:e november :)
Åh vad glad jag är!

Den här helgen har varit bra!
Gårdagen spenderades med världens bästa Moa, världens bästa Amanda, världens bästa Felicia och världens bästa Göran.
Vi var i Moas mosters lägenhet som var så mysigt! Exakt en sådan lägenhet vill jag ha när jag flyttar hemifrån.
Dock inte i Jönköping.
Hela kvällen var supermysig, med tacos, musik* och pratade om allt och ingenting - både seriöst och mindre seriöst.

* Göran upptäckte en att Melissa Horn släppt en ny låt på spotify som hette "Lät du henne komma närmre" (läs föregående inlägg).
Sedan satt vi där, alla fyra (Moa, Amanda, Göran och jag, eftersom Felicia var tvungen att gå hem tidigt) och bara sög in denna underbara låt. Som alla Melissa Horns låtar var den helt underbar. Jag längtar verkligen tills hennes nya album kommer, och jag längtar så efter att få se henne live.



Vi blev rätt trötta väldigt tidigt, och somnade redan vid ett.
Innan dess hade våran trötthet resulterat i en hel del roligt.
Bland annat i dessa charmiga meningar;
Tänk om man var en motorväg som hette Stig?
Tänk om man var en pinne som hette Sten
Tänk om man var en discolampa som hette Tindra
Tänk om man var en Yoghurt som hette Filip
Tänk om man var ett eluttag som hette Elin
Tänk om man var en älg som hette Björn
Tänk om man var en hantel som hette Viktor
Tänk om man var en mikrofon som hette Micke
Tänk om man var en hund som hette Kattarina
Tänk om man var en sol som hette Nattalie
Tänk om man var ett snöre som hette Lina
Tänk om man var en runsten som hette Runar

Jaja, det kanske inte är så kul. Men då var det det, och vi skrattade så vi skrek. (Filip kan intyga detta.)
Jag är dessutom medveten om felstavningen på "Kattarina" och "Nattalie", men det var bara för att göra det lite mer.. synligt.

Lät du henne komma närmre
Var hon vackrare än mig
Ja det finns dagar som jag tänker mer på henne än på dig


Ända sedan jag hörde "Hanna" har jag varit fast. Jag bara älskar Melissa Horn's musik. Herregud vad jag älskar den. Så avklätt, så vackert och så rent.
Och nu har hon kommit med en ny låt.
Och jag är helt och hållet kär.
(Och jag har faktiskt svårt att bli kär, även i musik.)

Kvällen spenderades till mestadels med Mandie Candie.
Vi stack ner till Tonår (en liten har-du-inget-bättre-för-dig-kom-hit-sak som anordnas i kyrkan. Kan faktiskt vara riktigt mysigt.) och lekte lite.
Ikväll stod tröj-tryckning på schemat.
Mandie hade redan köpt en tröja och skulle precis till att börja när jag kom dit, och jag var allderles för lat för att göra mig en egen. Dessutom hade jag inga pengar.
Jag tjatade och tjatade i alla fall på henne om att hon skulle skriva "Lars" på tröjan efter hennes och min succélåt som vi skrivit (kommer snart ut på youtube, haha), och efter lite om och men gick hon med på det.
Men det gick lite segare att titta på än vad jag tänkt mig. Det skulle duttas och petas och bytas bokstäver och torkas och.. ja. Allt det där.  Efter vad som kändes som en evighet blev hon i alla fall äntligen klar med sitt "Lars" av fina gula bokstäver målade mitt på bröstet.
Dock tyckte hon att det såg lite tomt ut.
Jag erbjöd mig att måla någonting.

- Jag kan måla en häst!
- En häst? Njae, jag tänkte mer några blommor eller något..
- Nej, jag ska måla en häst. Låt mig! Jag kan, jag lovar! Jag är bra på det här!

Det blev kanske inte riktigt som jag hade tänkt mig.
Det första Amanda sa när jag var klar var; Jag trodde du var seriöst när du sa att du kunde måla, Emma..
Resten av kvällen gick alla runt och frågade vem som målat den fula grisen på Amandas tröja.

---

Jag började bli otålig. Hade ingenting att göra och vill e till Hemmakväll; mitt cola light-behov skrek i mig.
Försiktigt bad jag Amanda att skynda sig.
Sedan bad jag henne igen.
Och igen.
Och ytterligare några hundra gånger - och mina oskyldiga bedjanden övergick till en slags gnällig klagosång.
Jag såg på Amanda hur hon blev mer och mer stressad, inte minst på hur resultatet på tröj-tryckningen drastiskt förändrades. Kladdigt, blurrigt, bokstäver som glömdes bort och färg som hamnade lite överallt där det inte skulle hamna.
Efter en timmes tjat och en kanske lite halmisslyckad (men enligt mig ändå mycket vacker) tröja fick hon nog och följde surt med mig till Hemmakväll.
Jag fick min cola light och hon fick ett gratis avsnitt av "Magi på Waverly Place" (vad nu detta är) av de i kassan. Då blev hon lycklig och förlät mig för att ha varit som en varböld i hennes rumpa.
Jag tackade tyst Gud för det där gratis-avsnittet.

Efter det stängde vi in oss i konferensrummet och spelade gitarr och sjöng.
Senare gjorde en lista för vilka kriterierna för att komma in i våran hemliga klubb var.

- Det var du som sköt Lambis mamma!
- Tror det är "Bambi" du menar. Lambi är ett toalettpappers-märke.
- Varför går det alltid åt helvete när jag ska vara rolig..

Godmorgon mina kära läsare.

Haha, känns så oehört patetiskt att skriva så med tanke på att jag har typ 45 läsare per dag.
Men godmorgon på er i alla  fall.

Känns som att det kommer bli en bra dag idag! Mamma var lite onödigt tjurig i morse för i princip ingenting, vilket ofta betyder att hon kommer vara tjurig hela dagen, men det får jag väl leva med.
Sticker till skolan om tio minuter, har två lektioner och sticker antagligen sedan hem igen. Plockar iordning de saker jag lyckats dra fram, och drar sedan ner till Tonår med Mandie Candie!
Hoho. Det blir mys!
Får se om jag sover hemma idag eller hur jag gör.

Kommer ni ihåg om killen jag skrev som ville måla av ett foto jag tagit?
Nu är bilden klar! :)
Orginalbilden är väldigt gammal och enligt mig väldigt tråkig, men han verkade i alla fall älska idén.

Var faktiskt hemma idag igen. Mådde inte alls bra i morse när jag vaknade, så jag stänge av larmet helt och somnade om.

Jag sov och sov och sov, och vaknade inte förens klockan var halv tre. Haha, helt sjukt.
Då mådde jag dock mycket bättre!
Det första jag gjorde (efter en lång dusch) var att börja städai mitt rum. Damma, dammsuga, plocka iordning, vädra and so on.
Efter det tog jag badrummet.
Hela städningsproceduren gick på ungefär en timme.

Efter det åkte jag faktiskt upp till A6 (ett köpcenter här i Jönköping, för er som inte vet) och köpte ett par nya hörlurar, samt ett nytt foundationpuder och en mascara.
Och en flaska BonAqua med citronsmak. Finns det något godare att dricka? Det skulle möljligen vara Cola light då.

...Som jag faktiskt råkar vara beroende av.


Anyhow.
Nu sitter jag i mitt iskalla rum och lyssnar på älskade Maroon 5. Åh vad jag gillar dem.
Algot står och gnäller, så jag lär få gå ut med honom rätt snart.
Han har förresten klippt sig idag! Han är söt hur han än ser ut, men jag hade väldigt gärna låtit honom ha kvar den där långa, fluffiga, gosiga pälsen och det där nästan lite.. klumpiga utseendet han har haft ett tag nu.
Får lägga in en bild sen på min nyklippta vän!