En kompis länkade denna låt till mig igår. Jag är helt förälskad.

Stannade hemma från skolan idag. Har lite feber (inte mycket, men tänkte ändå att det var bäst att vila) och idag har vi bara två lektioner så jag "passade på".

Well. Ikväll blir det städning av hela huset. På lördag blir det kräftskiva med släkten (och sedan tjejkväll med de bästa).
Jag är så jääävla fotosugen, men har ingen aning om vad jag kan/vill fota. Vill gärna använda mitt macroobjektiv, så om någon kommer på någon jag kan använda det till får ni jättegärna komma med tips!

Sitter förresten och asgarvar åt videoklippen jag la in på bloggen igår. Haha, många är ju skitcharmiga.

Idag har varit den lamaste och tråkigaste dagen (eftermiddagen) på mycket länge. Orkar inte ens skriva om den.
Höjdpunkten har typ varit nu. Sitter och skrattar åt några youtube-klipp på "talande" djur.
Tänkte jag skulle lägga in några här, det kanske finns fler som har lika tråkigt som jag har.
Inte troligt dock.

Jag är trött.
Jag är så sjukt trött.
Jag är helt otroligt dödstrött.
Åh, nämde jag att jag var trött?

Och tisdagar tillhör kategorin "jobbiga dagar" - jag är verkligen inte pepp på skolan idag.
Först är det teater (inte vanlig teater, utan röst och rörelse, vilket är den tråkigaste av teaterlektionerna), efter det är det historia (stor, jävla suck. Jag är verkligen inte intresserad av det ämnet för fem öre), efter kommer kulturhistoria, och engelska avslutar dagen.
Jag orkar verkligen inte.
Åh.

Nu kom den

Den där känslan av att du inte längre är min
att jag inte längre är din
att vi inte längre är varandras

inte på samma sätt



Och jag vet att det är mitt fel

Men om jag ber snällt
om jag lovar en sista gång
kanske lovar att aldrig mer

skulle jag kunna få luta huvudet mot din axel?

Nyss hemkommen från veckans teaterlektion (med kulturskolan).
Det verkar som om vi kommer att jobba med pjäsen "Våldsam kärlek" i alla fall! Den blir lite bättre för varje gång man läser manuset.
Jag är sjukt trött - som jag nästan alltid är nu för tiden -, men trots detta tänkte jag ta med Algot ut om en liten stund på en promenad.  Hundstackarn måste ut och aldrig i livet att Jakob skulle ta ed honom ut - Algot är ingenting för honom (han har t.o.m sagt att han på allvar hatar honom. Jävla idiot. Hur fan kan man hata en oskyldig hund? Hur fan kan man hata Algot?).

Det verkar förresten som om pappa är minst lika trött som jag är. I bilen på väg hem vänder han sig till Jakob;
Pappa: Du, du måste ringa och snacka med Mats!
Jakob: Det har jag redan gjort, och så har jag lämnat tillbaka hans byxor.
Pappa: Vems byxor?
Jakob: ...Mats..?
Pappa: ..Vem är det?



Jaja. Klockan börjar bli mycket.
Och precis nu hör jag hur pappa ryter till på Algot. Vad sjutton har hunden gjort nu? Bäst att jag går ner.
Hörs!

 

(Klicka här för att se bilden i större format)

Har äntligen laddat på mitt busskort, pluspoäng till mig!
Sitter i mitt allderles för varma rum och planerar resten utav eftermiddagen/kvällen.
Först kommer papi och hämtar mig; vi ska ner till Friskis och köpa medlemskort.
Sedan ska jag träffa kära Göran på stan. Vi ska ta en fika och prata lite innan vi går till teatern.
Vi får nog se hur det blir med det där nya manuset vi fick förra gången - alla var inte jättenöjda med det. Det kan hända att fler förslag på manus kommer upp idag, men annars kör vi nog på det vi fick förra gången. (Våldsam Kärlek är titeln)

Dagens spellista har mest bestått av Joshua Radin och Florence + The Machines (som spotify just nu så flitigt gör reklam för).


Älskar denna när låten väl kommer igång! (ca. 1 min in i låten)
Florence + the machines - Rabbit heart (raise it up)




(Till er som kanske undrar: Jag kommer inte låta min rubriker bestå utav bara datum, bara när jag absolut inte kommer på något. Personligen tycker jag nämligen att det är roligare om rubriken består av något ur textens innehåll eller i alla fall är någon man kan referera till texten.)

Förlåt för den dåligt skriftliga delen av mitt bloggande. Jag har varit så jävla trött idag så jag har inte orkat.
Hoppas ni fortsätter besöka bloggen ändå!
Har en fråga också!
Jag undrar om någon utav er som läser min blogg skulle kunna tänka sig att göra lite reklam för den? :) Alla ni som är villiga att göra detta kommer stå med i ett inlägg på bloggen snart.
Det skulle vara jättesnällt :)

 

Jävlar vad trött jag är idag.
Somnade inte förens vid fyra i morse, och vaknade två timmar senare i tron om att klockan var runt tolv.
Gårdagen var riktigt rolig! Jag, Wendela och Muppie skrattade som fan. Synd bara att Muppie var tvungen att gå rätt tidigt.

Papi hämtade mig vid halv tio, och det första jag gjorde när jag kom hem var att ta en dusch. Och en till.
Röklukten hade verkligen satt sig i både hår och kläder, usch.
Efter det gick jag och la mig, och vaknade inte förens vid halv tre.
Satte mig vid datorn och redigerade lite bilder, och här sitter jag fortfarande. Jag orkar verkligen inte göra någonting. Dock måste jag ut med min kära hund rätt snart, han har inte varit ute på hela dagen.

Har börjat lyssna på Joshua Radin! Att jag inte har lyssnat på honom innan!? Han är riktigt, riktigt bra. Hans låtar gör mig helt sentimental. Lyssnade ni på låten i inlägget under? Visst var den helt underbar?
Lägger in två till.

Joshua Radin - Closer


Joshua Radin - Everything'll be alright

Joshua Radin - Only you

Jag vet tre olika fester jag är inbjuden till idag.
Alla tre vet jag kommer bli roliga, för jag känner de flesta som anordnat dem och de flesta som ska dit. (Gillar inte när det blir för mycket folkt jag inte känner.)
Men jag vet inte om mitt humör är så jättemycket bättre än när jag vaknade.
Funderar faktiskt på att bara stanna hemma och mysa ner mig i soffan med Algot.

Vaknade vid nio idag av att mobilden ringde.
Det var pappa, som var allderles för lat för att kliva upp sin egen säng där nere som ringde för att väcka mig.
"Din fotokurs börjar om en timme! Upp och hoppa nu!"
Jag svarade inte ens utan la bara på.
Aldrig.
Aldrig att jag tänkte gå upp och gå på någon jävla fotokurs.

Jag somnade inte förens vid fyra-fem inatt. Låg uppe och tänkte och mådde allmänt konstigt.
Dessutom var jag på allderles för dåligt humör.

Det blev genast tjat där nerifrån om att det var oansvarigt att boka tid och sedan inte dyka upp.
Och visst, jag kan hålla med dem. Men detta var en gratiskurs som jag visste att många andra skulle på, så det var inte direkt så att kursen skulle bli inställd om inte jag dök upp.
Efter att ha legat och lyssnat på det otroligt irriterande gnabbet/skriket nerifrån om hur korkad jag kunde vara ibland så gav jag upp och kler ur sängen. Jag tänkte att det kanske var rätt bra att gå ändå, även om jag var rätt säker på att jag kunde det mesta kursen skulle handla om. (Det visade sig att jag hade rätt - jag kunde i princip allting han tog upp.)

Eftersom klockan var rätt mycket sket jag i att sminka mig/platta håret, drog på mig första (hemska!) tjocktröjan jag hittade och grabbade min kamera som stod redo i sin lilla söta väska.


På vägen dit sa mamma att vi kanske skulle få bensinstopp, och jag kände bara hur otroligt typiskt detta är min mor. Men jag sa inget. Hon var inte på humör.
Vi klarade oss i alla fall med nöd och näppe, och jag kom t.o.m i tid. Jag kom inte ens sist, det är nästan värt en applåd!

 

Modell: Cecilia

Jag behöver en såndär
Att dela natten med
och alla problem och känslor som smyger sig fram när ljuset försvinner
Som bara lyssnar och håller med när man sitter där och beklagar sig över allt och ingenting
Inte någon som ger mig en klapp på ryggen och säger; det löser sig ska du se
utan någon som suckar instämmande och säger; ja, livet kan vara förjävligt
Inte någon som försöker torka mina tårar, utan någon som hjälper mig att gråta ännu mer
Som inte försöker byta samtalsämne i hopp om att göra mig glad, utan ber mig prata om det som gör mest ont

En sån behöver jag
just precis nu



Porcupine Tree - Lazarus

Jag gjorde precis slut med den bästa pojke jag haft. Det är då fan vad mina jävla känslor ska vara svåra att tyda. Det är då fan att de aldrig kan slå sig till ro.
Det är då fan att kärlek ska vara så jävla svårt. Om man nu kan säga att det är svårt. Kärleken brukar väl oftast vara rätt enkel när den väl finns där.
Det är väl det som finns emellan som är det svåra.

Hårt är det i alla fall.
Jävligt hårt.

Läste precis ut "Genom dina ögon" (Orginaltitel: The Host) av Stephenie Meyer (författade till Twilight-böckerna).

Finns inte mycket mer att säga än att den var helt otrolig! Och jag älskade slutet.

Det går inte riktigt att förklara vad boken handlar om utan att den låter jättetöntig, to be honest. Jag tyckte själv inte att den verkade så jätteintressant när jag först läste på baksidan, men oj så fel jag hade.

"Jorden har invaderats av en ras som tar över människornas sinnen medan de lämnar kroppen intakt och större delen av mänskligheten har dukat under. Men Melanie Stryder vägrar att tyna bort.

Vandraren, en av de invaderande Själarna som har tilldelats Melanies kropp, har hela tiden varit medveten om hur plågsamt det skulle vara att ta över en människas kropp: de överväldigande känslorna, de allt för tydliga minnena. Men det finns en svårighet som Vandraren inte har väntat sig att den tidigare ägaren av kroppen vägrar att ge sig av och överlämna kroppen till henne.
Melanie fyller Vandrarens sinne med bilder av Jared, mannen hon älskar och som hittills lyckats hålla sig gömd. Det är omöjligt för Vandraren att skilja på sina och Melanies känslor och snart åtrår hon en man hon aldrig mött. Hotet från de andra Själarna gör Vandraren och Melanie till ovilliga allierade och tillsammans ger de sig av för att finna mannen som de båda älskar."

Får allt fler "watchers" på DA :) Det är jättekul! (67 för tillfället)
Det är ingen jättesiffra, men det är inte det som är grejen. Det är att den växer så snabbt :)





För övrigt så springer jag runt och städar i mitt rum. Det behövdes, kan jag säga. Björn kommer snart så egentligen hinner jag inte sitta här och skriva.
Vi kanske hörs ikväll!

Jag har precis fått mitt mattelärare att stämpla mig med sin hat-stämpel mitt i pannan.
Vi hade prov idag, och på något vänster var jag en av de som var klara först.
Jag hade inget speciellt att göra utan satt och ritade lite på kladdpappret jag hade använd till provet, och min lärare verkade vara lite nyfiken på vad jag ritade. Hon går fram till mig och flämtar till lite.


Inte förens då inser jag att det är hakkors jag sitter och ritar.



Smsar sedan detta till min kära far, och får som svar  "HEIL HITLER!"
Jösses.

 

Är bilderna suddiga? Skriv och säg det så är ni snälla!

I så fall kan jag länka till bilden på min DA, så ni får se bilden i större format.

 

Klicka här för att se bilderna

|

v

 

Lite ego.

Jag blev så himla glad nu! Fick ett pm på bdb med följande text (direkt kopierat);

"jag känner dig inte alls. men ändå älskar jag dina bilder, dina texter, ditt sätt att skriva.
det känns som om man är med i det hela, och man kan tillochmed skratta åt saker du skrattat/skrattar åt. fortsätt i den stilen! jag diggar det."

Det finns nästan inget som gör mig gladare :) Att veta att folk gillar och uppskattar det du gör, det är verkligen något som får dig att vilja fortsätta.

Jag har fått några såna här mail tidigare, och jag blir alltid lika glad!

Hur klockren är inte denna låten då?


James Morrison - Wonderful world



"And I know that it's a wonderful world
But I can't feel it right now
Well I thought that I was doing well
But I just want to cry now"

Gavin DeGraw - Young love



There’s no need to beg babe, that’s my open pocket
You take the money from me, I can scrounge
You gave me a fever that will not come down, oh babe
You’re a young woman cast aside
I should side, left on the side walk of my lonely life

For the young lovers, taking the hill
One plants the flag while the other is killed
When the wine pours we raise our cups
Young love is sacrifice, young love is tough
Young love is innocent, young love is us

What did I get into
Now everything is untrue, oh
Your eyes tell the lies of the lines that you said
And now that I love you, oh oh
I wish we never met
Why wait? Woman I’m taking risk here that no one dares
And you’re scared, scared of the bottom, afraid of the stairs

For the young lovers, taking the hill
One plants the flag while the other is killed
When the wine pours we raise our cups
Young love is sacrifice, young love is tough
Young love is innocent, young love is us

Someone, I said some one has fell in love with a face
And it scares me to let it go
Still want it even though I get less than she takes

For the young lovers, taking the hill
One plants the flag while the other is killed
When the wine pours we raise our cups
Young love is sacrifice, young love is tough
Young love is innocent, young love is us

Young love is innocent, young love is us
I found a reason to believe in someone
I found a reason to believe in someone
When I found, when I found , you….

Igår vaknade jag som vanligt av att min väckarklocka spelade "Make it mine". Jag satte mig upp i sängen, gnuggade mig trött i ögonen och gick upp.
Sedan ställde jag mig framför spegeln, tog en snabb titt och - trots att jag hade all tid i världen - tänkte jag; nej, idag orkar jag inte göra mig iordning.
Borstade håret lite snabbt och kladdade på pytterlite mascara innan jag åt frukost och stack till skolan.
"Hm, ska jag ta med mig sminket till skolan?
Nej, jag gör nog inte det idag."

Igår kom jag till skolan som vanligt, och lägger direkt märke till en sak; alla är 'finklädda'.
När jag frågar Lovisa om detta svarar hon; ja? man vill ju se bra ut på skolfotot, HEHEHE.

Vänta lite. Skolfoto? Idag?

Ungefär två timmar tidigare hade jag vaknat som vanligt av att min väckarklocka spelade "Make it mine". Jag hade satt mig upp i sängen, gnuggat mig trött i ögonen och gått upp.
Sedan hade jag ställt mig framför spegeln, tagit en snabb titt och - trots att jag hade all tid i världen - tänkte jag; nej, idag orkar jag inte göra mig iordning.
Jag hade klätt på mig, ätit min frukost och precis innan jag skulle ut till bussen hade jag stannat framför min sminkväska som låg på bordet nere i vardagsrummet. Sedan hade jag tänkt; "Hm, jag struntar nog i att ta med mig sminket idag." (Som jag alltid har med mig - just in case.)

Vilken jävla ironi. Där stod jag. Osminkad och med knullrufs.
Nej. Jag skulle då inte vara med på någon klassfoto.

Genast när jag sa detta hördes höga protester från resten av klassen, men hur mycket de än tjatade rubbade jag mig inte. Jag vägrade.
Hela dagen försökte folk övertyga mig att vara med, men de lyckades inte.

När klockan blev 13:30 och de skulle fotograferas gjorde några ett sista försök att få med mig, men till ingen nytta.
"Jag väntar här, ring när ni är klara!"

Efter fem minuter ringer Lovisa och säger att de är klara och att matten har börjat.
"Kom ner till 215, vi börjar nu!"
När jag kommer ner sitter hela klassen i korridoren. Det är helt tyst och alla tittar på mig; även läraren.
Plötsligt får jag en känsla av att något är fel.
"Det är något som inte stämmer här..." säger jag tveksam innan jag kommer på vad de gjort.
Som i slow motion kastar jag mig mot dörren ut till trapporna, men det är försent (ack och ve!). Fem stycken från min klass slänger sig på mig och lyckas trycka in mig i ett hörn.
Jävla idioter :(
"NU SKA DU VARA MED!" skrek de om och om igen medans några andra i klassen flabbade åt mina halvhjärtade försök att fly.

Jag lyckades faktiskt tillslut. Några av de andra i klassen blev antagligen lite blödiga av något som måste varit mitt hjärtskärande ansiktsuttryck och sa "släpp henne och låt henne bestämma själv".
Först vägrade de, men sedan var de så illa tvugna eftersom fotograferingen skulle äga rum.

Åh herregud. Tack.

 

 

Ja - jag tänkte att jag kunde skriva ner lite av det som hänt i mitt liv de senaste dagarna. (Om det nu är så mycket)

På fredagen åkte jag till Cicci! Resan tid gick hyfsat snabbt, och jag var lika exalterad hela vägen.  Helgen bestod bland annat av följande saker;
* Tittade på när Cicci spelade innebandy tillsammans med massa svettiga Järbo-boys som sprang runt och flåsade som franska bulldogs. (Nu kanske jag var orättvis - de flesta var faktiskt bra)
* Träffade Fanny, Emelie, Jonas, Tobbe, P och Cilla och spela Sing star samt Buzz. (Jag hade sån otrolig spring i benen så jag sprang ut hela tiden och försökte locka med mig folk - men nästan alla ville spela. Tråkmånsar :()
* Åkte in till Gävle, köpa massa heliumballonger och satte sig vid kanten av ån som gick genom stan. Där drog vi i oss två ballonger var och satt och sjöng "hallelujah". Jag vet inte om det var skratten eller heliumet, men jävlar vad snurriga vi var efter det.
* Körde sanning och konka och tittade på Mr. Bean med Johan, Jonas och Emma. Det var en riktigt kul kväll! Många skratt blev det. Särskilt när Cicci ställde sig på alla fyra och stönade "OH, I'M SO NASTY!" flera gånger i rad samtidigt som jag spankade henne.
* Gick till kyrkan med Cicci (som skulle sjunga) där vi möttes av ett dussin thailändare som stod och sjöng något som jag fick ont i öronen av. Jag blev sur över att de var så himla söta hela bunten.
Lyssnade sedan på när Cicci sjöng (<3) och sedan följde hon mig till stationen.

Hemresan var för jävlig! Mina hörlurar var sönder, så ingen musik kunde jag ha på. Dessutom tog resan så fruktansvärt lång tid (jag tror jag nämde det i något inlägg tidigare)! Åkte 14:40 och var hemma 21:40.
Usch.
Bussresan var dock rätt mysig. Filip ringde och underhöll mig nästan hela vägen.

Timo Räisänen - About you now

Förlåt för de grymt dåliga och lama uppdateringen. I helgen har jag inte hunnit, och igår hade jag helt enkelt ingen lust. Ungjäveln suger ur all energi och vilja.
Fast vem säger jag förlåt till egentligen? Jag tror inte ni är jätteledsna över att ni inte kunnat läsa om mitt liv precis varje dag.
Är ni?

Jag tänkte i alla fall ta och uppdatera lite när jag kommer hem idag! Bussen går om en kvart, och jag får inte missa den. Så vi hörs senare hörrni!
Ciao.

Det är då fan hur snabbt en enda kommentar eller handling kan sabba en hel dag.

Så jävla onödigt.
Skärp till dig.

Ville bara säga hej och berätta att jag lever! Helgen har spenderats med Cicci och varit helt toppen, och både resan dit och hem gick bra!
Jag är dock allderles för trött för att skriva mycket mer nu, kom nästan precis hem.
Lämnade Sandviken 14:40 idag, så det har blivit en hel del resande.

Får skriva mer imorgon om vad vi gjorde.
Godnatt!

Hei allaa laaasare!
Tja, tja bloggen!
Hey alla fans!
Tjingeling sötnosar!

Äsch. Jag nöjer mig med ett "hej!".
Sitter och försöker stressa ner. Snart går tåget till Cicci, och jag har sprungit som en liten iller runt om i huset och packat ner det sista. Vid åtta ropar mamma "nu åker jag!".
Jag: Vafan? Vart ska du?
Mamma: Iväg!
Jag: Men ska du inte skjutsa mig till stationen?
Mamma: Nej? Hejdå!

Så plötsligt fick jag ännu mer bråttom. Bussarna här ute går som väl känt inte så ofta, så jag måste ta en buss som tar mig ner till stationen fyrtio minuter innan avgång. Fast det gör inget. Hellre det än att jag missar tåget!

Dock är jag helt pank, och det finns ingen mat hemma. Har bara med mig en liten macka till min 6-timmars resa. Härligt. Och inget att dricka heller. Jag kommer dö.
Dessutom har jag inga pengar på mobilen, så jag kan inte ringa.
Härlig tripp jag har framför mig. Får be mamma sätta in at least 50 kr på kortet så jag kan köpa något att dricka och kanske en macka till.

Algot har sprungit runt vid mina ben som en osalig ande, och hämtat alla möjliga grejer som legat på golvet som han sedan stolt kommit bärandes på till mig. Sist var det mammas parfym. Allt för lite uppmärksamhet!
Min älskade hund.
Fick så jävla dåligt samvete, så jag tog ut honom på en liten promenad fast jag egentligen inte alls hann det.
Men ni fattar inte hur ont det gör att se honom så glad, och veta att han inte kommer få gå ut på flera timmar, och dessutom vara hela ensam. Ni fattar verkligen inte hur mycket det svider.

Nu har han i alla fall varit ute lite! Ska gå ner och krama om honom nu och säga hejdå. Vid kvart över går bussen.



Min stressa-ner-låt är för övrigt just nu denna;

Anna Terheim - I'll follow you tonight

Håkan Hellström - Nu kan du få mig så lätt

Idag när jag kom hem möttes jag av en överlycklig hund som legat och sovit hela dagen och hade allderles för mycket energi i sig.
Trots att jag egentligen inte hade tid tog jag med honom ut i trädgården där jag lät honom springa runt en stund innan han fick gå in igen.
Jisses vad han sprang.
Får lite dåligt samvete över att jag inte hann gå ut en promenad med honom.

Kom precis hem från A6. Har varit och shoppat lite tillsammans med mami. En ny jacka stod bland annat på köplistan.


Vilken rolig dag det har varit idag!
Allt tack vare den grymt roliga teaterlektionen.

Förre gången blev vi indelade i tre grupper (fem i varje) där vi tillsammans skulle bestämma en saga (och sätta ut roller) som vi skulle spela upp lektionen efter. Saken var bara den att de andra grupperna fick i uppgift att bestämma ett fysiskt och ett psykiskt hinder för varje karaktär. (Om man t.e.x väljer att spela upp "Rödluvan" kan de andra bestämma att vargen ska vara vegeterian och rullstolsbunden). Trots dessa "hinder" ska man då ta sig igenom hela sagen.
Övningen heter "Hindersaga".
Vi valde att spela upp Quasimodo (disneyversionen) och satte ut rollerna innan vi gick för dagen.

Morgonen därpå, så föreslog jag att vi skulle ta en annan lite mer känd saga som Guldlock eller Rödluvan.
Mina kära gruppmedlemmar kom med den briljanta idén att spela upp Twilight, så det var så det blev.

Fy-jävla-sjutton vad jag har skrattat idag. Jag tänker inte avslöja vilka som har vilka roller, men jag kan avslöja att Jacob ska ha tvångstankar och Bella ska tro sig vara en flodhäst. Det lät inte så kul när vi väl fick pappret, men fy fan vad kul vi lyckades göra det. Jag har verkligen inte skrattat så mycket på länge som jag gjort idag åt våran grupps fina sketch.


Senare på dagen hade vi gympa.
Vi skulle åka inlines.
"Fan vad kul!" var min första reaktion. Men det visade sig att det inte var så jävla kul. Jag hade helt glömt bort hur man åkte! Dessutom så skulle vi åka genom hela stan med färgglada hockeyhjälmar på huvudet. Kände mig som en handikappade pingvin där jag vinglade runt med Lovisa hack i hälarna.
Alla stirrade.
Väldigt förudmjukande.
Hon och jag tog så lång tid på oss att våran gympalärare inte orkade vänta utan cyklade iväg. Vi surade över att vi inte också fick cykla.
Men jag skrattade rätt mycket ändå. För okej att jag var dålig, men tyvärr Lovisa..., du var sämre.
Hon lyckades trilla i en hög med brännässlor och fick jättefina utslag på både ben och armar.



Nu ska jag städa och packa!
Senare imorgon åker jag till Cicci.
Åh vad jag längtar :)

Ni underhåller väl mig på tågresan?

 

Tittade igenom en låda idag som jag inte tittat i på länge.
Hittade dessa två charmiga bilder på mig själv som liten.
På bild ett är jag väl runt 3 år, och på bild två fyller jag 6 (tror jag). Jag hade spökkalas då, därav den mycket vackra sminkningen!

Fick en förfrågan på DA om det var en som skulle kunna få måla av ett foto jag har tagit. Jag sa naturligtvis ja, det är ju jättekul! :)
Såhär ser det ut hittils;

Träffade Hanna Strandberg idag efter skolan!
Det var skitlängesen vi var sådär bara vi två, och faktum är att vi har rätt kul.
Vi pratade igenom lite saker som hänt i våra liv (haha) och skrattade åt minnen vi hade från när vi var små.
Bland annat visade Hanna mig dessa urtjusiga målningar som hon och jag gjort. Måste ha varit ungefär 6 år sedan, och jag kommer verkligen ihåg när vi satt och gjorde dessa! Eller ja, i alla fall "Det brinner!". Den andra satt vi och klurade på ett tag. Till sist lade jag märke till smileyn inuti o:et i "telefonsamtal" och då stod det klart att det var vi som hade gjort den. Jag gjorde nämligen alltid såna.

<- "Mmm, kyckling!"

 

 

Det svider i hela kroppen. Jag tycker verkligen inte om min bror.

Jag vet inte om han inser det själv, men han har verkligen fått mig att tycka allt mindre om honom. Han tar bort mer och mer av det som skulle kallas syskonkärlek, och när det väl är borta kommer det inte tillbaks.

Han är min bror. Han kommer alltid vara min bror oavsett vad, men han har verkligen ändrat min syn på honom.
Jag accepterar inte hans sätt att vara mot mig. Jag accepterar inte de sakerna han kallar mig.
Han är så jävla löjligt patetiskt att egentligen kan jag inget annat än skratta när han kommer med sina små kommentarer, men han har passerat min gräns så sjukt många gånger nu. Man kallar inte sin egen syster för "en äcklig fitta". Man säger inte att hon är ful, och man säger absolut inte att hon är värdelös. Punkt slut.
Det finns ingen ursäkt för hans beteende.
En förklaring skulle dock vara på sin plats.
  "Puberteten" är en av de sämsta förklaringarna jag har hört. Jag har väl för fan också varit där, och även om jag faktiskt blev en helt annan människa och kunde vara riktigt jobbig så var jag inte ett sådant svin.


Du får mig att vilja slåss. Jag vet inte hur många gånger jag velat gå fram och klippa till dig, men jag har mer vett än så. Jag står högre upp på stegen än vad du gör; du sjunker bara längre och längre ner med din otroligt respektlösa attityd. Den kommer du inte långt med här i livet, jag menar, är du såhär mot mig lär du ju defenetivt vara det mot andra.

Nej. Nu får jag ta och svälja klumpen med ilska och undran som satt sig i min hals.

Nu ska jag prata med folk som gör mig glad.

Läskigaste och konstigaste drömmen.

Det började med att jag var med i någon slags.. disneyfilm blandat med ett Vänner-avsnitt.
Det var natt hela drömmen.
Jag gick på en mörk gata och kom fram till Filips hus. Knackade på och frågade om jag fick komma in för att jag tyckte det var obehagligt att gå ensam så sent, och dessutom visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Han sa bara att han inte vill ha med mig mer att göra, och slängde ut mig i mörkret igen. (Nu var jag inte längre med i någon film)
Jag fortsatte gå, och var tvungen att korsa en mindre skog för att komma till andra sidan av.. vägen. (Eller något)
När jag gick där hörde jag hur någon var bakom mig.
När jag vände mig om såg jag en ung kille med hästsvans och beiga kläder (jorå, det kommer jag ihåg). Hela han var beige, och jag hörde mig säga "Alltså, du är lite för biege för mig".
Då började rullade han ögonen så bara ögonvitorna synter och började springa mot mig. Jag började skrika och springa, och plötsligt var jag framme vid mitt hus.
Jag slängde mig in och slog 112, men det var någon konstigt med telefonen så så fort jag slog 112 gjorde telefonen om det till 344 eller något liknande. Jag skrek och grät av panik och sprang runt i huset med den galne hästsvanskillen efter mig, han skrattade elakt hela tiden och sa saker som "är det ingen som svarar?" "är det ingen som bryr sig om dig? bryr de sig inte om du dör?".
Tillslut lyckades telefonen koppla till larmcentralen, och en kille svarade.
- Ah hej det är 112. (Ja, det var så han svarade.)
- KORTEBO! KORTEBO! SKICKA ALLA DINA BILAR TILL KORTEBO! (Vafan höll jag på med?)
-  Mm.. inte ekhagen då?
- MEN NEJ VAFAN! NEJ DET ÄR EN STÖRD KILLE SOM FÖRSÖKER MÖRDA MIG!
- Mmm, aha.. okej. Aja, visst.
Sedan bröts det.
Jag fortsatte gång på gång att slå numret med telefonen gjorde hela tiden om det. Jag fick mer och mer panik och killen blev läskigare och läskigare.
Helt plötsligt såg jag hur Jakob satt och försökte dränka Algot.
- VAD I HELVETE HÅLLER DU PÅ MED!? SLÄPP HONOM! skrek jag
Men då tittade han bara på killen i hästsvans och skrattade.
Tydligen jobbade han åt honom och skulle mörda både mig och min hund.
Hästsvanskillen tog tag i mig så att jag inte kunde springa fram för att drämma till min bror och rädda min hund, och jag fick ännu mer panik och skrek ännu mer.

Så hörde jag Algot gny.

---

Ni har ju sett på filmer hur folk sover, och plötsligt vaknar av att de sätter sig upp i sängen och skriker något?
Jag har aldrig trott att det händer på riktigt.

Det var exakt så jag vaknade.
"ALGOT!?" var det första jag hörde mig själv skrika när jag vaknade. När ingen hund kom började jag ropa om och om igen, sedan kastade jag mig ut i vardagsrummet, där han ligger och sover på soffan (med huvudet mot en kudde). Inte förens då förstår jag att jag har drömt.


Det var verkligen det sjukaste jag varit med om.

Har varit och träffat Göran en stund.
Vi gick upp till Stadsparken där vi la oss ner och tittade upp mot himlen och pratade.

Det är inte som förut.
Vi är som förutom, i alla fall på ett sätt.
Men ingenting annat är det.

På Junedal (vår gamla skola) sågs vi i princip varje dag. Vi gick i samma klass, så det var lätt att följa med varandra hem direkt efter att vi slutat.
Det är inte så längre. Vi går på två helt olika linjer på två helt olika skolor, med två helt olika scheman. Vi har inte tiden som var så självklar på Junedal. De små stunderna vi kan ses som blir över efter skola och plugg får vi verkligen ta vara på.

Man brukar säga att man inte inser vad man har förens det är borta,
men trots det kan jag inte säga att jag nu plötsligt har insett hur mycket hon betyder för mig, för det har jag alltid vetat. Och jag har faktiskt aldrig tagit vår vänskap för given, jag har tagit vara på varenda liten stund tillsammans med henne. Och jag har alltid varit lika glad när jag vet att vi ska träffas.

Så det känns verkligen i kroppen när det inte är så självklart mer.

Du och jag har förmågan att stanna tiden. Det är inte många som har det.

Tiden stannade lite ikväll när vi satt där i mörkret.
Tiden stannade lite ikväll när vi pratade om att vi borde åka bort bara du och jag snart.
Tiden stannade lite ikväll när du sa det där du sa innan vi sa hejdå.

Tiden stod helt stilla de sekunderna jag tänkte på vad jag skulle göra om du försvann.

Sedan satte jag mig i bilen, och klockan började ticka igen.


Och jag vet hur du älskar att sätta på musik när vi sitter och pratar sådär
men Göran
"We don't even need music."

Ibland börjar jag fundera på om våran kära Moder Natur har lite beslutsångest. Ska hon låta sommaren får vara ytterligare lite till, eller ska hon låta hösten ta över?
Vissa dagar är det strålande sol och hetta,
nästa dag är det stora gråa moln överallt och iskallt.

 

 

 

Sitter och för över runt 40gb materlial från min dator till den externa hårddisken. (Fan vad skönt att få bort det från datorn) Har trott att den inte funkat i drygt ett halvår, och så kommer pappa upp och säger att det inte är så konstigt; det fattas ju en sladd.
Bra där, Emma.

Dagen har i övrigt varit bra. Gjorde bort mig en aning i matsalen, men det överlever jag.
Vi satt och pratade om nyckelknippor/nyckelringar när jag kommer och tänka på min supercoola nyckelknippa och utbrister "Jag har världens snyggaste nyckelklitta!"
Tystnad, följt av ett asgarv.
Haha, tur att de skrattade i alla fall.

Efter skolan fick jag ett ryck och vägrade åka hem. Jag var i stort behov av att vara social med någon, trots att jag precis slutat skolan.
Ringde och frågade Marty, men hon skulle plugga, så vi bestämde att vi skulle ses ikväll istället.
Ringde istället papi och frågade om vi kunde fika eller något efter att han slutat jobbat, och han sa att det kunde vi göra.
I väntan på att min käre far skulle sluta jobba satte jag mig vid hamnkanalen och läste.

När papi kom och hämtade mig och vi till Nyfiket och åt. (Grillad macka med pesto och mozarella, mums!)
Efter det åkte vi hem.
Tänkte ta med Algot ut på en promenad och samtidigt fota lite.



The Killers - Mr. Brightside


The Killers - Somebody told me

Gormorgon på er!

Sitter och väntar på att klockan ska bli 08:10 så jag kan gå till bussen.
Början inte förens 09:30 idag, men har en tid nere på Fem Sinnen för att fixa iordning mina naglar.
Skönt att få dem gjorda.

Morgornens låt är ingen mindre än "Goodnight and go" med Imogen heap. (Ni kanske känner igen vilka jag menar om jag säger "Hide and seek"?) Den är så mysig att jag kan dö. Perfekt för morgnar också (fast den ironiskt nog heter "Goodnight and go").
Har ett minne som jag förknippar väldigt starkt med denna låt, och det är tågresan upp till Cicci förra jullovet.

Ikväll är det teater, och jag peppar som sjutton! :) Vi ska börja med en ny pjäs som heter "Våldsam kärlek". Jag vet inte så mycket om den än, så jag hoppas få reda på lite mer idag.



Imogen Heap - Goodnight and go


Imogen Heap - Hide and seek

Har varit nere på stan med mami och fikat med henne, Bell och Caroline.
Bell och jag ska på språkresa nästa sommar så vi satt och planerade lite.

Efter det åkte mami och jag och handlade, och nu sitter jag här.
...vad roligt det där måste ha varit att läsa för er.

Aja, förlåt. Jag skyller på att jag är trött.


Lyssnat på The Script hela dagen idag. Favoriten är "The man who can't be moved" som jag också gått runt och sjungt på non stop.
Är nykär i den, den är så jävla bra rent ut sagt.



The Script - The man who can't be moved



The Script - Breakeven

Var på släktträff/logdans igår i Göshult.
Det var väl mysigt, antar jag.
I vilket fall var det kul att träffa mina små kusiner Alicia och Alva igen! Har inte sett dem på ett rätt bra tag. Synd bara att inte Åsa och Eric (+ Filippa och Dexter) kunde komma.
Det fanns två jättefina Nordsvenskar på gården, och jag kan inget annat än att säga att jag blev lite sugen på att börja rida igen när det där behagliga hästdoften träffade mig.

Det blev god mat och lite lekar, jag var dock inte med på en enda eftersom jag fick stå för fotandet (vilket inte är något jag gråter över). När klockan började närma sig elva åkte vi hem.

Det är något magiskt med att åka bil sent på natten. Jag har alltid älskat det. Halvligga lutandes mot rutan och se ut över mörkret medans favoritmusiken spelas i hörlurarna.
Man känner en sån trygghet. "Vad som än finns där ute i mörkret kan det inte nå mig."
Jag skulle vilja säga att det är en rätt otrolig känsla, men då kanske jag låter löjlig.

---

Idag vaknade jag vid 12:37 och gick upp och åt frukost i all ensamhet. Eller, ja, ensam var jag ju egentligen inte. Mamma, pappa och Jakob låg inne i mammas och pappas rum och tittade på TV.
Nu sitter jag här och lyssnar på "Mr. Therapy Man" med min favorit Justin Nozuka och funderar på vad jag ska göra idag.
Hör av er om ni skulle vilja träffas!

 

Justin Nozuka - Mr. Therapy Man

 

Gillar inte alltid sån här typ av musik

Men med hennes röst blir den underbar.

Oj.
Satt och pratade med Cicci om när jag kunde komma upp. Vi försökte först med nästa helg, men jag är helt pank så det lär inte gå.
När jag sedan tittade igenom min kalender insåg jag att jag är helt uppbokad de fyra kommande helgerna.
Fotokurser och musikal med klassen är bara två utav sakerna som tar upp tiden.
Vad konstigt det känns. Haha.



Jag saknar Cicci så otroligt jättemycket!

Vaknade vid 10:15 av att Göran ringde mig.
Har lite svårt att prata direkt när jag blir väckt, så jag gjorde mest ljud ifrån mig.
Jag måste ha låtit utvecklingsstörd, för hon flabbade.

Snart ska jag ner till stan och träffa henne, Johan och Mandie.
Tar med mig Algot också, så han får komma ut lite.
Senare ikväll ska jag iväg med familjen till någon slags släktfest. Är väl lite sådär lagom pepp på det.. Men det blir säkert bra.



Har knarkat "Stope and stare" med OneRepublic i en vecka nu. Gud vad jag älskar den låten.

OneRepublic - Stop and stare

Har varit hos Mandie ikväll och kollat skräckfilmer.
Det var bara hon och jag ikväll, höhö!

Kom till henne vid sju. Vi lottade ut två skräckfilmer vi skulle se (först blev det "Silent scream" och efter det blev det "Day of the dead") senare på kvällen.
Vid åtta sa vi att vi skulle sätta igång första filmen.
I väntan på att klockan skulle slå åtta satt vi och pratade engelska med våran underbara fake-brittiska, och så fort den ena sa ett svenskt ord fick den andre ge denne ett straff. Vi tummade på att vi skulle prata engelska hela kvällen! (..vi klarade oss i 10 minuter.)
Efter en stund tog Mandie fram gitarren och vi började sjunga "Sånt är livet" och "Häng med på party (slit dig och kom loss)" för fulla halsar.
När vi sedan skulle börja sjunga på "Photograph" med Nickelback ville Mandie lära mig att spela.

- Det här är den enklaste låten jag vet! Den kommer du lära dig snabbt.

..Jag gav upp efter att ha hållit i gitarren i ca. 20 sekunder.
Gitarrer och jag går verkligen inte ihop, vilket är väldigt synd.

När klockan slog åtta satte vi igång "Silent scream" och hoppade upp i sängen.
Mandie tyckte den var okej.
Jag tyckte den sög. (Vill du se den, hoppa över det här.)
Filmen handlar om några ungdomar som åker till en stuga mitt ute i skogen (jisses) där de möts utav en galen mördare som kväver/stryper/bränner upp/hugger ihjäl/ skär halsen av ungdomarna. Det jobbiga är att de lyckas ta kål på honom flera gånger, men han "återuppstår" hela jävla tiden, och fler mord begås.
Samma sak händer hela tiden;
* Mördaren dödar någon utav ungdomarna,
* Ungdomarna dödar mördaren
* Mördaren återuppstår och dödar fler ungdomar.
I slutet är det bara jobbigt.
Speciellt när ungdomarna vaknar upp i klassrummet och inser att allt är en dröm; en dröm som de alla har drömt.
Trots denna dröm åker de till den där jävla stugan mitt ute i ingenstans, och gissa vad som händer?
Rätt gissat.

Nästa film vi såg var "Day of the dead", en film om zombies (och de sista människorna kvar på jorden).
Den var faktiskt helt okej enligt min mening. Eller ja, en hel del bättre än föregående film i vilket fall.
Filmen är gjort 1985, så i början var jag och Mandie lite skeptiska. Vi tänkte väl mest att effekterna inte skulle vara de bästa, men för att vara ärlig var de bättre gjorda än de i Silent scream som är en relativt ny film.

Tyvärr var Mandie och jag lite för flummiga när vi tittade på denna, så det blev inga höga skrik direkt. Vi satt mest och skrattade åt några utav zombierna och gjorde internskämt gång på gång.


Vid halv tolv hämtade pappa mig. Han hade lovat mig att vi skulle ut och åka en sväng lite; jag var inte så sugen på att åka hem.
Så fort jag kom ut i mörkret kände jag hur skräckfilmskänslan kom krypande; något den faktiskt aldrig tidigare gjort på mig.
Jag älskade det, samtidigt som jag hatade det.
Hela tiden satt jag och kikade ut genom fönstrerna som besatt; ifall att det skulle komma en zombie gående.
Vi körde mitt emellan två stora skogar och började prata lite strött om allt och ingenting, men jag kom hela tiden tillbaka på zombie-spåret. Jag måste erkänna att jag var lite rädd vid det här laget. Algot hade hoppat fram i mitt knä och lagt sig, så jag tryckte mig mot honom och borrade in huvudet i pälsen då och då.
Plötsligt sprang en hare över vägen så pappa fick bromsa in. Vi körde inte alls fort, men jag kände ändå att om vi krockar vill jag inte att Algot ska sitta här fram.
Det tog mig några minuter innan jag lyckats tvinga bak honom i baksätet. Han totalvägrade och tryckte sig hela tiden mot mig när jag försökte skjuta honom ifrån mig.
Efter några försök gav han med sig.

"Ne-e. Nu vill jag inte köra här mer. Vi är ju mitt i skogen! Känns som om vi är med i en skräckfilm", gnällde jag och plutade med underläppen.

Då. Precis när jag uttalat orden, så la bilen av.
Pappa spärrade upp ögonen.
- Bilen la av! Vad sjutton, Emma? Bilen bara la av!
Jag spärrade upp ögonen ännu mer och mitt aningen kända panikuttryck spred sig över hela ansiktet.
- DET HÄR HÄNDER INTE! DET HÄR ÄR INTE BRA FÖR MITT PSYKE! DET HÄR ÄR INTE BRA FÖR MITT PSYKE!

Den meningen halvskrek jag om och om igen några gånger. Pappa började garva.
...Och startade bilen.
Det visade sig att jag råkat komma åt nyckeln när jag försökt putta bak Algot.

Jag har en rätt fantastisk hund.




Han kan vara dramatisk.




Han har charmen.



Han kan sätta gränser.
Och jo, ibland blir han riktigt arg.



..annars vet han vet oftast hur man ska beté sig.



Han överraskar.

Åt majskolvar precis, haha. Gud vad längesen det var! Jag kommer ihåg när jag var liten och alltid trodde att om man åt tillräckligs snabbt skulle det klinga sådär som det gör när Musse Pigg, Kalle Anka och Långben äter i husvagnen (ingen har väl missat detta avsnitt som alltid sänds på julafton?).

Plötsligt hör jag hur något krafsar. När jag vänder mig om står Algot med nosen under skafferiet.
- Vad är det du vill åt? frågar jag. (Ja, jag pratar med min hund.)
Han krafsar med tassen och tittar sedan på mig, som för att säga åt mig att komma och hjälpa honom.
Jag lägger mig och tittar.
- Men det är inget där, Algot.
Han tittar på mig innan han krafsar med tassen under skafferiet ännu en gång. Jag tittar igen, men ser ingenting.
Jo.. vänta.. där ligger något..

- Är det detta du vill ha? säger jag och drar ut ett okokt spagettistrå.
Då börjar han vifta på svansen, snor spattistået ur min hand och springer iväg.

Vad sjutton..?
När jag vänder mig om står han stolt med strået i munnen och tittar triumferande på mig. Sedan lägger han sig ner och börjar knapra i sig det.

Bra dag idag!
Bra skoldag och jag mår i allmänt bara bra! Jätteskönt faktiskt.
Idag på svenskan fick vi några frågor vi skulle besvara. En av dem var "Vad är en vän?".

Jag började tänka lite på det där.
Vad är egentligen en vän?
Eller kanske; vad är en riktig vän?
Och vad är skillnaderna där emellan?

Kommer nog skriva en liten text om min tolking av hur jag tänker mig en vän, men först vill jag att ni besvarar frågan!

Ledsen för den dåliga uppdateringen, har inte riktigt haft lust att skriva de senaste dagarna.
Ikväll tänkte jag skriva upp en lista på mina 20 favoritband/artister samt vilka låtar med dem jag tycker är bäst. (Om ni inte har märkt det är jag helt galen i musik, och sprider gärna mina favoritband vidare)

Snart ska jag till skolan. Har inte hunnit med att göra klart hela läxan, så vi får väl se hur detta går.
Puss.

Sitter i skolan och har datorkunskap.
Är så sjukt jävla hungrig, och ändå har vi en lektion till efter detta. Waaah. Jag kommer förvandlas till ett monster om ingen ger mig något att äta snart.

Annars är torsdagar helt okej, precis som resten av vårat schema.
Fyra lektioner; börjar åtta och slutar vid tre.
Det är väl en av våra längsta dagar, tur är då att vi har rätt roliga lektioner.
Början med teater, sedan har vi datorkunskap, efter det har vi estetisk verksamhet (bild i mitt fall) och sedan har vi idrott.

Woh, nu slutar vi!
Hoppas jag överlever bilden.

Mat.
Mat.
Maaaat.

Kom nyss hem från teatern! Den var bra, det var den. Och det blev en del skratt.
Vill ni veta mer om Massakerguden, gå in på teateri.se.
Var vrålhungrig när jag kom hem, och som tur var stod det mat framme på bordet.

Utanför teatern såg jag den här affishen;



Tog genast ett kort med mobilen och smsade Göran. Vi älskar nämligen Ane Brun! (sätter in en låt med henne längst ner - dock en cover)
Två sekunder efter att jag skickat iväg bilder ringer hon upp och låtsasgråter som en lite bäbis samtidigt som hon skriker "VAAAA!?", "NÄR KOMMER HON?", "VART?" och "HUR MYCKET KOSTAR DET?" upprepade gånger.
Sedan förklarar hon (fortfarande låtsasbölandes) att hon inte kan det datumet.
Jävla skit :(

Min mobil ringde.
Displayen visade "mami".

Jag: Hej
Mami: Hej
Jag: Hejdå
Mami: Hejdå

Inte förens två minuter efter att jag lagt på kom ett "Wtf?"

Började 11:30 idag, så jävla skönt! Var verkligen helt utvilad när jag vaknade. Och så hade vi bara två lektioner - teater och historia. Awesome.

Efter skolan stack jag hem till Mandie Candie. Becka kom och joinade oss efter en stund.
Vi spelade in filmer där Mandie satt vid sin gamla keybord (ni vet ett sånt med pling-pling-ljud och massa effekter) medans jag satt och prat-sjöng med bred jönköpingska. (Jag VET att det inte finns något som heter "jönköpingska", men man kan inte säga småländska, för det är inte samma sak. Så ni behöver absolut inte tänka att ni ska lära mig något genom att påpeka detta.)
Mandie såg så himla sorglig ut där hon satt, stirrandes rakt ner och petade på tangenterna. Någon gång fick hon för sig att titta upp i videokameran. Detta såg hysteriskt roligt ut eftersom hon hade uppspärrade ögon och öppen mun, likt som en psykopat.

Vid fem tog jag bussen hem. Om en timme ska jag vara i stan (ska se Massakerguden på Jönköpings teater med klassen) så jag får nog ta och skynda mig lite.

Ska ta med mig kameran ner och fota lite också.
Vi hörs!

Fool you made the girl fall in love
you said those beautiful things
she thought you spoke things you mean

Caress her skin like it's glass
she hears your voice making plans
and sees your face in her hands

You don't wanna see somebody beg
as you feel her heart surrender
you begin to fall
How do you say that something's through
when it never even started
at least not for you

You breathe her air and you leave
you keep your mind on yourself
and lie the glass on the shelf
After the heavenly speech
your body throws holy heat
the angels sing when our eyes meet

It wasn't a lie but it wasn't true
I just wanted to make you feel good
just wanted you near
I wasn't prepared I wasn't thinking of you
that you could actually love me
it never should have started

She's dreaming back on the past
every opinion agreed
doesn't know what to believe

It must have been for a cause
our lives have so many doors
don't think about him anymore

But it was the kiss, it took me away
it's like he knew that I am fragile
he handled me like glass
and it hurts but it's what I deserve
because I should have been more careful
with the others that I handled
I should have been
I should have been
and knowing this I know
that he'll get his
but I don't want the man to suffer
oh not the way I am
because deep down I know that he's glass too
but it really doesn't matter
until it's happening to you
everybody breaks
everybody breaks
sometimes

Åkte med pappa ner och tittade på Jakob när han spelade match.
Blev inte så många bilder, och inga jättebra heller för den delen.
Tar med mig kameran till stan imorgon och ser om det blir något bra!

 

Algot följde matchen med spänning.

 

Den här bilden blev jag nästan lite kär i.

 

 

 

Yay! Papi gick med på att hämta mig direkt efter träningen och köra runt lite. Himlen börjar bli rosa, och jag hoppas verkligen det håller i sig någon timme till! :)

Hittade lite gamla bilder som jag redigerade lite.
Gillar att redigera gamla bilder, för då kan jag jämföra de ny-redigerade med de gamla och se hur jag har utvecklats.

En bild på lilla Alva, vad tycks?

Hade tråkigt så jag tog lite bilder i min trädgård.

Jag är verkligen så grymt sugen på att fota. Ringde och frågade pappa om vi kunde åka ut med bilden och fota lite efter hans träning, men det gick visst inte. Får se om jag ger mig ut en sväng här i området.

Sitter och lyssnar på "As you die" med Takida. Gillar vanligtvis inte dem, men As you die är faktiskt helt okej.

Gick inte till skolan idag.
Jag har inte sovit en blund inatt, och mådde allmänt piss idag när klockan slog sju och jag var tvungen att stiga ur sängen. Blev lite chockad först när jag såg att kudden var nerblodad, men sedan kom jag ihåg att jag lyckats ge mig själv ett slag rakt på piercingen (som jag har i näsan) igårkväll. Satan vad ont det gjorde, och det ville inte sluta blöda heller.
Fick stoppa in en papperstuss för att få det att lugna ner sig. Den har antagligen åkt ut under natten.

Jag ska försöka få i mig lite mat nu, får se vad som finns hemma.

Dessutom har jag funderar lite på att göra en ny bloggdesign. Eller i alla fall ändra lite på koderna. Jag tycker i och för sig att de är snygga, men jag vill ha lite förändring (eftersom jag klarar ju inte av att saker stannar likadana för länge).
Vi får väl se hur det blir! Ni får gärna komma med förslag :)

Jag börjar 8:30 imorgon och borde verkligen sova.
Fast egentligen borde jag plugga...
...och ringa det där samtalet...

Det är mycket jag borde göra. Verkligen borde göra. Och ändå struntar jag i det.
Varför?
Jag är så trött på att jag håller på så. Kan jag inte bara ta ta i något för en jävla gångs skull och se till att saker blir gjorda? Ska det vara så jävla svårt? När jag väl tänker ut vad/hur jag ska göra så verkar det så himla bra, men vad sjutton tjänar det till att tänka smart när ingenting ändå blir av?

Jag borde skärpa mig.
Eller nej, jag ska skärpa mig. Det ska bli ändring på det här nu. På riktigt. Jag ska ta ett papper ur skrivaren (som jag borde beställa färg till om jag ska kunna skriva ut den där uppsatsen...) och skriva ner alla mål jag ska ha nått innan året är slut. Och jag ska lyckas.
Jag ska se det som en tävling mot mig själv.

Jag är en jävligt dålig förlorare.

Skönaste ungen ever, haha.

Blicken 0:32 är inte att leka med.

Fan.
Hela dagen som egentligen skulle bestå av att plugga matte har gått åt till ingenting. Har fotat lite och varit ute med Algot, annars har jag verkligen inte gjort något.
Fan.
Fan, fan, fan. Måste sätta mig ner med matteboken direkt.
Jag suger.

Sitter hos Mandie Candie.
Vi har precis spelat Bond på hennes gamla nintendo. (Mot varandra) Jag dog hela tiden.
Det är skitläskigt! Man springer runt i labb eller liknande och ska försöka hitta och döda varandra, och jag som hatar att bli jagad. Jag har dock vant mig nu, de första gångerna jag spelade det så satt jag med hjärtat i halsen och skrek hela tiden.
Dessutom sitter Mandie och väser saker som "Eeeeemmaa... Where aaaare you.. Come out, come out where ever you are.." med såndär sjukt läskig röst. Då får jag panik och skriker.
Sedan hittar hon mig och dödar mig.
:(

När det stod 30-2 till henne (kommentera inte) ropade Felicia (som låg på golvet och pluggade matte) att Mandie skulle hjälpa henne. Så nu sitter jag här och surar på Amandas tangentbord eftersom henne "d" är helt fucked up. Får trycka svinhårt varje gång jag ska använda den tangenten.

Pappa kommer och hämtar mig om typ tio minuter. Ska sätta mig och plugga matte så fort jag kommer hem.
Trevligt, trevligt.              Suck.

(Bara Mandie Candie som fattar rubriken)

Jag och Björn sitter och spelar Jak & Daxter.
Han surar hela tiden för att han förlorar och skyller på att det är glapp i kontrollen. (Vilket det inte är.)

Amanda och Göran vad hemma hos mig igår en stund och hade skräckfilmsmaraton. Vi hade åkt till Media Markt och köpt en "body bag" (en box med 12 lite nyare skräckfilmer).
Kvällens asgarv skedde vid middagsbordet. Mamma, pappa, Jakob, jag, Amanda och Göran satt och åt och småpratade lite. På något sätt kom vi in på ämnet "fiskar", varan Mandie någon gång ska försöka vara smart och kläcker kommentaren;
"Men alla fiskar behöver ju gå upp till ytan för luft."
Två sekunders tystnad, innan alla (inklusive mina föräldrar) bröt ut i asgarv.
Göran skrattade så hon trillade av stolen, och hostade genom sin skrattattack fram; "MEN AMANDA! VARFÖR TROR DU EGENTLIGEN FISKAR HAR FENOR?"
Skrattet avbröts i någon sekund innan ännu ett asgarv spreds.
- Menar du GÄLAR, Martina? sa jag.
Sen skrattade vi ännu mer. Jag trodde Göran skulle kvävas.

Det konstiga är att nu när jag skriver ner det låter det ju inte ett dugg roligt, men herregud vad vi skrattade.

Efter att vi skrattat ytterligare 10 minuter åt att pappa idiotförklarat mina båda vänner gick vi ut i husvagnen. Vi hade tagit mina högtalare till datorn och kopplat in i Amandas bärbara, så vi slapp det dåliga dataljudet.
Tätt kröp vi ihop i den största sängen med datorn framför oss och satte på kvällens första films som var Wilderness.
Den var helt okej faktiskt.
Det är bara en grej som jag tycker är jävligt tråkigt.
Jag blir inte rädd.
Jag blir verkligen inte rädd, och det är supertråkigt! Skräckfilmer är ju faktiskt rätt usla om det inte var för just känslan av att vara.. rädd. Eller, ja.. fattar ni vad jag menar?
Det är klart jag kan hoppa till, men det är ju mest överraskningsmomentet; när man inte är beredd. Och jag blundar när det blir för blodigt, men det är för att jag aldrig har klarat av att se sånt.
Det betyder dock inte att jag är rädd. Det är inte så att jag ligger och tänker på det, att jag inte kan somna för att jag hör ljud, att jag vill ligga tätt intill någon eller att jag drömmer mardrömmar om det. Jag sitter mest och skrattar åt om någon är sjukt dålig skådespelare, eller om något bara ser för overkligt ut. Sådan är Göran med.
Mandie blev sur.

- Ni sabbar ju för fan hela filmen genom att sitta och skratta när det läskiga kommer! Och filmen blir INTE bättre för att ni klagar!

Vi fick försöka hålla oss, helt enkelt. (Även om man allderles för tydligt såg att huvudet på pålen var av vax, skådespeleriet allderles för överdrivet, eller storyn.. allderles för dålig.)

Efter Wilderness satte vi på "Hypnos" som visade sig vara en spansk rysare/thriller om en doktor som precis börjat jobba på ett mentalsjukhus.
Jag fattade verkligen nada om vad filmen gick ut på, eller ens vad som hände. Den sög, helt enkelt.
Mandie tyckte till en början att den verkade bra, men tröttnade ganska snabbt på den. Göran var dock helt såld och satt som klistrad vid dataskärmen medans jag och Mandie ställde oss upp och ville dansa. Vi pausade filmen och kopplade in min mobil i högtalarna - sedan dansade jag och Mandie loss till Dirty Diana medans Göran fortfarande satt kvar i sängen och tittade på. Min och Mandies Dirty Diana-dans är sjukt snygg om jag får säga det själv. Det är nästan så att man skulle filma den och skicka in till någon tävling. Vad säger du, Mandie Candie?
När vi kört låten typ två-tre gånger och började se på Göran att hon var trött, tvingade vi snabbt upp henne på fötter och satte på "New breath" med Kap Bambino (<3). Vi dansade ut ur husvagnen (haha) och började köra mina och Görans snygga new breath-moves. ("Cp-dansen", "Hitler-dansen" och "Åttan"). Mandie hängde på och vi dansade runt i drygt 20 minuter innan ytterdörren öppnades och mamma stack fram huvudet.
"Tjejer, ni hörs" sa hon bara innan hon stängde dörren igen.
Vi sänkte musiken och började istället att komma på egna "din mamma"-skämt.
Görans var ju.. mja.. sådär, helt enkelt.
"DIN MAMMA ÄR SÅ HÅRIG MAN TROR HON ÄR GRÄS" sa hon med sin (för övrigt urdåliga) låtas-brytning. Sedan skrattade hon, eftersom ingen annan gjorde det.

Efter ett tag började det bli kallt, och vi gick in i husvagnen igen. Göran och Mandie la sig i sängen och satte på filmen igen, medans jag satte mig i andra änden av husvagnen. Jag tog upp Mandies gitarr och började spela och sjunga saker som "Sitting here alone in the caravan, my friends don't want to be with me.. and they don't see.. that I'm DYYYING... alone.. in my caravan.."
(Detta sjöng jag när jag var jävligt trött - därav den underbara engelskan - och utan någon som helst musik. Jag drog bara fingrarna över gitarrstängarna lite hur som helst)
Tillslut fick Mandie nog av min klagosång, gick med bestämda steg fram till mig, knyckte tillbaka gitarren och började spela "Stackars lilla Rose-Marie". (<3) Vi sjöng för fulla halsar.

De kommande fyrtio minuterna spealde vi och sjöng låtar som "Så länge jag lever", "Save tonight", "Hanna", "Som jag hade dig förut", "Hallelujah" och "Ära till ditt namn". Eller, ja. Sjöng är väl att ta i.. vi.. vrålade mer. Jag är förvånad som inte är mer hes än vad jag är idag.

När vi kört sönder våra stämband helt la vi oss och tittade på "Are you scared?". Mandie sa att vi fick tillåtelse att skratta nu, eftersom hon var lite rädd, - AW - , och det gjorde vi också. Filmen var nämligen en väldigt dålig kopia utav "Saw".

Mina vänner gick så småningom hem, och jag gosade ner mig i husvagnen tillsammans med Algot.



Våra älskade partylåtar;

Kap Bambino - New breath


Michael Jackson - Dirty Diana

Har städat oavbrutet i två timmar nu. Herregud vad jag hade stökat ner! Jag måste säga att det är en lättnad att få bort alla kläder och saker från golvet. Och allt damm i hörnen. Usch.
Nu är i alla fall mitt rum fräsch igen, då var det bara vardagsrummet och badrummet kvar. Ska fråga bror om han kan tänkas hjälpa mig lite (man kan ju alltid hoppas..), eftersom jag faktiskt har lite bråttom.

Så nu ska jag inte sitta här längre!
Vi hörs senare.

The Strokes - Last nite (Det står fel på videon)

Gud vilken lam dag det har varit idag. Jag hatar att vara sjuk.
Jag har verkligen inte gjort någonting vettigt. Fast det kanske man inte väntar sig att någon som ligger hemma och är sjuk ska göra? Städad mitt rum kunde jag ju dock ha gjort..

Anyhow.
Har suttit lite vid datorn, lyssnat lite på musik, läst och spelat Jack & Daxter tills mina ögon inte orkat mer.
Hahaha, ja, ni såg rätt. Jag har kopplat in mitt kära PS2 och spelat flera timmar idag. Är fortfarande helt fyllt av nostalgi. Och långt har jag kommit med, hoho!
Ska tvinga Björn att spela det med mig. Eller, han får titta på när jag spelar.

Annars har det varit den tråkigaste dagen på länge.
Imorgon går jag till skolan hur dåligt jag än mår.


Edit:
Jag och pappa har haft värsta diskussionen om hurvida jag ska gå till skolan imorgon eller inte.
Pappa vägrar släppa iväg mig eftersom jag är sjuk.
Jag vägrar att stanna hemma.

...Den här diskussionen har jag faktiskt aldrig haft förut...

Jag: Jag tänker inte stanna hemma! Det är bara två lektionen imorgon - och jag tänker gå.
Pappa: Ja, PRECIS! Då gör det väl inget egentligen om du missar dem? Tänk om du smittar hela klassen, hur kul skulle det vara?
Jag: Jag har inte svininfluensan, pappa.
Pappa: Det tror inte jag heller, men tänk om du har det.
Jag: Jag har inte det! Och jag går till skolan imorgon, punkt slut! Jag dör av tråkighet här hemma.
Pappa: Förstår du hur egoistisk du är nu, som är beredd att smitta hela din klass bara för att du råkar ha tråkigt när du är hemma och är sjuk?

Fan. Pappa har rätt. Fan.
JAG KOMMER HA SÅ JÄVLA TRÅKIGT IMORGON.
Börjar snart lipa.
Jävla immunförsvar.

Hittade ett inlägg hos http://latour.blogg.se/ som jag bara måste kommentera.

Är inte denna inställning väldigt naiv?

1. Jag tror inte på sjukdomar - ..Jaså? Varför skrev du precis ett helt inlägg om Svininfluensan då?
Nej, förlåt. Jag ska inte vara dryg. Men fattar någon vad hon menar med detta? Hon motsäger den meningen rätt mycket i detta inlägg.
2. Jag har inte varit sjuk på över 10 år, så varför ska jag bli det nu? - Tja, du lär ju bli det förr eller senare på ett eller annat vis om du fortsätter tro att du är något mirakel som inte kan bli smittad. (Var jag dryg igen nu?)
3. Det är bara en vanlig influensa, det går över - Nja, du har väl rätt på ett sätt. Symptomen är ganska lika de hos en vanlig influensa. Men det har faktiskt skett dödsfall, det vet vi ju. Är det då värt att riskera fler liv genom att inte göra som läkarna rekommenderar?
Och hur liten risken är att dö av den, är det är väl fortfarande onödigt att smitta andra, för den är ju inte rolig att ha.
4. Och visst, några har dött. Men dö ska man andå göra nån gång i livet. Det är så allt ska sluta, så vad gör det om man dör när man är tjugo och mår någorlunda bra än om man är åttio och har haft ett helvete i livet i kanske tio år redan? - Jadu, man kanske inte vill dö när man i princip precis har påbörjat sitt liv? Och speciellt inte av en sådan sak som av en influensa, som man faktiskt kan undvika genom att följa läkarnas råd. Och jag gillar inte hur du skriver "och visst, några har dött" som om det var världens minsta sak. Är vi så vana vid dödsfall att vi fullständigt skiter i om det händer?
5. Sluta vara så fega när det kommer till svininfluensan. Ta på varandra, det skadar inte! - Jag tror inte det handlar om att vara feg - utan att man är rädd om sig själv (och andra). Och.. jo. Att "ta på varandra" är just det som kan föra smittan vidare, om du inte har förstått det.


Blah. Har jag skrämt upp er nu?
Ska jag vara ärlig vet jag inte mer om svininfluensan än vad jag hört av skolsystern och läst om i tidningen (men jag tror inte hon har bättre koll än mig), så om jag har skrämt upp er så förlåt. Kom jättegärna med dina åsikter.

"Jag är hellre utanför än bara en i mängden!"

Kommer du ihåg, Muppie? Haha.

Till er som undrar; jo, jag hade feber igår.
Dock inte jättemycket, så jag tänkte att jag skulle se efter hur jag mådde idag när jag vaknade och sedan bestämma mig för om jag skulle gå till skolan eller inte.
Tja, jag mådde ju inte bättre i alla fall kan jag ju säga.
Så jäkla typiskt att jag blir sjuk nu i början och allting. Fast det är kanske då man ska passa på att bli det, när man inte riktigt har börjat med något speciellt i alla ämnen och så.
Jaja.

Mamma väckte mig vid halv nio och frågade om jag skulle till skolan. Eftersom jag egentligen skulle börjat åtta blev mitt svar en blängande blick och ett kort "nej, det är därför jag ligger kvar här". Jag blir alltid så sur när jag är sjuk! Och gnällig. Fast det vet ni nog om sedan innan.

Funderar på att se en film. Någon som har något tips?
Även om jag är sjuk kommer jag få panik av att bara ligga idag.
Fast ut och gå när man har feber känns inte som det smartaste man kan göra.


...Kom precis på att pappa väckte mig vid sex och frågade om jag skulle gå till skolan. Efter att ha tagit febern och konstaterat att den inte gett med sig bestämde jag mig för att stanna hemma.

- Går du ut med Algot sedan då?

Min hjärna var inte riktigt vaken så jag grymtade ur mig ett "visst, visst".

- Bra. Då lämnar jag honom hemma idag. Och han behöver få en morgonpromenad, så inte efter klockan tolv nu.
- Mmmm... /snark

Jahaja. Då är det väl likabra att jag tar ut honom direkt då.
Dumma hund.
Dumma, älskade, underbara hund.

Vid fem tog jag bussen ner till mammas jobb och vi åkte tillsammans upp till A6.
Köpte lite kläder (Vila/Bik Bok) och en mascara (som jag varit utan i snart en heeel vecka! Amagaaad!), och så passade jag på att gå in på Bodyshop och fixa till mina ögonbryn, eftersom jag inte orkade göra det själv, haha. Det är faktiskt jättesmidigt att gå in där och låta dom fixa till dem! Kostar bara 85 kronor.

När vi gick där uppe var jag nära på att svimma flera gånger. Jag trodde att jag mådde bättre idag, men det gör jag uppenbarligen inte. Jag kallsvettades, svamlade så fort jag skulle säga något, blev jätteirriterad på minsta grej och kände för att gråta flera gånger. Men jag sa inget till mamma.
Hon skulle bara se mig som gnällig och bli sur, och säga att vi väl fick åka hem då.

Men när jag satt inne på Bodyshop kändes det seriöst som om mitt huvud skulle sprängas vilken sekund som helst, så jag frågade henne om hon kunde gå och köpa en vatten till mig. Efter en stund kom hon tillbaka med en Loka citrus som jag svepte i en klunk.
Helt sjukt.

Om jag har feber nu så går jag inte till skolan imorgon. Ska nog gå och kolla det nu.

Btw;
Det blev ingen fotografering idag, Frida var för trött och Alice kunde inte. Får till att bli en annan dag!
Åh, jag är ju så fotosugen.
Någon som har idéer på något jag kan fota?

Det blev allderles för sent för mig igår.
När jag väl börjat läsa i "Genom dina ögon" (The Host) kan jag inte lägga den ifrån mig. Tror inte jag somnade förens ett-halv två, och det är allderles för sent för mig. Speciellt nu när jag antagligen börjar bli sjuk.
Jaja. Jag är ju uppe!
Bussen går om tjugo minuter, och jag ska packa ner all min kamerautrustning eftersom jag ska fota Frida idag.

Bilderna kanske ni får se ikväll!

Kossan.se

Det var någon som bad mig sätta in en "följ bloggen"-ikon på min blogg, så nu är det gjort!
Ikonen hittar ni längst ner under varje inlägg. (Se bilden)
Är det någon som inte förstår hur det funkar är det bara att gå in på bloggkoll.se för mer information.

Jag hade helt glömt bort att jag såg de här på Emmaboda. Kajsa och Anneli tyckte att de var "sådär" medans jag tyckte att de var skithärliga. Dock lyckades jag glömma bort dem ända tills igår när Filip tipsade mig om låten "Telefonsvararen".
Så jävla bra, helt enkelt!

Jag sitter och tittar igenom mitt iTunesbibliotek, och jag har insett en sak.

Varenda artist, varenda låt, för mig tillbaka till en speciell tid och plats.
Det kan vara till en mattelektion i sjuan, en kylig höstmorgon, eller kanske en ljummen sommarkväll. Mysiga och roliga - eller sorgliga och jobbiga minnen. Ett första möte eller ett avsked.

Det är rätt fascinerande, det här med att nästan alla utav dessa 6000 låtar i mitt bibliotek för mig har sin egen historia att berätta - sin egen tid och plats.


Här är några låtar som betyder rätt mycket för mig.

Goodbye (I’m sorry) – And then I turned seven

You and me – Lifehouse

 

Boston – Augustana

Goodnight and go – Imogean heap


Här kommer lyckan för hundar som oss - Håkan Hellström